Kommer som jag sa i förra inlägget inte att köra några fler tävlingar i år. Det känns skönt att sluta medan de fortfarande kändes bra och kul på något sätt. Istället för att gnissla tänder och slita med träning och motivationen för att köra något ytterligare sista lokalt race här på höstkanten.
Har ju haft en väldigt bra kontinuitet i träningen nästan hela säsongen så det kändes rätt att trappa ned och gå in i off-season även om det är cykelsäsong kvar ett tag till. Börja fokusera rejält på styrkan som blivit rejält eftersätt, verkligen svag i axlarna så det kommer jag fokusera på att återta lite här under hösten.
Det har jag nog sagt, men kan säga det igen. Detta var mitt sista år med elitsatsning. Det är väl ingen stor grej för någon, men för mig känns det stort, även om jag heller inte kört elit så många år. Kommer nog återkomma till hur jag resonerat kring det beslutet och hur jag kommer tänka och göra framöver med cyklingen (ska bara komma på något vettigt först!?). I detta inlägg ville jag bara för egen del göra en sammanfattning av säsongen 2022:
Säsong 2022
Säsongen började på allvar med Huskvarna XCO (
race report) samt
Lida Loop. Huskvarna blev det krasch som ställde till det och inte gav något fint resultat, men ändå inte modfälld utan hade skaplig känsla och var ungefär där jag hade räknat med. Sen Lida Loop var ju superroligt att få till en 10:e plats i elitklass på en race i Långloppscupen! Då har jag varit topp 10 i elit både på XCO (SM 2020) och Långlopp! Det gav bra motivation för resten av sommaren.
Nästa etapp var en norrlandsturné med
Kraftloppet,
Tolvtjärnsloppet och
Obbola Challenge. Där lyckades jag vinna alla tre mot olika åkare i alla loppen. Det var riktigt roligt att få känna sig bäst. Har flera gånger tänkt att de vore häftigt att få ha en sån där säsong där man kanske till och med kan va förhandsfavorit i några race.
Många andra av de starka åkarna här i norr har ju gjort sådana år när de vunnit de mesta de ställt upp i. Så det är något jag värderar högt och det är många här uppe som håller hög nivå så man kan inte lalla på och tro man ska vinna. Tolvtjärnsloppet var lite tunt fält förstås med till OC så var de full uppställning från MTB-norrland. Att försvara den titeln kändes viktigt för mig och var nervöst innan. Så att jag fick ihop det racet och också på det sättet som jag körde, med kanske nästan väl mycket självförtroende, är ganska häftigt att vinna!
Efter norrlandsracen blev det några veckors av förberedelser för SM i både XCO och XCM. Jag han också med att få en kort förkylning efter OC, med några dagar utan träning. Men det var inte så våldsamt utan jag kunde komma igång med träningen snart därefter.
SM
XCC och
XCO gick båda bra. Varken superbra eller direkt dåligt utan ungefär i nivå jag vill kunna hålla. Blev 14:e plats i båda loppen. Så för XCC var de faktiskt mitt bästa resultat då jag tror en rejäl backe som den banan har passar mig bättre än ett mer platt race. Sen hade jag ju världens sämsta start. Dels starta sist och så dålig start på det. Men hann jobba mig in. XCO:n hade jag fin känsla under loppet och hade lite blandade ryggar att gå på. Blev faktiskt lite racing på slutet men annars är ofta tidsavstånden större på dessa lopp och man kör mer själv än på tex norrlandsloppen. Att de är lite brutalare backar och inte något lättåkt bidrar såklart. XCO:n var varm och jag noterade högsta både max och snittpuls över nästan alla durationer så det var tufft fysiskt.
Veckan därpå var det SM Långlopp på Finnmarksturen (
race report). Det blev egentligen årets enda besvikelse och att det bara var ett lopp är väl ändå rätt bra då. Kraschen ställde till det och sen var jag bara riktigt trött på slutet så det blev ingen kul historia. Hade ju hoppats kunna få fightas om en topp 15 även där. Men slutade 23:a i elit.
Därefter var de en ny längre tävlingsfri period vilket var skönt då jag var lite mentalt dränerad av dubbla SM där och lite sur över Finnmarken en period. Sen här på höstkanten var de 2 ytterligare norrlandsrace med
BikeBoost och
WMR. Lyckades tillslut vinna även dessa tävlingar vilket var riktigt kul att jag hade hållit ihop formen så stabilt hela säsongen! Körde med självförtroende och än om de är svåra att bli av med både NCX-killarna och mina teamkompisar Henrik och Henrik, så lyckades jag pressa dem tillräckligt i BikeBoost att jag släpp spurtuppgörelse. Sen WMR blev som det blev men en vinst är en vinst.
Så där har vi det. 11 tävlingar och överlag resultat och prestationer jag är mycket stolt över! Jag tror att det jag kommer minnas mest om ett par år är det faktum att jag vann alla Norrlands-tävlingar jag ställde upp i, 6 av 6 trots att det på de flesta var riktigt starka åkare med.
