Cykelförbundets eldar upp sitt förtroendekapital hos mig

Under hösten har mer och mer reklam för cykelförbundets nya sponsor LactiGo kavlats ut i alla kanaler. Både på facebook och instagram har vi sett detta. Ja, vi fick till och med ett helt mail helt dedikerat till denna mirakelkur.

Jag tycker faktiskt vi som cyklister och medlemmar i cykelförbundet ska väntas oss en högre nivå! Jag fattar att man har svårt att hitta sponsorer och att få in pengar för verksamheten, men man måste ändå ha något sorts filter. Cykelförbundet är ändå någon sorts kvalitetsstämpel, något sponsorerna vill förknippas med. Well, kanske inte så länge till om man misshandlar sitt förtroendekapital på det här viset. 

Nedan ser vi ett av inläggen på sociala medier kring detta. Kortfattat för dem som inte läst så är det en GEL som men stryker på huden på den muskel där man vill bättre tåla laktat ("mjölksyra"). Gelen innehåller karnosin vilket utlovas kunna ge "en unik effekt på buffring mjölksyra i muskeln".  

De har rätt i att karnosin i muskelcellen bidrar till buffring. Det är ju därför det ÄR bevisat i forskningen att beta-alanin har en prestationsökande effekt, eftersom Beta-alanin är flaskhalsen i produktionen av karnosin i muskeln. Läs mer om Beta-Alanin hos prestera mera. 

Det finns egentligen bara 5 kosttillskott som har god evidens och som Internationella Olympiska Kommittén rekommenderar, jag har skrivit om dessa här: 5 kosttillskott som ger effekt (bevisat) 

Men nu är det inte beta-alanin utan en gel med karnosinet självt de marknadsför. Men varken cykelförbundet eller sponsorn lactigo verkar särskilt måna om att peka ut några referenser till studier eller resultat som pekar på att detta faktiskt skulle fungera? Att från förbundet ställa sitt namn bakom saker som saknar evidens är faktiskt under all kritik. Vi ska väntas oss högre nivå än så. Ska ungdomarna börja handla mirakelkurer och tro på större framgångar?

Finns det då ingen evidens? Ärligt, jag vet inte, jag har inte koll på all forskning där. Men om det fanns varför skulle de inte lyfta fram den då?

Blev tipsad av en kunnig person om att i den här artikeln "Effect of Beta-alanine supplementation on muscle carnosine concentrations and exercise performance" står att läsa:

”In human blood, carnosine is rapidly hydrolysed to its constituent amino acids due to the presence of carnosinase, a specific hydrolysing enzyme (Asatoor et al. 1970; Perry et al. 1967). Following this, b-alanine and histidine can then be transported to other organs and tissues. Whilst the carnosinase enzyme has been identified in several tissues including the blood, liver and kidney; critically it is not found in skeletal muscle”

Som jag tolkar texten så kommer karnosin att brytas ned så snart de befinner sig utanför en muskelcell och gissa vad: Från en gel på huden kan inte karnosin komma in i en muskelcell utan att först passera blodet via kapilärer. 

Det kanske är därför det inte finns några studier, det finns inte ens någon teoretisk förklaringsmodell för hur det skulle fungera?

Sen har vi ju sett enskilda toppåkare också marknadsföra detta under slutet på sommaren. Det har jag inte samma problem med, alla har rätt att förbruka sitt eget förtroende som man själv vill. Men förbundet ska inte göra det.

Däremot blir jag ledsen att läsa i kommenterna "Det ska jag testa för jag litar på dina råd". Jag har inte alls svårt att tro att en toppåkare kan "uppleva" skillnad. Hen har fått produkten med stora ord, vet att det finns pengar i ett potentiellt samarbete och dessutom själv smörjt på gelen innan pass eller tävling. Jag tror en studie med de förutsättningarna skulle kunna skapa en "upplevd" förbättring av soppa kokad på spik också. 


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Down and out

Har haft ett par riktigt tunga dagar nu.

Förra veckan fick jag feber då jag var ensam hemma med barnen med frun på jobbresa. Ni som vet ni vet vad den kombon innebär. 

Blev bättre efter 3 dagar och var på måndagen redo att börja träna, då hade jag redan väntat 1 dag längre än jag ansåg nödvändigt eftersom vi varit på resa till brorsonens 1-årskalas och jag inte orkade krångla med att ta med träningsgrejer. 

Hade lite lätt huvudvärk på måndagen men tog alvedon och for till squashen på kvällen, Det man kan säga om squash är att det är inte svårt att ta i. Man bara jagar bollen och eftersom det oftast är match så är det liksom tävling också. Jag skulle knappats orka driva pulsen så hårt på ett intervallpass på cykeln. Skulle nog behövs motsvarande 2x24 min 3-1 eller kanske 5x10 min 40-20 och då med commitment. De blev 80 minuter varav 30 i zon 5 och ytterligare ca 25 min i zon 4. Okej, det var inte jättesmart att ha som första pass tillbaka från sjukdom. 

Om det berodde på det eller inte är svårt säga. Men under natten sedan så hade jag svår huvudvärk och yrsel. Behövde sätta mig upp i sängen och bara sitta vaken. Hann fundera på vad jag skulle göra om det blev värre, Elin kan inte skjutsa mig till sjukan med barnen tänkte jag. Det behövdes inte men jag säger det för att förmedla hur illa jag mådde. Sedan måndag, tisdag och onsdag hade jag skaplig huvudverk och feber som kommit och gått. Har inte kunnat sova på nätterna med feberdrömmar och huvudvärk. Det märkliga att de har kommit och gått över dagarna, jag har nämligen kunnat jobba hemmifrån ett par timmar på dagen och tänkt att nu vänder det jag är ju frisk! Men sen blivit sämre igen.

Faktiskt varit sådär sjuk att man inte först och främst funderar på att kunna börja träna igen, som annars alltid är fallet. Utan faktiskt bara brytt mig om att kunna börja leva normalt och inte bara ligga och titta rakt in i väggen för att inte få huvudvärk. 

Kanske var de covid, kanske inte, jag tycker faktiskt det börjar vara en icke-fråga nu. Jag var sjuk. I helgen nu skulle vi vara lediga torsdag-fredag och åka till mamma och pappas  stuga i fjällen, men jag fick skicka iväg familjen utan mig då jag fortfarande på torsdagmorgon hade 38.9 i feber. Nu idag fredag har de äntligen vänt och jag har inte feber på morgonen och kunde sova utan upprepande, maniska och psykadeliska drömmar. 

Men nu kommer jag ta det väldigt lugnt med träningen några extra dagar. Och kanske först köra några lättare styrkepass som inte belastar centralt. 

man ska alltid ha en bild i blogginlägg och istället för att ta den på min säng som är som en blött fläck av svett så valde jag denna från "before the fall".

Stavgång i backe är riktigt bra träningsform! Synd de inte går att genomföra hela vintern igenom på samma sätt. Jag brukar köra hela backen upp i olika tempo beroende på pass.  Antingen får det ta 4:20 upp och då kan man gå nästan hela tiden utom där det är helt platt. Då blir det kring tröskel/SP. Annars kan jag trycka på och ta mig upp kring 3:30 och då får man sprätta på även där det lutar bra uppför, då blir det mer vo2max. Sen joggar man ner på 4-5 minuter och upprepar.

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Träningsstatus, vasan, H30 och smått och gott

Inga livstecken härifrån sedan Finnmarken. Det har varit skönt med flera veckor utan tävlingar där man bara kunnat ta det lugnt, träna på normalt och ha semester. 

Cykelvasan

Det var roligt att följa cykelvasan i år. Vilket ruggigt race det blev, visserligen typ 90% Emils förtjänst. Men också otroligt imponerande av Viktor Henrysson att attackera och dra själv hela sista 12-13 km! Hade gärna sett hans snitteffekt och NP från attacken till mål!

Det var lite synd att man fick se så väldigt lite av vad som hände i gruppen bakom. Men lite måste jag säga att "klungan" på cykelvasan får lite underkänt. Jag hade trott att man skulle kunna hämta in sista attacken med lite samarbete. Jag menar, det är 1 mot 18 man. Det är kanske lite problem att Allebike delar ut kit till typ alla som är starka och vill hoppa in. Så de har ju total dominans där andra team/klubbar bara har 1-2 åkare. Svårt göra något då när Emil är i utbrytning. Så om Allebike-åkare vill sabba jakten är de inte allt för svårt för dem. De har alltså 6 av ~20 åkare i första-gruppen. Men jag tycker ändå övriga 12-13 borde kunna enas om att köra. Men där är också ett problem att många i tätgruppen kör för en topp-tio-placering och inte bryr sig om vem som vinner och inte tror att de kan vinna. Som Gjerdalen sa till Klas Nilsson när de låg och jaga ledaren in mot målet 2020 i skidvasan: "Vill du inte vinna!?". Och när en betydande del av gruppen inte kör för att vinna så har de heller inget intresse att dra. Loppet är kanske trots sin storlek, "för litet", med åkare från Norge och Danmark borde de bli en helt annat grej., Då skulle det dessutom kunna gå så hårt från start att hela fältet skulle krossas ännu mer och mindre grupper skulle bildas. Men banan är ju...speciell. Den har ju lite och inget av de vanliga elementen i ett långlopp som splittrar fältet, backar och stigar.

Emil gjorde ju en galen prestation att ligga själv så länge i front och sedan in i klungan och bara bitas sig fast men sen också komma iväg på en attack som håller i mål. Ja, det var uppvisning och häftigt att se! Blev faktiskt själv rörd av målintervjun när man förstod hur hårt att slitit och vilken prestation de var. 

Ta bort H30

Mitt inlägg med en konceptuell idé/åsikt om H30-klassen blev snabbt ett populärt inlägg. Tror folk hoppades på lite kontrovers. Fått de flesta som typ håller med om att tanken har något. Medan några inte tror att det skulle påverka något och andra vill ha kvar den. Så rätt väntat. 

Det som kommit upp i diskussionen är en sak jag nämnt tidigare och det är att man skulle kunna ha ranking för att få köra elit. Så alla (nuvarande H Sport, Elit och H30) kör i "Senior" och så får man samla ranking poäng för att få köra i elitklassen. Så gör de redan i USA där man behöver poäng för att för köra i de högre klasserna cat 1, cat 2 osv. Då blir det en prestige i att överhuvudtaget starta i elit. Jag gillar den tanken, så i princip oavsett resultat i elit så är det ändå klart att man är bättre än de i senior. "Han kör elit". Eftersom det idag är fritt för alla att välja klass blir det ingen sån effekt och det lockar kanske mer att få en högre resultatsiffra och uppleva sig närmare snittet av åkarna på startlinjen. Men jag tror samtidigt att Sverige har för liten grupp utövare för att ranking skulle fungera. De kan funka i USA eller Tyskland, men lilla Sverige blir för små grupper. 

Träningstatus

Självförtroende fick sig en törn i Finnmarken, helt klart. Tog någon dryg vecka innan jag fick tillbaka lite känslan att jag är ju rätt bra på att cykla ändå. Men jag tror det är nu det börjar märkas att man haft typ 3 veckor där man fokuserat på att peaka och inte bygga och utveckla fysiologin. Sedan veckan innan Järfälla så har jag ju inte kört sådär hårt och det har inte blivit så många timmar heller . Sedan eftersom jag var lite förkyld några dagar efter Obbola så hade det börjat naggas i formen redan där, och en så lång period med mindre volym OCH kvalité kommer ju förr eller senare märkas i prestandan. SM-veckorna blev bara 8 och 9 timmars träning och sedan veckan efter Finnmarken blev också bara 8.5 timmar, då såret i benet gav en del problem samt resdagar osv. 

Nu den veckan som var nu är den första där jag fått in vettigt volym med 14 timmar. Jag har fortfarande semester vilket underlättar stort att få in 2 längre pass på en vecka. När man sedan går från semester till vardag kommer det kännas jättejobbigt att hålla uppe volymen, då det direkt innebär att alla kvällar försvinner till det. Nu kan jag ofta träna på dagen och få kvällen fri.

Körde ett pass naturliga intervaller där det inte alls svara bra kroppen, gick som inte att ta i. Då hade jag visserligen 2 hårda intervallpass på rad någon dag innan man jag tycker det borde gått ändå, hade lugna pass mellan. 

Ett av passen jag körde på monarken var 15 stycken 1-2:or för toleransträning. 1 minut arbete och 2 vila. Det är ett rätt tufft pass som är jobbigt första 3, sen blir lite bättre i 3-4 intervaller och sedan snabbt kan bli jobbigt. Jag fixande ändå 480 watt vilket var samma som jag körde i mars på 15 stycken. Så det var jag faktiskt rätt nöjd med då monark-intervaller blir som en annan grej och när man kör mycket monark blir man bättre på dessa pass. SÅ det var skönt att de gick. Kör jag bara 10 stycken brukar de gå med över 500 watt och mitt rekord på 20 stycken är 475, men det är tufft med 20 så de kör jag sällan. Då håller man på i 60 minuter 1-2-1-2-1-2...

Sen här om dagen körde jag 2x20 min 3-1:or. Där orkade jag inte riktigt matcha vår-sifforna. 362 watt och jag brukar kunna hålla 370-380 watt när man har hårdheten för inne. Jag hade också väldigt hög puls redan från de första intervallerna. Tror det är lite varmare och fuktigare i källaren nu. Men annars har jag lite svårt att skilja på svaghet i kroppen eller svaghet i huvudet. Det där att ligga på hög puls och bara tugga taggtråd känns väldigt tufft. Hände ett par gånger att jag sluta trampa mitt i intervaller och sedan veva igång igen. Men det passet körde jag direkt på morgonen och hade inte ätit frukost, så det tror jag kan ha påverkat lite, vi säger så. 

Jag har nu fått ihop 12 dagar på rad med träning, där ett pass blev avbrott med styrka. Något jag slarvat med över sommaren. Körde lätta marklyft och resten fokus på överkropp; rygg och axlar. Skivstångsrodd, dips, pull-ups! Känns än i kroppen!

Men imorgon blir det vilodag, det behövs nu känner jag. Inte på grund av styrkepasset utan bara allmän trötthet i kroppen. 

Wolverine

Såret på benet har nu läkt fint. Känner mig som rena Wolverine gällande läkkött. Hade trott jag skulle få dras med det längre. Men eftersom det inte var djupt utan bara stort men ytligt så har det gått fint. Före och efter nedan. Det var främst första 2-3 dagarna som de var riktigt besvärligt. Sedan med salvkompress som minskats storlek för varje omläggning har de funkat bra. Inte direkt påverkat träningen negativt heller.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Ta bort H30

Funderat på detta med masterklasser. H40 tycker jag är rimlig, är man över 40 så kan man tävla i egen klass. Sen kommer de alltid vara några som tävlar där som kunde platsa i elit också, men det kommer man aldrig ifrån.

Men H30 däremot. Jag anser helt enkelt att den klassen borde helt tas bort, av flera skäl. Och detta är inte alls någon kritik mot någon som kör H30 eller nått sånt, då klassen finns är de självklart att folk kör den. Jag resonerar för att jag tycker det finns en viss strukturell fördel att ta bort H30 och köra elit större.

Dels så är ju redan idag de 5, kanske ibland 10, första i H30 redan kapabla att köra elit idag. Sen om H30 försvann och istället körde elit så skulle det göra gott för deltagarantalet i elitklass. Nu på SM var vi kring 40 elit och drygt 20 i H30, visst vore det bättre med 60 startande i elit!

Såklart finns det en risk att vissa som kör H30 inte skulle starta i elit om H30 inte fanns, men egentligen varför? Om det bara finns elit så blir ju prestationer värderade utifrån det. Det är ju lika värdefullt att komma 25:a i elit som att komma 6:a i H30, eller nått sånt hur siffrorna nu relaterar. Det kanske inte känns lika fränt att berätta på jobbet att man kom 32:a i elit som att man kom 12:a i H30. Men då är den skalan å andra sidan absolut och du kan säga att du är 32:a i Sverige i den disciplinen och behöver inte förklara klassystemet och att de bästa kör en annan klass osv. H30 är så vag eftersom många som är i den åldern kör elit. Samma problem finns inte för H40 där väldigt få över 40 fortfarande kör elit.

Det vore också väldigt bra med en större klass för att skapa mer bredd i fältet och mer utrymme för att träna på att tävla för dem som är på väg uppåt. Jag menar alltså inte oss avdankade herrar som vill självförverkliga oss utan juniorer och U23 som kliver upp i elitklass. Vore väl kul om det blev mer racing-situationer, genom hela fältet i elit, än det sista varven så kör man oftast mer eller mindre själv utspritt. Någon som sliter första åren i elit och kommer sist eller nästan sist, kanske slutar. Hade de fortsatt så kanske det är någon som hade blivit den bästa på sikt. Kan ju vara någon som börjat cykla sent.

Tänk om de kunde vara grupper om 3-5 åkare långt ner i fältet, vilka möjligheter att vänja sig hur man racear. Det borde på sikt skapa bättre förutsättningar att få fram riktigt duktiga vana åkare till toppnivån. I Schweiz har jag svårt att tro att det startar 40 stycken i elitklass på mästerskap. 80% regeln skulle troligen göra att många av de tröttaste inte skulle behöva köra klart tävlingstider mot 1:40 utan skulle bli avplockade kring 60 minuter ändå, så det skulle bara vara att köra på samma tempo som man hade gjort i H30, med färre varv.      

Jag tycker fördelarna med att skapa mer konkurrens genom hela fältet i elit väger upp nackdelen att någon H30 åkare inte tävlar. Let's face it, vi som kör H30 är inte några framtidshopp direkt, och det finns ingen direkt hälsofördel för alla som kör där tränar redan för fullt. och kommer troligen inte bli soffpotatisar med övervikt för att de inte får starta H30.

Sen i långlopp spelar det ju absolut ingen roll med klasserna. Alla kör ändå samma bana och startar ihop. 

Jag har ju kört H30 själv och de känns lite tryggt att va där, men om de inte fanns så vore det som att valet redan var gjort och vill man du tävla så är det elit. Så länge det finns H30 så förstår jag att många kommer välja att köra det, även av de som egentligen borde köra elit. Det kan nog kännas mer motiverande att tävla för medaljer i H30 än att tävla för topp 20 i elit. Själv har jag inte sett det så, men det känns kanske "spetsigare" att köra om en pall och lättare motivera vinterns träning med ett sånt mål.  

Nåväl, det vore intressant att se vad som skulle hända om man tog bort H30. Tycker i alla fall jag. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Nytt samarbete

Roligt att rapportera en nytt samarbete för 2022!

Kommer få hjälp av Cykelgaraget i Skellefteå vilket känns jätteroligt och tryggt. Jag har redan tidigare lämnat cykeln för service och mek till just Patrik på cykelgaraget och kunnande, noggrannhet och flexibilitet med en nervig tävlingscyklist som alltid vill ha cykel dagen efter har varit enastående.

Så detta är det närmaste man kommer att ha en egen mekaniker =) Så jag kommer få uppbackning med mekande och även en del delar m.m. Så det känns super! 

Han är också duktig med kameran så jag rekommenderar att följa cykelgaraget instagram .

Kanske kan vi till sommaren få ihop lite rörligt material från någon av mina träningsbanor här omkring =)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Kroppsvikt 2021

Hela anledningen till det här inlägget att att få visa min plot som jag gjort med python och jupyter notebooks. Sen kanske själva data är lite intressant också, men det är egentligen sekundärt.

Jag sparar vikterna i garmin och exporterar ut dem till en csv (just nu, fanns bättre sätt tidigare). Sedan lite databehandling på det så hamnar det i python i en pandas data frame. Är någon intresserad att återskapa något liknande så hör av er så delar jag mina script (jupyter notebooks).

Scatter-ploten visar enskilda vägningar, den röda linjen är en glidande medelvärde över 20 dagar, med lite ytterligare utjämning för att vara smooth men ändå fånga lite variationer som uppstår. De grå skuggade fältet visar 1 standardavvikelse uppåt och nedåt från medelvärdet. Som ni ser så fångar det spannet rätt bra in de allra flesta vägningar och då en std är ca 1.25 kg så visar det på det svåra att väga sig enstaka gånger och dra några direkta slutsatser från det. Inom en vecka kan man lätt variera 2 kg. Betänkt då att jag alltid väger mig direkt på morgonen, så ingen variation där. Det största skillnaden är om eller hur mycket kvällsfika jag äter.

Viktkurva 2021

Lite svängningar där under vintern innan sommaren kommer och jag stabiliserar mig kring 67.5 kg. Sen vet jag inte om ni kan märka den knappt synbara trendförändringen där i oktober när säsongen är slut? ;) Den kallar jag "sluta bry sig" eller "return of the småätning". 

Sen när jag började bry mig igen i början på november så har jag haft en stadig trend tillbaka dit jag vill ligga, mellan 67-68 kg. Den sista kicken tillbaka var magsjukan under julveckan där jag tappade 3 kg på ett bräde på 2 dagar. Efter det har jag nu landat rätt bra i nivå så nu är det bara att fortsätta medvetet framåt så borde jag ligga bra till för att orka prestera och träna men ändå inte ha onödiga reserver. Men nog blir jag snabbt kall när vi är på badhuset med barnen. Lite sälspäck hade varit skönt där och då!

Kikar jag på all min historik, så länge jag vägd mig och sparat i garmin, så ser det ut såhär:

Gjorde en medveten insats där i början på 2019 och kom in i min rätta zon. Sen är det en tydlig "bubbla" under varje höst men annars 2020 och 2021 har jag sedan legat rätt stabilt under själva träningssäsongen.


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

COVID-rapporten

Som jag trodde så var det COVID. Tog länge att få resultaten så väldigt många verkar bli sjuka och testa samtidigt. 

Det har inte varit särskilt allvarligt denna gång. Det var egentligen bara 1 dag då jag hade feber och väldigt ont i halsen på natten så jag sov dåligt. I övrigt som en vanlig mild förkylning. Men det blir ändå 5 dagar utan träning. Har jobbat alla dagar. Men lets face it, att jobba (hemmifrån) är mindre jobbigt som sjuk än att VABa själv. 

Idag kommer jag rulla någon timme och känna på kroppen.

Ingen vits att stressa igång och driva upp belastningen, kroppen tål inte det så nära sjukdom utan behöver energi att bli frisk. Så även om man sugen att börja ladda på så är de mest kontraproduktivt och riskerar bakslag. Så nu börjar den vanliga rampen med sakta ökande intensitet några dagar innan man är i fyll gång igen. 

Men bra jag nu har gjort bort det, och har 2x covid + 2x vaccin så borde börja va rätt tålig, men de nya varianterna smittar ju ändå, men blir bara som vanliga förkylningar. Så allt är som de alltid varit mer eller mindre.

Haft lite mer tid på kvällarna att sätta ihop nya träningsprogram dock, så 9 veckors Foundation är nästan klart, i två versioner, 5 pass/vecka och 6 pass/vecka. 

Dessa program blir realtivt polariserade, men har några tröskel och faktiskt också några sweetspot pass, mest i början för att bygga upp lite träning innan man börjar lasta på med mer kvalite.  

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

50 watt och ett par kilo

Nu börjar frånvaro av träningen ge "resultat" =)

Cyklade för första gången på ett tag ute idag. Körde 2 timmar volym bara. Distans alltså. Jag brukar kalla pass över 3 h för distans och under 3 timmar för volym zon 2 bara för att ha en distinktion när det faktiskt är långt.

Nu hade jag visserligen gymmat två dagar tidigare och sprungit dagen innan så benen kändes rätt slitna muskulärt. Men du vet bottenkapaciteten är borta. Körde effektmässigt egentligen zon 1, men nu hade jag upp pulsen i högre zon 2 stora delar. Jätteskillnad. Även känslan efter var som efter 3 h.

Jag har även kört något sweet spot pass på monarken och det visar på samma sak, både toppen och botten är borta och uppskattningsvis 40-50 watt kapacitet borta.

Till det så har jag gått upp cirka 3 kg. Inte konstigt då jag tagit bort träning och lagt till kalorier =)

Jag är inte alls stressad över min status utan det är bara intressant att känna hur det känns. Det var 3 veckor där jag nästan knappt tränade, sprang nån dag och gymmade men inte mycket mer och innan dess var de ju förkylningar så förfallet började redan tidigare. Den här veckan är faktiskt den första veckan där det inte känns särskilt tråkigt och jobbigt att träna. Så det behövdes nog några veckor att blåsa ur huvudet!

Kommer som jag sagt tidigare inte börja storträna i november utan tar det fortsatt lugnt, men kommer väl att börja jobba upp kontinuiteten. Framework före grunt work, som jag sagt nån gång tidigare. Jag gjorde förra året nästan mina toppsiffror redan i februari. 

Det finns två delar i det. Dels tycker jag bättre om att träna uppbyggande än att förvalta. Alltså det är roligare när man hela tiden blir bättre och motiveras av det, att bli bättre. När man kommer mot sitt max (givet sin insats i termer av träningsvolym osv) så blir utvecklingen avstannande och den förbättring som sker är mer svårmätt i form av uthållighet och tålighet. Sen ger det ett bra driv i träningen med den där stressen och känslan att man ligger lite "efter". En "sense of urgency" som gör att man inte har något emot att göra det lilla extra för att komma ikapp. Dessa två egenskaper hos mig själv, samt att jag vet ungefär hur lång tid det tar att nå mina effektsiffror gör att jag heller skjuter på starten av träningen. Sen är det en gräslig period att träna mycket tid nu. Segt/less cykla, går en skida och springa tål jag inte volym varken tid eller distans. 

Var och sprang i fredags och gnetade väl kring 4:45 i 7 km, men sedan började knät och baksidan vaden att knorra så då fick jag lugna mig. Tråkigt med löpningen att man inte tål något och inte heller hinner bygga upp den tåligheten på de lilla man springer. 

Jag gjorde äntligen slag i saken (ett par år in the making) att köpa riktiga lyftarskor. Grymt värt det blev rejält skillnad i känsla och stabilitet! Nästa som en cheat code. 

Det känns som det var något mer jag tänkte på, blir så långt mellan inläggen nu att jag hinner glömma vad jag tänkt få med. Nåväl, kommer jag på det dyker det upp. Kommer jag inte på det var de nog itne så intressant ändå.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Knockout

I gårdagens race report från BikeBoost så skrev jag att dagen slutade med skallskada. Det glömde jag dock bort att nämna när jag väl skrivit klart hela rapporten. 

Kort historia kort så kom jag hem, stressad att packa ur. Kopplade loss både fram och bakhjul ur takräcket, böjde mig ner och flyttade framhjulet intill bilen, började ställa mig upp men då kom cykeln ner själv och landade i skallen. 

Jag brukar ofta knäppa upp cykeln utan att den ramlar, men den rutinen kommer jag se över framöver =)

Gjorde fruktansvärt ont, ställde ned cykeln i gruset och hängde på knäna. Kände med handen som blev helt blodig. Typiskt.

Ropar ut svärfar som varit barnvakt medan jag tävlade. Han är pensionerad läkare så han fick kolla och vi hittade lite kompresser och tejpvarianter som han kunde fixa ett förband av. Tur man har kort hår, dessutom rakade vi en fläck där tejpen skulle fästa ännu bättre.

Jag hade fortfarande lera i öronen och lit varstans från racet så jag fick duscha bort blod och lera och sen var jag igång igen. 

Varit lite störigt när man sover så det har blivit lite dålig sömn. Sen kan jag inte dra åt hjälmen så hårt ännu, men det borde bli bättre bara det får ta ihop lite.

Komiskt att man kör stenhårt i svår, stening terräng millimeter från träd. Men då man kommer hem och packar upp, får man en cykel i huvudet.

Tur jag vann så dagens ändå kändes sluta på plus!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Evig död och förbannelse

Sådär, nu verkar det som jag har halsfluss. Hade också lite feber på morgonen idag.

Har fått antibiotika och som alla vet så är halsfluss perfekt för att lägga den sista touchen till formen när tävlingarna nu snart ska dra igång. Fjällturen nästa helg blir på dagen då kuren ska avslutas. Helt perfekt. Oavsett det så är det riktigt piss att ha halsfluss en månad före SM. Helt stört att de blir såhär. 

Även om man glömmer, vilket man inte gör, alla tävlingar och all träning som känns förgäves, så är det surt att inte kunna cykla nu när det är superväder och alla stigar är torra och fina. 

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Ja, nu får jag skämmas

Blev en premiärtur på OIZ:en ikväll! 

Nu när det är mindre än 3 veckor till race så är det väl vettigt att i alla fall ha suttit på tävlingscykeln!

Direkt jag drog iväg kändes trampet jättekonstigt! Jag trodde nästan nått var fel, det blev jätteryckigt. Jag har ju oval klinga på båda cyklarna så det var inte det att nån var rund, de är lika stora också, inte för att de skulle göra någon skillnad. Jag stannade till och med och kollade så klingan satt rätt roterat på vevarmen. Det blev bättre redan efter ett tag då jag vande mig men fortfarande i slutet på turen så kändes det något ovant. 

När jag kom hem så skulle jag kika på ovaliteten på klingorna för att jämföra dem. Jag har Garbaruk på OIZ:en och SRAM på Alman. MEN, och har kommer den del jag kanske inte ens borde berätta. Drevet på Alman var felroterat! Så det är alltså en oval klinga med motsatt effekt! Maximalt motstånd när man är som svagast i trampet och minsta motstånd när man är som starkast. Jag skrattade gott när jag insåg det, men jag borde kanske gråta. Kände mig inte så elit i det läget kan jag säga. Så hela vinterns alla mil har jag kört med motsatsen till oval klinga! 

Inte konstigt att det kändes skillnad med en rättvänd klinga. Mellan rund och oval är det inte så stor skillnad, men såklart mellan fel och rättvänd oval blir det stor skillnad.

Jag tror inte det är någon större fara rent prestationsmässigt, kroppen vänjer om sig snabbt, jag har ju dessutom mest kört zon 2 på Alman. Hade jag legat och kört alla intervaller med felvänt hade jag varit lite mer bekymrad. Så, det blir härligt att komma tillbaka på fördelarna med ovalt igen ;)

Sen har jag nu hittat en stig på ett par hundra meter i en solbacke!

Där kommer jag köra intervaller imorgon för att börja köra in lite timing och flow i kroppen. Mina två största orosmoln för race är dels ovana att plåga sig långt tid i sträck, samt då att hitta flyt i hopp drop och stök!

Lugnet är ju den bana där jag kanske helst hade behövt hoppa en hel del innan för att kunna leverera optimalt. Samt en av få banor där jag gärna haft dropper. Den stora A-linjen utför stentrappan samt den stora hopplinjen med dubblar är två partier som jag grubblar lite över. Skulle haft lite mer tid där innan, när man kommer stressad kvällen innan är det nästan större risk man schablar till det. Som jag gjorde 2019 då jag skulle köra hoppen utför och pajade sadeln. Så det gäller att fokusera på teknik och flyt nu framåt här!  


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Stukad påskkyckling

Jag hade ju redan planerat att ta det rätt lugnt med träningen över påsken, dels då jag hade lite förkylning veckan innan och sen bara allmänt för att få en lite omladdning.

Nu blev dock påsken ÄNNU lugnare än planerat. När jag skulle packa ur takboxen hoppade jag ned och landade i en grop (eller nått) och stukade foten! Jag slängde mig ned för att inte belasta snedtrampet så mycket men jag kände direkt att något inte vara som de skulle, de gjorde ont i fotleden. 

Jag har stukat foten rejält tidigare och blev livrädd, bröt typ ihop då jag i princip såg hela säsongen passera revy för mina ögon, precis när den roligare delen av cykling skulle börja. Hade de blivit så illa som förra gången hade jag inte kunnat cykla på 6-8 veckor.

Den här gången var jag dock sjukt snabb att åtgärda, fick tag på linda och snörade åt foten som ett skruvstäd. Tårna blev lila efter bara några minuter. Ungefär varje 15 minuter så släppte jag upp det och lindade om det stenhårt igen. Allt för att inte svullnaden ska ha en chans. Sen foten i högläge då.

Det fungerade bra, det blev väldigt lite svullnad, och efter några timmar med hårt linda så gjorde jag den lösare så jag kunde ha på den över tid, och har sedan haft linda 2 dagar nu.

Det kändes ganska snabbt att de inte var så illa som den förra gången, utan jag har kunnat stödja på foten och rörelser upp och ned utan smärta. Det är fortfarande ömt i sidled.

Nu efter 2 dagar så är det en liten svullnad under fotknölen och en blödning som vandrar nedåt. Så nog var de en smäll, men tacksamt inte som sist.

Jag var till och med ute och sprang ett par kilometer idag lördag och det gick rätt bra, tog det såklart extremt lugnt och gick delar. Även om de känns bra så vill jag inte börja överbelasta

 i onödan. Det är mindre viktigt vilken puls jag har på ett 1 h pass nu än om fotleden blir överblestad och ger mer strul längre fram.

Jag känner man faktiskt ganska "professionell" när man är ute och tar det extremt lugnt. De är bigger picture tänk och insikten att just detta pass spelar mindre roll i helheten om jag har zon 2 eller zon 1 på pulsen =)

Det kändes dock ganska lovande och kan man springa så är ju cykling ännu bättre för de är så snällt. SÅ jag kommer nog kunna träna som vanligt när jag väl kommer hem till cykeln. Har i påsk blir det fortsatt bara lugna löprundor som träning. Det är ganska bra fotledsträning också så de passar väl bra. 

Det som var synd var att jag skulle ha följt med brorsan på en topptur i fredags men jag ville inte riskera någon onödigt belastning på foten om det var issigt och huggigt i åkningen så jag ställde in det. De var också där jag hade tänkt få lite mer träningstid under den här helgen, det blir oftast kring 2-3 timmar att gå uppför. Men det blev inget som sagt.

 

Nu börjar jag vara riktigt laddad för att komma hem igen, kanske kunna stoppa undan vinterkängorna och ta fram sommarskorna och så ut och få mata lite utomhuspass utan vatten på ryggen och ha de i flaskor. Kommer känna mig snabb! Ser också fram emot att få köra lite mer nyckelpass, köra lite hårt i längre pass, ladda på med energi på långpass och så vidare. Spetsa till det lite och inte bara köra sammahela tiden! Sen när väl en stig kommer fram tillslut så blir det eufori!

Glad påsk! (träna inte allt för mycket nu, utan ge mig en chans!?)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på: