fredag 30 augusti 2019

Inför BikeBoost MTB

I helgen är det en av de sista tävlingarna för året, BikeBoost i Umeå har mycket rolig bana och det ska bli kul att köra den igen.

Jag har inte tävlat sedan Cykelvasan och det ska bli roligt med ett riktigt MTB-race med rätt mycket stig. De verkar jobba en hel del med stigarna på I20 så det blir säkert en del nya stigar, bansträckningen är i alla fall något förändrad, även om många delar säkerligen är på samma ställen. Spelar ingen roll, inte som att jag kommer ihåg några hinder eller linjer. Men de brukar gå bra ändå. Bara ta rygg på Enberg som kan banan så får man nog ett bra spår.

BikeBoost MTb 2018

Då det börjar vara slutet på säsongen så har ju den där viljan och begäret att plåga mig själv mattats av något. Jag orkar inte köra de där längre hårda passen utan lever lite på den form jag redan har. Jag hade precis samma feeling förra året vid BikeBoost och när de väl avgjordes i banans enda ordentligare backe så hade jag inte riktigt skallen. Det ska jag undvika i år utan det blir att tagga till och se till att inte släppa förrän jag är totalt död den här gången. Kommer attacken i en backe är de ju "lugnt" men det känns som de åkstarka killarna gärna attackerar på platten längs någon grusväg och då blir det slitigare. Dumt att avslöja sina svagheter på förhand, men det känns som vi har rätt bra koll på varandra här i Norrland ändå. Man börja ha en känsla för olika åkarens styrkor och svagheter. Sen har jag ju tjatat i bloggen om att jag gillar backar och stig och inte lättåkt, så de kan ingen ha missat.

Alla har nog inte anmält sig än, men Enberg, Knutsson och Blom ska troligen köra från Team Hi5 OIK Elit, deras uppsnack kan man läsa här . Utöver dem blir Marcus Dorsch farlig, han har haft grym form men haft otur med "mechanicals" på några race så där finns troligen bra revanschbegär i benen. Sen vet jag inte om Brännlund kommer, även han har haft otur på sina race och han är alltid farlig om han står på startlinjen, särskilt om det vankas spurt. Bland dessa namn, om jag får lägga till mig själv också, tror jag vi har vinnaren 2019. Jag var 4:a i fjol och siktar absolut på pallen i år, men framförallt vill jag vara riktigt ordentligt slut när dammet har lagt sig efter målgång.

En liten joker i leken är att vissa kör Glassbonden Gravel Challenge, grusvägsrally 58 km, dagen innan, blir det hårt och ryckigt så kan det bränns lite på benen till dagen efter. Jag får hålla tummarna att så blir fallet :)

Jag noterar också på bilderna från förra året att jag hade en premium-mustasch, hmm...

söndag 18 augusti 2019

Optimal kadens - Kvadrantanalys

Tänkte titta lite närmare på hur min kadens sett ut under träning och tävling. För att se om jag har några tendenser eller några "hål". När jag ändå gjorde analysen tänkte jag jag kunde visa hur det ser ut. Det kanske kan vara intressant.

Jag tänkte börja med att visa Kvadrantanalysen (Quadrant analysis, QA) för Obbola Challenge och SM XCO. Först en snabb förklaring av vad vi tittar på. På Y-axeln har vi pedalkraften i N, och på X-axeln har vi pedalhastigheten i m/s. Varje punkt är alltså en punkt med en specifik effekt och kadens. De ljusblå raka strecken i mitten representerar medelkadensen för aktiviteten (vertikal) och den horisontella linjen motsvarar där medelkadensen sammanfaller med tröskeleffekten, FTP. Den blå böjda linjen genom centrum motsvarar effektkurvan för FTP, 340 W. De fyra kvadranternas egenskaper kan sammanfattas med

Övre Höger: Hög kadens, hög kraft
Övre Vänster: Låg kadens, hög kraft
Nedre Höger: Hög kadens, låg kraft
Nedre Vänster: Låg kadens, låg kraft

QA för Obbola challenge
För att det ska bli lättare att förstå har jag i bilden nedan lagt in effektzonerna i samma bild. Det blir då lättare att få en känsla för effekten i bilden.

QA Obbola challenge med effektzoner
1 m/s pedalhastighet motsvarar alltså 60 meter på en minut. Ett pedalvarv med 175 mm vevarmar är ungefär 1.01 meter vilket gör att 1 m/s motsvarar 54 rpm. 2 m/s motsvarar alltså 108 rpm. Bilden nedan visar QA för SM XCO.

QA SM XCO

Det man kan se i dessa QA är att på tävlingar verkar jag ha ett väldigt spritt spann på kadenser och effekter. Jag håller hög effekt både med låg kadens och med hög kadens. Det ser inte ut att finnas några direkta luckor utan jag verkar jämn. Snittkadenserna för de SM och Tolvtjärnsloppet var 94 och 96 rpm, på Cykelvasan hade jag 99 rpm. Mycket nära varandra och min naturliga kadens vet jag redan ligger mellan 90-100 rpm.

Jag har alltid gillat att trampa lätt då det verkar passa min fysiologi. Som ungdom hörde vi att man skulle hålla 90 kadens för att de hade de börjat göra i touren så vi nötte det en del och det satte sig nog. Även på monarken lägger jag de mesta kritiska arbetet mellan 95-100 rpm.

Tittar jag istället på ett distanspass, årets längst mellan Lycksele och Skellefteå, 16 mil, så ser det ut som nedan.

QA Långt distanspass
Här är det väldigt tydligt att det är samma förutsättningar hela vägen. Väldigt lite spridning i effekten och även rätt samlat i kadens, med medel på 85 rpm. Där kan de vara värt att fundera, kör jag all distans på samma kadens? Det kanske skulle kunna vara en idé att lägga in "intervaller", fortfarande på distansintensitet, men med en lägre kadens för att stimulera lite typ 2 fibrer även på distanspassen.

Ett sista pass jag ville visa QA för var 40/20 VO2max utomhus. Det är alltså riktigt hårdkörning i 40 sekunder med 20 sekunder vila och så upprepar man det 6-10 ggr i några block.

QA 40/20 utomhus
Här ser man ett tydligt mönster. Under 40 sekunders delen där effekten ligger i Zon 5, 6 och 7 så har jag en signifikant högre kadens. Det lilla "intervallmolnet" uppe till höger har kadenser mellan 95-120 rpm. Jag känner det tydligt framför allt på grusväg eller asfalt där det är platt eller utför då vill jag hålla en riktigt hög kadens för att hålla upp effekten. Inget problem dra upp effekten när man accelererar men när accelerationen avtar måste jag öka kadensen för att hålla upp effekten.

Några slutsatser blev det, framför allt kan det vara intressant att titta till hur ens egen QA ser ut för olika typer av pass och fundera om det är något som hindrar en eller något där man kan lägga in variation i stimuli för ben och fysiologi.

torsdag 15 augusti 2019

Race Report - Cykelvasan 2019

För många är Cykelvasan det stora målet med säsongen, för mig var det inte riktigt så i år. Men jag var ändå mycket nyfiken att se vad min kapacitetsökning från fjolårets race skulle kunna ge för resultat samt om jag skulle lyckas plåga mig ordentligt innan målgången i Mora. Sen går det inte att spela ned magnituden av hela eventet med alla deltagare och stämningen runtomkring. Men var jag redo att verkligen lida?

Inför

Träningen inför hade varit helt normalt med en tendens att inte riktigt ha behovet att plåga mig. Efter SM var det som att jag andades ut och tog det lite lugnare. Men mest en skillnad i känsla, passen blev gjorda ändå. Var inte så nervös under dagarna innan. Även under resan ned var det lugnt. Med sedan efter att jag kört väckningspasset på fredagen så började huvudet svaja. Körde sista kilometerna in mot mora under passet och blev påmind om det extrema hets det innebär på slutet när alla slåss om positionerna. När vi sedan fikade på Zorngården så satt jag halvt utslagen med huvudet på fikabordet. Fram mot kvällen blev det dock bättre och jag kunde äta en bra middag och var inte så drabbad längre.

Energiplan

Då jag förra året knappt vågade släppa styret hade jag bestämt att helt skippa gel denna gång och blanda allt i sportdrycken. Då jag inte hade någon langning så fick det bli ryggsäck. Jag noterade dock under loppet att arrangören langade flaskor i kontrollerna så det hade nog gått att köra med dessa som lagning hela vägen, givet att man kommer bland de 100 första. 

Jag blandade 12 dl vätska med 250 gram kolhydrater Umara U Sport 1:0.8. Det motsvarar ca 280 gram pulver. Pulvret gör att volymen ökar upp mot 14 dl när de är färdigblandat. Det skulle ge 4.25 dl/h vätska och 88 gram/h kolhydrater på min beräknade tävlingstid 2:50. Att jag tog så lite vätska beror på att jag vet att jag ändå brukar ha svårt att få i mig vätskan och det är onödigt släpa massa dödvikt. Jag tillsatte också 2 stycken tabletter med extra salter/electrolyter samt 2x75 mg koffein. 

Jag tog 1 rödbetsshot dagen innan, nån sorts minibuffer. De är inte så goda så ville inte köra 4-5 dagar som egentligen är "opti". Sen på morgonen tog jag 2 beet it shots 3 timmar innan start och 
1 h innan start tog jag 200 mg koffein. På startlinjen drog jag också i mig en U gel cola med koffein.


Från min instagram story kvällen innan Cykelvasan

Efter loppet kunde jag hälla ut ungefär 2-3 dl ur vätskeblåsan och jag fick alltså i mig 1 liter vätska eller drygt 3 dl/h. Det är något i underkant men det var perfekt arbetstemperatur kring 15-16 grader och jag fick heller inga kramper. Hade de varit varmare hade vätskan varit mer kritisk. Energin jag fick i mig blev drygt 70 gram/h. Det är lite lågt, men energin spelar mest roll på slutet och det är framför allt i början detta lopp avgörs, så jag hade inte kunnat göra en bättre prestation även om jag fått i mig mer energi eller vätska. Men det återkommer jag till längre ned.

Tävlingsmorgonen

Klockan ringer 4:10, jag har sovit rätt bra ändå. Men några sekunder in i vakenheten känns de direkt att det är race på gång. Ner och äter frukost, och lyckas äta helt okej. Croissanter och vaniljmunkar underlättar. Jag och pappa rullar sedan iväg mot bussarna och vi får enligt plan cyklarna på första lastbilen och vi sitter på första bussen. Jag lyckas somna lätt på bussen och sippar sportdryck och tuggar i mig en bar från umara. Det går riktigt tungt och tar väldigt länga att tugga i mig den. När vi kommit av bussen är går jag direkt mot toaletten. När jag kommer ut inser jag att jag glömt min telefon på bussen, i samma stund ser jag bussen rulla utom synhåll. Perfekt, mer att stressa över. Vi pratar med avlastningspersonalen och får ett nummer till någon som har ansvar för bussarna. Ringer dem och de meddelar att alla bussar gås igenom i mora och jag får hämta mobilen i "lost and found" efter målgång. Fine. Jag försöker släppa detta och dra iväg med cykeln mot fållan. Det är många i kö redan men jag är hamnar inte sist.

När vi väl fått lägga in cyklarna så börjar en orolig väntan. De ropar i högtalarna att de hittat en telefon på bussen som nu finns i expeditionen. Grymt skönt att jag fick igen den innan loppet och kunde släppa det helt. Nerverna kommer över mig i vågor ibland känner jag mig helt bra för att sedan må riktigt dåligt. Från ingenstans så kulminerar det i att jag får gå bakom ett plank och spy. Efter det så släpper spänningarna. Kroppen har få säga ifrån och detta blir bokstavligen att släppa ut det ur kroppen. Jag känner mig lugnare och nu ska vi i fålla 1 gå till cyklarna för att börja rulla fram mot elitledet. Jag har inte gjort någon som helst ansats att värma upp, inte så mycket som ett hoppsasteg. Men jag ser nästan ingen annan som värmer upp heller så jag tänker inte mer på det. 

Själva framrullningen är helt sinnessjuk. Folk klättrar på varandra för att försöka förbättra sin position. Några cyklar ligger ännu på marken och detta utnyttjar folk för att pressa sig fram. En kille i röd tröja med blå cykel tar cykeln på raka armar och passerar 60-70 man för att ställa sig nästan längst fram, vilken idiot. Totalt utan respekt för regler och en enkel kö, någon min treåring redan har god förståelse för. Jag har nog ungefär 120 pers framför mig och 50 bakom eller något sånt.

Race

Direkt starten går så är det ju bara att mata. Då man är kall så känns det extra hårt, men jag kan i efterhand konstatera att det är hårt med alla mått mätt. Jag går på rött och kampen om position är igång. Det finns ännu några luckor i leden men de fylls inte så snabbt då de flesta går på rött. De första 5 minuterna har jag en snitteffekt på 388 watt. Effekten är fortsatt hög och första 8 minuterna får ett snitt på 369 watt. Först efter 12 minuter är snitteffekten nere på 336 watt, kring tröskel. Det är dock enorm skillnad att ligga på tröskel eller att ligga på tröskel direkt efter man kört 8 minuter en bra bit över tröskel precis innan. 

Hetsig start i Cykelvasan. Foto: Vasaloppet

Men då farten stabiliseras så blir det tillslut bra vila att ligga i klungan. En viss ovana från min sida gör dock att jag ofta slappnar av lite för mycket när jag kommer in i på hjul, för att sedan bli tvingad tvärgasa nästan direkt för att inte tappa igen. Saknar lite känsla för klungans fart. Bästa träningen för CV måste vara landsvägstävlingar, det känns som det är exakt den dynamiken. Det har mer gemensamt med landsväg än mountainbiketävlingar.

Jag hänger med den enorma tätgruppen på drygt 100 cyklister väl i början. Men det går hårt. Bakom mig börjar folk att ramla av och luckorna blir större och större. Men så stannar klungan av lite och folk kan återansluta. När banan går från bred till smal så står vi ibland helt stilla och väntar på att kunna tas oss fram, och sen fullt ställ för att hänga på igen. När man ligger långt bak i en stor grupp så blir det dragspel som gör att det blir större luckor desto längre bak du ligger och det kostar mer att täppa dessa jämfört med om man ligger långt fram.

Efter ungefär 20 km kommer vi ut på en längre grusvägssträcka (för bilar) som går lätt utför. Här blir den första riktiga fighten för att hänga med. Luckorna bildas och täpper man inte direkt så blir det lätt att man får mata hög effekt länge utan att komma ikapp. Jag försöker vara cool och tömmer inte det absolut sista utan slår av lite då det oftast finns någon bakom som är lika desperat att komma ikapp och när dessa trycker om så tar jag deras rygg en bit och surfar från rygg till rygg men börjar vara rätt krokig då hög effekt på lätt utför inte är något jag gillar. Sträckan är inte så lång, men den känns lång. När banan väl svänger av igen så kommer vi dock ikapp men det har nu blivit luckor och det är klart fler åkare framför mig än bakom mig. Ahh, alltid se till att luckan blir bakom och inte framför! Då jag får slita så har jag inte modet att avancera i fältet när det går lugnt utan jag passar på att vila så mycket som möjligt för att möjligen överleva även nästa hårdkörning utan att tappa klungan. De som orkar, är rutinerade och orädda rullar upp på sidorna och tar placeringar när det stannar av. Jag ser men hinner inte lära.  

Fokusera och tugga taggtråd! Foto: mtbfoto.se

Kring 50 minuter i loppet, en bit efter Mångsbodarna så kommer det avgörande skeendet i loppet för mig.  Det vänder uppför och visserligen är detta de få delar där jag egentligen gynnas, men jag är rätt rostad redan och problemet är att jag ligger väl långt bak i gruppen. Samma effekt kommer ge olika resultat beroende på var i klungan man ligger. Vad jag menar att att ligger jag 20-30 platser längre fram i samma klunga så kan en given effekt räcka för att gå med. Men varje cyklist man har framför sig ökar risken att någon av dem kommer bli den svaga länken som inte orkar täppa luckan och man tappar då täten och hamnar i en bakre grupp. Sker detta precis framför mig har jag chansen att gå runt och täppa, om jag orkar. Men sker det 15 platser framför är det inget att göra åt. Då får man skylla sig själv att man inte låg längre fram. 

Under de första 50 minuterna har jag bränt av 13 W' bal matches (mycket hårda insatser) över 2 kJ (för beskrivning av W' bal läs Analyser med critical power, cp och w' bal). Under dessa första 50 minuter har jag en NP på 313 watt. Det är dock såklart inte en jämn fin effektkurva på 313 watt, vilket jag troligen fixat utan problem. Nej, 40 % av tiden har varit över min FTP (340 watt) och snitteffekten på dessa 40% av tiden är 450 watt. Det är alltså helvila eller full gas, vilket sliter bra.

Backen mot Risberg är inte brant, men tillräckligt för att effekten av att ligga bakom ska begränsas. Här är vi många som sliter ont upp mot Risberg. Det blir flera luckor båda framför och bakom mig. Förbi Risbergs kontroll har jag 25 minuter med en snitteffekt på drygt 320 watt, även här är det drygt 40% av tiden över tröskel med ett snitt kring 440 watt. Under dessa 25 minuter bränner jag av ytterligare 7 W' bal matches över 2 kJ. Kring 1 h 15 minuter så sätter sig tillslut grupperna och jag har landat i den tredje gruppen. Jag satt inte positionerad optimalt men hade jag varit starkare hade jag alla möjligheter att hamna längre fram. 

Lugnar ned sig i den mindre grupp som nu bildats - Cykelvasan. Foto: happyride.se
Nu ändrar loppet helt karaktär. I den här gruppen på 15-20 man så är tempot nästan behagligt. Det är inga problem att hänga med längre. Skillnaden är att när 50 man starkare än en själv drar så blir farten hög även på hjul. Nu när det är någon som är jämstark med mig själv som håller farten så blir tempot på hjul rätt lugnt. Under den kommande timmen har jag en medeleffekt kring 230 watt, distansintensitet alltså. Men vi rullar ändå på i skaplig fart eftersom vi är så många som kan dra. Det blir inte uppstyrt utan det blir rätt långa förningar vilket gör att det inte går så snabbt. Jag håller mig i främre delen av klungan vilket gör att jag får dra några gånger men det är rätt lugnt när man sedan får vila så länge. Om jag drog 13 matches (>2 kJ) första 50 minuterna och sedan 7 till på kommande 25 minuter så drog jag sedan endast 5 ytterligare på hela loppet. Alltså 22 stycken under första 1 h 15 min och sedan 5 stycken på resterande 1 h 40 min. Det talar ett tydligt språk om loppets karaktär.

Det kommer en våldsam regnskur och det är svårt att se spåret. Lera i ögonen både från framförvarande och mitt eget hjul gör att jag måste hänga vid sidan av cykeln för att se var vi ska. Regnet upphör dock efter en stund.

I Lundbergsbackarna så gör jag vad jag kan för att splittra gruppen. Det blir någon dryg minut en bra bit över 400 watt. Det fungerar, men problemet är att gruppen splittras i 2 delar. Jag i den ena delen och resten av gruppen i den andra delen. Det är bara att att vänta in dem igen och fortsätta åka tillsammans. 

Kring Hökberg kommer en mindre grupp på 5-6 åkare ikapp oss bakifrån. Det går fortsatt rätt lugnt men alla inklusive mig själv börjar ändå vara rätt mosiga efter den tuffa starten följt att att sedan bara mala på. Effektpeakar biter otroligt hårt nu och efter jag dragit känner jag mig tung rätt länge innan jag återhämtat. Jag får in en tjock pinne i kedjan vid bakväxeln. Det var bara ogjort att jag sabbade hela drivlinan, hade jag fortsatt trampa hade den dragit lös bakväxeln. Men jag lyckas trampa bakåt och få den att ramla loss. Detta utan att släppa gruppen, puh!

När det börjar vara endast kilometer kvar har jag nästan gett upp att fightas och känner att jag kanske ska rulla in bakom gruppen bara. Men jag lyckas tända till och börjar avancera. I någon av de små knäpporna kommer jag upp bland topp 5 i gruppen. Förbi fotbollsplanen rycker en kille och när vi kommer in på campingen så går jag upp och jagar honom med resten på släp. Över den lilla bron kommer jag om honom och väl inne på upploppet har jag 10 meter på gruppen. Maxar givetvis och tittar bak med jämna mellanrum. Jag ser dem 10 meter bakom. Med 20 meter till mål kommer dock en kille om mig och jag slutar 2:a i min grupp, på 73:e plats totalt. Han som kom om mig låg på mitt hjul hela vägen utan att jag såg honom, nåväl, hade inte kunnat göra på något annat sätt ändå. Spurten från lilla bron till mål tog drygt 1 minut med en snitteffekt på 530 watt. 

Munnen full med bullar efter Cykelvasan. 
Första gruppen var 35 man. Sen följde en grupp på 25 man som andra grupp där siste man fick placering 65 (att inte matten verkar stämma beror på att ströfolk ramlat av grupperna och kom däremellan). Sen var det ett större tidsavstånd till en mindre grupp på 6 man som kom in ungefär 20-30 sekunder före oss. Sen kom då vår grupp på 16 man.

Figuren nedan visar strava flyby av loppet där jag plockat ut en åkare från respektive klunga för att se när separationen skedde. Jag släppte efter ca 40 km (1 h 15 min), markerat med 1. i bilden. Sedan kring 70 km (2.) så skapades nästa separation. Sedan strax därefter ramlar ett mindre gäng av 2:a gruppen. Denna lilla grupp på 6 man var det som kom 20 sekunder före oss och det är tydligt att vi troligen hade kunnat fånga dem med lite fokus i ledet, då vi körde klart snabbare sista biten. Också tydligt att hade jag väl orkat gå med längre, antingen tät eller 2:a gruppen, så hade inte den senare halvan av loppet blivit lika behaglig, utan troligen varit en riktig slitfest. Det blir kul att testa ett annat år ;)

Strava flyby av Cykelvasan 2019
Att fixa andragruppen in i mål hade varit häftigt. Men inte gett särskilt mycket högre placering, då jag troligen slirat i slutet på den gruppen vid det laget eftersom de körde snabbare, och då hade det alltså gett 10 placeringar ungefär, men såklart ära och berömmelse (bland insatta) och en högre snitteffekt till Golden Cheetah-analysen.

Tiden blev 2:56:18, långsammare än i fjol men bara 7:37 (4.5%) efter vinnaren vilket såklart var ett stort fall framåt. 

Jag är nöjd med placeringen, det var ungefär i den häraden jag hade väntat mig att hamna. Jag är mycket nöjd med att jag var så pass slut efter loppet den här gången. Även om det gick lugnt när vi tappa täten så var man slut på upploppet. Till en annan gång så vet jag nu ännu mer om loppets karaktär och att vara inställd på en riktigt hårdkörning där mellan 50-70 minuter förbi Risberg skulle hjälpa mentalt!


Riktigt skönt att vara i mål på Cykelvasan. Fick en lagom make-up av regnskuren.

Eftersnack

Jag var inställd på att säga aldrig mer efter den här gången. Men nu är jag inte så säker. Det har sin charm. Bara man accepterar att det inte är mountainbike/XC utan något annat. Mer landsväg i dynamik och karaktär. Men det är något härligt med att köra allt man kan och ändå tappa hjulet framför. Då vet man att där och då har man gjort allt man kan, och det finns något fint i det. Med en bättre känsla för klungan och lite(mycket) mer pang borde de gå att hänga med i alla fall andragruppen. Men vi får se. Denna säsong och föregående har sett helt identiska ut i princip. Så till nästa kanske jag gör någon variation i tävlingsplaneringen för att hålla det intressant. 

Hade jag bara orkat X... Känns som något alla kan känna efter ett sånt här lopp. Hade jag orkat köra ännu hårdare i början och kommit upp bra i klungan medan det fanns plats så tror jag det hade blivit lättare sen. När väl banan blir smalare kostar det dels mer att avancera i lösgruset, men framförallt så blir det mycket mer riskabelt och det är lätt att hamna i en stökig situation när man ska pressa sig fram längre in i loppet.

Det som mest talar emot cykelvasan är ju att det utan konkurrens är det farligaste MTB-lopp man kan köra. Inget annat lopp har så många krascher med hög konsekvens. Det beror på mycket höga hastigheter och många åkare tätt inpå varandra. Det är för mig den största saken som talar emot att alltid ha detta som ett stående inslag i tävlingssäsongen. Men jag måste säga att det var mycket bättre, säkrare känsla där jag nu körde loppet med åkare mellan 50-100 plats än ifjol då jag slutade 135:a. Eventuellt är snittcyklisten lite säkrare på cykeln. Men mest är det nog att det är färre åkare överlag. Jag upplevde inte att de där allra mest hetsiga gubbarna som ska köra om kors och tvärs var i närheten av mig den här gången. Tror led 2 och 3 kan vara värst.

Analys

Snittpulsen blev 151 (80%) och snitteffekten 266 watt. NP var 301 watt. Det blev väldigt lite tid i pulszon 5, de hårda rycken är ofta korta och i inledningen var jag uppvärmd precis när den värsta effekten började avta. 

Tid i pulszoner Cykelvasan

Tid i effektzoner Cykelvasan

Effektdata cykelvasan
32% av tiden var över FTP, så har de flesta loppen sett ut. Snittkadensen var 99 rpm.

W' balansen visas nedan. Man ser ett tydligt när vi släpper täten och resan blir lugnare. Sen slutspurten är en riktigt bra insats som dräper ner W' till lägsta punkten för racet. Men starten är givetvis den hårdaste insatsen (högst fallhöjd i grafen).

W' bal för cykelvasan 2019


tisdag 6 augusti 2019

Inför Cykelvasan 2019

En vecka kvar till spektaklet i dalarna, Cykelvasan.

Ifjol visste jag ingenting, i år vet jag lite mer vad jag har att vänta mig. Hur banan ser ut och hur allt runtomkring fungerar med bussar och ingen uppvärmning osv.

Jag körde i fjol på 2:55 och blev 135:a. Jag har egentligen inte något stort mål med årets lopp. Det är nog faktiskt de lopp jag kör mest för att det är roligt med stämningen. Pappa ska också köra i år vilket blir roligt. Loppet kunde inte passa mig sämre (hög hastighet, otekniskt och stora grupper) vilket gör att jag inte direkt känner någon trygghet i min förmåga just i detta lopp. Inte heller något större krav på resultat. Men jag vill vara totalt slut när jag når Mora, that's it.

Det vore ändå kul att komma in under 2:50. Baserat på mina ökningar i effektsiffror och varvtider så är det absolut inom räckhåll. Men mycket(allt) beror på hur man lyckas positionera sig den första halvtimmen eller så.

I år startar jag i startled 1 vilket gör att det är 300 personer färre att passera, skönt. Eftersom jag kommer från mora med buss på morgonen hamnar jag dock troligen längst bak i fålla 1, dvs 300 pers framför. Med ett löst tidsmål på 2:50 så borde också en placering topp 100 vara rimligt. Men då ska man alltså i tumultet i början lyckas passera 200 åkare och hamna i en lagom stark grupp. Helst skulle jag vilja hamna i en grupp som är lite för stark så jag riktigt får slita för att ligga på med hjul och kanske får släppa sista 10 km och köra själv eller med någon annan som får ge sig. Då vet jag att jag fått ut allt som gick ur kroppen. Det sista jag vill är att det blir som ifjol att jag hamnar i en enorm grupp där farten blir för låg, men det ändå är hopplöst att försöka köra ifrån gruppen. 

I mål efter Cykelvasan 2018

lördag 3 augusti 2019

Maxxis Aspen vs Schwalbe Racing Ralph

Säsongen rullar vidare och jag har landat i vilka däck jag trivs med (just) nu. Jag är i all fall nöjd med mina alternativ för stunden.

Inlägget innehåller annonslänkar till tooorch och cykloteket.

Jag har tidigare skrivit om mina däckval i de två inläggen

RaceKing vs Rocket Ron/Racing Ralph och
Däck, däck och däck för MTB

I det senare av de två inläggen landade jag i att köra nya Racing Ralph både fram och bak som default setup. Det har funkat riktigt bra. De rullar lätt nog men har ett grymt grepp. Även om det är lite blött så biter det bra. Blir det riktigt lerigt så tror jag de rensar lite sämre eftersom dubbarna är rätt tätt placerade.

Jag har ett Racing Ray som jag kommer köra som framdäck och det skulle bli någon riktigt lerig tävling. Men även på Lugnet XCO som var årets lerigaste så funkade Racing Ralph mycket bra fram och bak. Men hade tex SM i Östersund varit en regnig historia hade jag nog kört Ray där. Dels då det var gräs/jord underlag samt att under en SM vecka så körs banan otroligt många varv vilket gör att det blir lera på en nivå som aldrig kan uppstå på naturlig väg hemma vid. Är det riktigt lerigt tror jag Ray både fram och bak skulle vara en bra grej. De såg jag att Flückiger körde på den lerigaste världscuptävlingen.

Racing Ralph, Addix Speed, TL Easy, SnakeSkin 2.25/29" (tooorch)
Racing Ray, Addix SpeedGrip, TL Easy, SnakeSkin 2.25/29" (tooorch)

Schwalbe Racing Ralph


Det jag däremot var intresserad av var ett ännu mer lättrullat däck för snabbare långloppsbanor och Cykelvasan. Tidigare har jag kör Continental RaceKing men när jag testat fler däck tycker jag helt enkelt inte att RaceKing har tillräckligt bra grepp. Framhjulet släpper ofta och ganska oförutsägbart.

Jag har nu däremot hunnit köra ett antal pass, samt en tävling, på Maxxis Aspen. Jag har 2.25 EXO versionen av däcken. Intrycken så här långt är mycket goda. Superlätt att få tätt med tubeless, funkade på första försöket med min airshot hemma. Att bedöma rullmotståndet är otroligt svårt då det max skiljer någon enstaka watt.

Maxxis Aspen EXO 29" (cykloteket)


Maxxis Aspen
Däcket har rätt rejäla sidodubbar med lite större avstånd vilket gör att sidogreppet är helt okej, klart mycket bättre än RaceKing och man vågar luta ner i snabba kurvor. greppet är inte fullt lika bra som Racing Ralph däremot, men man kan inte få allt. Det jag framför allt är ute efter med detta däck är lättrullande utan att kompromissa allt för mycket sidorgrepp, och precis det tycker jag det levererar. Blir det blött så är detta däck inget att satsa på, det blir snabbt slirigt på blött underlag. Sen eftersom det är så låg profil så vill man nog ha dessa däck rätt fräscha, när de blir slitna kan de nog bli rätt dåligt grepp.

De få gånger jag fått det att börja släppa fram så upplever jag ändå att det är ganska förutsägbart. Jag känner att det börja hända och det går inte blixtsnabbt utan jag hinner korrigera när de börjar ge efter. Det tror jag beror på att den låga profilen gör att det är ganska mycket gummi i kontakt med marken, även gummit mellan dubbarna kommer nämligen ha friktion mot marken.

Därför kommer jag att köra med Aspen fram och bak nu på Cykelvasan nästa vecka. Jag kommer också i fortsättningen köra detta däck på enklare snabbare banor.

Det är rätt skönt att ha några testade kombinationer av däck som man kan växla in beroende på bana. Men nya Racing Ralph är fortfarande mitt favoritdäck. Fick jag bara använda ett däck skulle det vara det. Sen har vi det där med däcktryck nu kör jag med ungefär 1.45 bar (21 PSI) både fram och bak. Jag har sakta sänk trycket ända sedan jag skaffade cykel igen för 3 år sedan. Nu är jag rätt nöjd kring 1.45 bar.