söndag 11 september 2022

Race Report White Mountain Race 2022

Då var de dags för hemmaracet! Hann ändå bli nervös och lite stirrig på morgonen, även om de är väldigt skönt att ha så nära. Glömde cykeln datorn och hämtade den på 10 min. Det är också därför jag oftast har glömt saker när jag åker på just WMR. 

Det var nästan full uppställning bland norrlandstoppen på MTB, var väl bara Tengman som saknades. I och med att både Enberg och Blom från teamet körde så var jag helt införstådd med att det skulle bli att slåss för varje meter i lucka. 

Värmde upp lite mer än inför BikeBoost, hade två drag på kring 4 minuter vardera med lite drygt tröskeleffekt så jag hade upp pulsen i nästan tröskelpuls, vilket kändes bra. 

För ovanlighetens skulle lyckades jag komma iväg framför Enberg och då det, som på nationella race, inte finns några superstarka framför som pressar farten så får man göra vad man kan själv än fast de är obekvämt. 


 
Körde alltså på i den första delen av banan som går uppför mer eller mindre hela den första biten. 5 minuter in när jag vänder mig om är det bara Enberg och Blom som är kvar. Jag ser faktiskt ingen av de andra. Min snitteffekt de första 4:30 låg på 380 watt och NP en bit över det, så de är klart de biter ju ifrån! 

Blom upprepar med glimten i ögat de han ropat förra helgen på BikBoost utan att få gehör, "Nu kan vi köra smart, hör ni de nu?". Vi flinar alla tre och viker in på nästa stig. 

Jag hade inför tävlingen två saker jag tänkte fokusera på. För det första att utnyttja att jag har hemmaplan. Dels med smarta linjer i allmänhet men kanske framför allt att köra så snabbt som möjligt utför. Den brantaste utförslöpan är rätt öppen och man kan när man är van linjerna släppa på så snabbt att de är åtminstone lite obekvämt att ligga bakom och kanske också stressa fram misstag. Det går också riktigt fort utför där och jag tangerar mitt eget PR på utförssegmentet. 








 
Min andra taktik för dagen var att köra ojämnt. Alltså väldigt hårt i vissa partier och lugnare i andra. Enbergs ord i hans race report från BikeBoost ekade i mitt huvud "Johannes dragvillig som vanligt och höll uppe ett jämnt och bra tempo". Det är jobbigare att köra ojämnt, men kanske lite lättare att utsätta sig själv och andra för det än att bli utsatt för det. I de små motluten så tryckte jag på och tog sen igen mig lite mellan dem. 

När vi kom till banans ordentliga backe så trycke jag på ordentligt. Tänkte köra varje varv i den backen för att skada oss alla. 


Kan från segmentstider konstatera att backen har aldrig körts så snabbt på tävling tidigare, och bara sekunder från mitt KOM. Att banan var extremt torr kan säkert ha påverkad tiden en del. Men det var rätt hårt, jag var upp och vände på 180 puls och hade kring 3 minuter med 390 W snitt och 410 NP och då är en bit plattåkt stig. Peakarna var över 700 watt och ett par spikar över 600 W. Men ingen släppte! 

Blev lugnare in runt stadion sen ut på varv två så tryckte jag på gasen från backen på eljusspåret och sedan efterföljande stigar upp mot masten. Där någonstans hade Enberg slut på vilja för dagen och valde att kliva av. Han hade ju varit ungdomsledare för egna och andras barn hela förmiddagen, så jag kan relatera till att skallen kanske inte var helt där den behöver vara när smärtan kommer.



Så då var det bara jag och Blom kvar, han satt med fint och jag tänkte det här kommer att kosta en del att ta hem. Har också fått bekräftat att hans inställning i detta läge var att ”if hi’s gonna beat me, he’ll have to kill me”. I realitet innebär det att man är beredd att ta sig själv till dödens rand, de är en bra känsla när man har skallen där! De var också de jag varit lite nervös för innan att jag visste min taktik och hur väldigt jobbigt de är att köra riktigt hårt i flera omgångar och framförallt i backen att gå max 2-3 minuter.

Men kroppen kändes riktigt, riktigt bra. Efter körningarna behövdes de inte så lång stund innan de kändes som de gick lugnt igen. Att jag tagit det lugnt med träningen de två sista veckorna och mest kört kortare pass och lite lagoma fart-inslag tror jag gett lite formtopp. 

När vi kört utförskörningen och är nere och vänder runt vändplanen så försvinner Blom plötsligt. Jag märkte inget så jag vet inte om han brutit helt eller bara fått ett kort stopp och nu jagar som en galning bakom. Vill såklart göra att han får betala dyrt för att komma tillbaka så ändrar taktik från ojämnt tempo till att nu köra en hög, men jämn fart. Att köra ojämnt är bara en poäng när man ligger tillsammans med andra. Nu vill jag att han ska behöva slita ont för att komma ikapp och om han gör det då har jag en övertag och kan återgå till att köra ojämnt och attackera igen. 

Försöker kolla bakåt men ser honom inte och inte heller i den långa backen så syns han, måste vara minst 30+ sekunder lucka. Nu är det att komma så snabbt som möjligt till mål som gäller. Det andra varvet så tar jag KOM på banan. Men den branta backen tar 15 sekunder längre. Behöver inte stämpla utan kan köra kontrollerat och sen hålla uppe farten efter backen.  


Det sista varvet blir mest att kontrollera segern, ser ingen något mer. Men håller tempo *nästan* som om någon ligger 30 sekunder bakom. Det sista varvet tar 26 sekunder längre än det andra, ändå rätt bra med tanke på att jag under varv 2 fortfarande försökte pressa de andra. 

Lyckas alltså vinna tillslut! 


Det visar sig sen att Blom hade en ordentlig punktering och sen lite strul att få luft i det igen så han tappade flera minuter där. 

Blom 2:a och Lidman blev 3:a.


Riktigt kul dag och Sam körde också barntävlingen. Det var roligt att se att han tog i och trampade på med småbenen!

Jag tror att detta blir min sista tävling i år. Känner inte att jag drivet att hålla upp ordentligt träning längre. Känner inte något direkt sug att tävla heller just nu. Men just då där när man vinner och nån dag efter så känns de alltid som att jag laddar vidare. Men sen när mörka kvällar och vardag kommer och träningen ska in finns inte riktigt motivationen. Nu är ju formen god men de försvinner ju också om man inte lägger ner jobbet. Är redan grymt nöjd med säsongen, men jag återkommer nog med lite sammanfattningar av det framöver.

Analys

Snittpuls 167 mitt på tröskel, max 180. Snitteffekt 253 och NP 314 W. De är faktiskt rätt bra effekt på så mycket stig!

Rimliga pulszoner:



Effektzonerna är typsikt XC-karaktär:



W-bal visar tydligt den hårda inledningen och även hårdkörningen i backen första varvet. Sen blir det lite jämnare men backarna syns ändå. 



--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

2 kommentarer: