tisdag 24 maj 2022

Race report Lida Loop

Jag har ingen cykel, jag tittar på cykeldatorn jag har i handen. 155 puls. Jag har gått snabbt upp för startbacken i Lida några gånger. Ger detta något överhuvudtaget? Nåja, det är något att göra istället för att stå och fundera på allt där nere vid startfållan.

Foton från cykelkanalen.se, mtbfoto.se och happyride.se.

Dagen innan tävlingen blev en lugn dag. Jag var vid Lida kring lunchtid och testkörde Loop 3. Det var inte riktigt färdigpilat så lite svårt hitta ut från stadion, men träffade några arrangörer (och träningsprogramskund!) som hjälpte mig och det slutade med att jag ladda ned gpx och körde med dem. En mycket fin Loop 3, mycket stig. Eftersom jag var själv utan familjen var det lugnare än vanligt runt om kring, nästan väl lugnt stundtals. Man hinner fundera så mycket. Låg på hotellet en bra stund och läste bok och scrollade. Sen åkte jag till centralen och hämtade teamkompisen Eva som också skulle köra (och gjorde det väldigt bra med en 4:e plats i damelit!). Vi käkade en bra portion indiskt sen på kvällen! Roligt att på samma restaurang ramlar northern XC gänget in. Det visar sig sedan att de också bor på samma hotell, i rummet bredvid vårt! Detta utan att vi pratat om det. Var rätt komiskt och trevligt då fick en bra tjötstund i lobbyn på kvällen. Där på kvällen var jag rätt harmonisk faktiskt.

När jag vaknade var det inte samma harmoni. Låg och snurrade i sängen någon timme innan klockan ringde. Var på plats tidigt och hade gott om tid att fixa allt. Eftersom jag stod i fålla 2 kände jag mig tvungen att lägga in cykeln direkt de öppnade fållan, 1 timme innan start. Så jag hade ingen cykel att värma med. Gick några vändor upp och ner i backen för att bli lite varm.

Det jag var mest nervös för innan var att hamna långt bak i startbacken, få svårt att ta mig fram och till slut hamna i fel grupp och köra frustrerad över att inte det blir något tryck i åkningen. Att kallstarta med 30 sek all out gör man inte så ofta heller.

Men jag hade tänkt rätt mycket på att verkligen vara aktiv i början. Att tänka att "det är nu det avgörs", nu inte sen. Så man gör vad man kan i NU, för sen är det för sent.

Start

Kommer iväg bra upp för backen, får bra utrymme och kan avancera lite utan att alldeles förta mig. Är nog kring 12-15 på toppen. Har kring 22 sekunder över 800 watt där uppför.

Bild Happyride.se

In på grusspåren går det faktiskt rätt sansat i några minuter i början. Det var skönt att få rulla benen lite där en stund. Sen börjar de gå snabbare och man får vara väldigt vaken för att inte göra misstag och komma fel i gruppen. Ligger ändå med rätt långt fram, lagom för mig. Där kring 10-20 mest. Är som mest uppe på 7:e plats men det tänker jag är lite väl vilt så jag rasar tillbaka lite. 





Det som sätter press är korta stötbackar med lite lösgrus. Man får ställa sig och trycka in 600-700 watt 10-15 sekunder. Det går bra, men sen måste man komma upp i fart igen och komma in på hjul. Dragspelet gör att det är svårare och svårare längre bak eftersom hastigheten sjunker på dem framför. Efter någon av de senare småkickarna så sliter jag ont med att kunna återhämta trots att man ligger i grupp. Men efter ett tag kommer jag tillbaka. Det börjar spricka upp så sakta bakom. Det är NU det avgörs. Sliter mig med. Luckorna blir lite längre mellan åkare. Man ligger sådär 4 meter bakom den framför och kör så hårt man kan, men orkar inte riktigt trycka det lilla extra för att komma in på hjul. Johan Norén har kört in i ett träd och hamnat en bit bak, han kommer förbi med bra tryck och jag och Öijer försöker väl ta rygg men det går liite för snabbt där. Efter ungefär 35 minuter så är den första striden över. Måste släppa iväg tätgruppen och vi bilder en andragrupp bakom med mig, Öijer, Midelf och Ringvall. Vi är tillsammans på stigen i slutet av Loop 1, inga problem att ligga med här i skogen och jag tror vi är flera som behöver lite reset från inledningen så det går inte stenhårt på vägarna heller. 


Vi följs ut på Loop 2. Hinner tänka att detta blev bra, ett lite mindre andra grupp där vi kan hjälpas åt. Dessutom känner jag mig stark i gruppen. 


Jag får lite lucka i skogen, men inser ju att jag inte kan köra ikapp någon av de framför ensam så låter gruppen gå ihop. I nästa stigparti för jag lucka igen på sådär 20-30 meter. Ser nu att det ansluter ett gäng bakifrån. Öijer och Joel Karlsson ansluter upp till mig och vi tre sätter bra tryck i pedalerna. De andra tappar vi och nu ligger vi på i bra tempo och bra samarbete under Loop 2. Efter en stund kommer vi ikapp en H30 åkare som också hakar på. 

Det går precis lagom hårt. Det är riktigt jobbigt, man får liksom ta i för att komma in på hjul igen. Men det är inte så man håller på att släppa. Vi kör på jämt högt tempo.



Ut på Loop 3, som är den med mest stig, så blir det kanske lite hårdare igen. Här förlorar man inte något på att ligga först och trycka på. Försöker hålla mig längst fram för att få köra egna linjer. I något skeede här får Öijer släppa och vi fortsätter övriga 3 tillsammans. Det är två utförslöpor som är lite mer XCO-karaktär (i hela loppet ej bara Loop 3) och där ser jag till att släppa på ordentligt. Jag är osäker men jag hade 2 segment på strava där jag hade riktigt bra tider, tror det var dessa.




Det är många åkare inom några sekunder så exakt vilket tid man får är lite random såklart, men oavsett så går det väl skapligt om man är paritet med de åkarna man ser i listan här ovanför :)

Har som ett litet mål för i år att bli snabbare utför så detta kändes som bra med tanke på det, och hur lite jag hunnit köra stig ännu.


Kilometrarna tickar på och jag drabbas av lite nöjdhet. Förutom uppgivenhet kan nöjdhet vara riktigt farligt på en tävling. Jag vet att jag blir 11:a totalt som sämst om än om jag blir sist i gruppen. Men får jobba med huvudet och hela tiden tänka det är nu det är fight om dessa placeringar. Kom igen nu, bit ihop. Sista 30 minuterna i loppet så hugger det i låren då jag ställer mig och parerar i skogen.

Vi fortsätter hjälpas åt att dra men in på de allra sista stigarna ligger jag först. Är beredd på attacker men inget kommer. Jag går först in i sista lite backen upp på upploppet. Ser inget hjul än, trycker! Det är lös jord och lite guppigt så jag studsar lite och gräver lite i jorden, får inte ned effekten och Joel kommer upp jämsides.  



Orkar inte hålla emot utan tappar några meter till Joel innan målet. Han 9:a och jag 10:a både totalt och elit. Mannen bakom oss vinner H30 på 11:e plats totalt, han visar sig heta Kevin van Hoovels och är jämnårig med mig. Han körde bland annat OS XCO 2012 och blev där 19 man, sooo yeah.

Efter mållinjen lägger jag mig i gräset och dels håller jag på hosta lungorna ut och in, inte hostat under loppet men nu verkligen river det. Måste ligga en stund och hålla i huvudet i händerna, det snurrar lite lätt. Blev riktigt tufft på det hela. Först den inledande fighten att hänga med så länge som möjligt och sedan en lite lugnare period kring växlingen ut på loop 2, sedan när 3 manna gruppen satte sig så var det mer eller mindre högt tempo hela vägen till mål. Otroligt nöjd med hela scenariot. Jag hade verkligen inte kunnat gjort bättre, utom att möjligen sätta spurten då. Att vara med bra i början, verkligen känna snöret gå av på ren kapacitet och sedan få en bra samarbetsvillig grupp med rutinerade killar och bara köra hårt resten. Fick verkligen ta ut mig och fick "betalt" för det också med ett bra resultat. Hade inte kunnat önska mer av varken resultat eller känsla.

Vi tre var i princip 2:a grupp om man ser till tiderna. Det var några i förstagruppen som trillade av någon minut mot slutet, men annars var de vi. 7 minuter efter vinnaren och 5 minuter upp till 8:e plats, så det är som ett steg upp till första gruppen. Sen blev det några minuter till bakom oss till nästa större grupp, med Öijer där i mellan.


 

Analys

Snittpulsen var 163 (167 tröskel). Men när det började gå lite hårdare efter starten så hade jag 24 minuter med snittpuls 171. Snitteffekten var 262 W och 298 NP. Zonfördelning enligt nedan:

Ev får jag justera upp min FTP, för VO2max börjar nu på 347 och det upplever jag väl inte riktigt.


Wbal är alltid intressant, särskilt nu när jag inte riktigt har bra testvärden än, då kan kurvan se om man har vettiga antaganden. 


Man kan se att den bottnar nästan där i inledningen och det var typ så det kändes när man inte riktigt orkade in på hjul. Man ser tydligt kring 40 minuter när snöret går av och det blir lite återhämtning en stund. Sen tuggar det på bra loppet igenom. Eventuellt får ajg öka CP något steg ytterligare. 



--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar