måndag 4 juli 2022

Race report Obbola Challenge 2022

Smög på och blev rätt nervös innan denna. Kändes som det var första med fullt hus i termer av deltagande i tävlingsklass. Var ett tag sen jag kände den där när man börjar ifrågasätta varför man håller på innan ett race. Men jag tar det mer med ro och bara bejakar att "jaha, är jag så nervös nu att dessa tankar kommer igen". 

Bilder av Elin och Obbola IK (Fredrik och Patrik) där inget annat anges.

Hade haft bra förberedelser innan som vanligt ungefär. Efter tolvtjärnsloppet tog jag en hel vecka med enbart zon 2 träning för att avlasta kroppen lite. Skönt också slippa fundera ut pass utan bara åka och snurra en stund. Sen i början av OC veckan så började jag veva igång igen med intervaller på stig och som min hårdare preppass blev det intervaller på vitberget. Först all out 5 min på elljusspår för att ta KOM där. Sedan 2 stycken 20 minuters intervaller, ena på WMR-banan och den andra på 10 km spåret. Redan efter 5 minutaren i värmen blev jag rätt matt och efter hela passet var jag riktigt mosig, som också är tanken förstås. Faktiskt kring 420 watt på 5 minuter vilket är typ rekord för mig eftersom de flesta brantare backar här omkring är under 4 minuter. Det är också svårt få ett högt snitt poå ett böljande elljusspår. 

Uppvärmningen kändes väldigt trög. Det kändes jättejobbigt att börja faktiskt värma upp. Jag ville mest bara rulla runt. Men jag körde några korta drag uppför en backe för att få upp pulsen lite.  

Hade 1 flaska på cykeln vid start. Tog en flaska vatten och drack och tömde över mig efter 30 minuter sedan fick ha en ny flaska kring 1:15. Lite i underkant med 500 ml/timme i den värmen men samtidigt hinner man typ inte dricka mer när man är mest på stig hela tiden. Hade också gel i fickan men tog inte en smutt alls, blev alltid prioritering att få ta ur flaskan då jag kunde. 

Start



Starten går och det är inte sådär knallhårt. Enberg ligger först, men vi turas om lite i front han och jag redan runt start-loopen på elljusspåret. Sedan är det ju mycket grusväg första loopen och det är inte riktigt någon som vill hålla farten utan det blir avvaktande och rätt lugn körning. Det hade väl i så fall varit upp till oss i Advania eller Northern XC som både team hade 4 åkare till start. Men alla vet att det är efter första loopen det börjar bli mer stig som kan skapa separation. 


Nere kring 4-5 hjul ligger man väldigt behagligt men samtidigt vill man inte ligga för långt bak inne på de tightare stigarna där man kan få svårt att ta sig fram och täppa luckor. In på den sista stigen innan man kommer ut mot stadion igen så ligger Brännlund först och jag 2:a. Det är inget hetstempo utan ganska "bekvämt" med ett långt snöre cyklister med.



När vi kommer ut vid stadion och ska in på den första mer brötiga stigen så tänker jag gå upp och ta täten för att kunna sätta lite press. Det ville däremot inte Brännlund så vi hade som en liten mini-sprint där på asfalten för att komma först in. Samuel kom in först och jag 2:a igen. Lite högre tempo nu, men fortfarande inte pressat. Sen är det in till varvning där jag plocka en flaska vatten för att dricka några klunkar och sedan hälla hela flaskan över ryggen, otroligt skönt! Sen går vi ut på Hi5 trail med mycket berms och enkla småhinder. 


Jag tycker det är lite för bekvämt och är lite stressad att få börja sträcka ut fältet. Klämmer mig förbi Samuel på en kort öppning och styrena touchar lite. Kanske onödigt hetsigt i efterhand, då det snart skulle ut på bredare elljusspår igen, men jag ville va först in på nästa stig så passade på när farten var låg mellan bermsen. Försöker sen lägga på lite mer tryck. När stigarna fortsätter börjar jag köra igen och det är ingen attack men bara en fartökning och ser att pulsen börjar stiga i värmen, mest över tröskel hela tiden. Syns tydligt i pulskurvan när loppet liksom börjar intensitetsmässigt.

Tittar inte så mycket bakåt utan försöker hålla uppe trycket men vi är ändå 5-6 stycken en bit. Snart börjar leden tunnas ut lite och när jag kommer ut på en 100 meter grusväg innan nästa stig möter vi Brännlund som uppenbart har brutit loppet. Jag fick senare höra i 3:e hand att det var en punktering. Efter nästa längre stigsträcka där jag också försökt köra på så är det nu bara Tengman och Enberg som är kvar på mitt hjul. Jag blir lite lättat äntligen börjar de bita. Jag känner också att jag i mitt eget huvud har ett litet mentalt övertag på dem eftersom jag slagit dem tidigare i år när vi raceat. 



Tänker nu, felaktigt(!), att om jag bara fortsätter grilla längs stigarna så kanske jag kan komma själv i front. Det är så mycket stig att de är ingen större nackdel att köra själv. När vi är nere och vänder vid vändplanen så ser vi Lidman några sekunder bakom. Tengman kör riktigt hårt uppför backen igen och känns väldigt stark. Sen följs vi länge vi 3. Det är mer eller mindre konstant hårdkörning på stigarna medan det stannar upp lite på grusvägar och elljusspår för att hinna dricka samt det att ingen riktigt vill dra hårt. Nu vänder mitt mentala "övertag" lite när de vägrar släppa trots att jag upplever att jag kör de jag kan. Har jag inte riktigt kroppen idag, eller har de andra träffat riktigt rätt i formen? Att de helt saknas backar tror jag missgynnar mig något då jag har lättare att verkligen trycka till i backar än på brötig stig. Det blir mer gnet-mosning på stigarna och de räcker inte för att skapa separation. Kanske något att tänka på till nästa gång att istället för att köra hårt länge så får man göra en riktigt attack längs någon särskild stigsnutt för att skapa luckan. Då måste man nästan kunna banan för att veta när de passar och var de är tillräckligt lång stig och så vidare. Det har jag inte gjort så ofta på platta stigar, och Enberg framförallt är väldigt svår bli av med på en stig.



Efter 90 minuter börjar krampen krypa på, vaderna börjar spela lite fiol. När man ställer sig nyper de lite i låren också. Jag har inte riktigt druckit så mycket jag hade önskat och inte tagit en droppe ur min gel i fickan. Vi kommer till den ~8 minuter långa vägsträckan på sista loopen och hjälps åt att dra utan att någon trycker på i förningarna. 

När vi sen kommer in i skogen igen är det mer eller mindre bara stig kvar. Det är en liten sandig backe där jag inte attackerar, men väl trycker på sittande. Jag hör Stefan vråla bakom och förstår han fått rejäl kramp då han ställt sig upp. Henrik är bakom honom och blir lite uppstoppad tillräckligt att jag får en liten lucka. Då är det bara att köra tänker jag. Det är ändå 15-20 minuter kvar så man kan inte stämpla fullt men jag ligger på. Jag upplever att luckan växer inledningsvis och man ser inte så långa sträckor bakåt men då jag kikar så ser jag inte längre Henrik. Då tar jag det lite lugnare för att inte köra sönder något. Jag kommer in mot Harpis för de avslutande tekniska slingorna innan mål. När jag kört första loopen ned och upp hör jag publiken hejja på Henrik som kommer in mot samma slinga. 

Foto: Kamilla Allberg

Oj! Då var det inte alls cool-lugnt. Dags att stämpla igen! Börjar trycka på hårdare upp och ned för de sista småbackarna. Men det är ändå för stor lucka att de ska gå att köra in om jag bara håller mig på hjulen. Det lyckas jag också göra och får rulla över mållinjen ensam och vrålar ut lättnad och glädje att lyckats vinna igen!



Henrik rullar in strax bakom, ca 20 sekunder. Honom ska jag prata mer med inför nästa år då jag tänker träna och tävla mindre fokuserat. Men kan jag "göra en Enberg" och träna typ 60% av tiden jag gör nu, men ändå vara precis lika bra (!) så vore det ett bra alternativ ;)

Jag är riktigt matt efteråt. Ska gå och hämta en vattenflaska jag slängde på stadion under loppet och jag går så sakta, känns som jag är 102 år gammal. Sen åker vi och badar innan prisutdelningen och det är otroligt skönt att kyla ned kärntemperaturen i kroppen, det känns som man blir lite återställd och börjar kännas mer normal igen. Detta var det första loppet med ordentlig värme i år. Man är absolut inte van.



Analys

165 snittpuls, 178 max. Dock drygt 53 minuter över tröskel, mesta hittills i år. 


Hade 1 timme från dess att det börja gå hårt på stigarna med 168 snitt, 1 slag över tröskel. Titta nedan i pulskurvan så ser man rätt tydligt att från typ 25 minuter så kommer intensiteten upp ordentligt. Sedan går den ned lite när vi går ut på den längre vägsträckan på slutet för att sedan ligga konstant hög in mot slutet.



Effekt är som vanligt inte särskilt häftig med så mycket stig.


Kadensen tyckte jag också var lite intressant. Absoluta merparten spenderas av mig mellan 87-103 kadens.


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar