Race Report Huskvarna XCO

Sätter mig upp och vrålar. Aaaaaj. Vad var de som hände? Riktigt ont i ryggslutet,, hjälmen på sned, cykeln ligger en bit bort, men verkar inte skadad. Jag känner efter en stund, kan jag fortsätta? Jag tror det.

Har fler år sneglat på Huskvarna Tour, men då det är så långt har de inte passat. Nu gjorde jag slag i saken och bestämde att åka när de var långhelg. Vi fick lämna barnen på weekend retreat hos mamma och pappa så jag och frun kunde gasa ned själva.

Tanken var att köra både XCO och XCC, men på grund av etapploppsregler så fick man inte starta en senare etapp om man inte startat alla etapper innan. Det innebar att för att få starta på lördagens XCC skulle jag också behöva starta XCT bergstempot på torsdag, där min start var 16:40. Vi har 100 mil enkel resväg och det hade krävs att starta kring 3-4 på morgonen för att hinna med någorlunda marginal för uppvärmning osv. Jag grunnade noga på detta, men kände i slutänden inte att de var värt att stressa hela resan ned för att cykla 3 minuter för att sedan få cykla 20 minuter till på lördagen, vilket dessutom hade krävt ytterligare en hotellnatt på resan. Eftersom XCO loppet för herrelit var en separat UCI-tävling, kunde jag ändå köra enbart den. Hade XCC:n på lördag varit en till XCO eller något lite längre format hade jag kanske värderat på ett annat sätt. Men i slutänden blev det en rätt harmonisk resa vilket var skönt.

Vi kom till Huskvarna på kvällen på torsdag och min start på fredag var kl 15. Så det blev en lugn morgon med sen frukost och sedan åkte vi upp till tävlingsområdet för att hämta nummer och passa på att testa banan under de 45 minuter då det var öppen träning. Det kändes verkligen nödvändigt att få se hela banan och alla A-spåren i förväg! Det finns en hel del kluriga partier och riktigt branta utförskörningar. Skulle inte varit dumt med dropper faktiskt! Men hade valt att inte köra för första gången med den på tävlingen. 

Dessvärre han/orkade jag bara igenom 1 helt varv med några omtag på tekniska ställen. Det jag inte fick in var att köra utförskörningarna i race pace. Det hade faktiskt varit bra, för det kändes inledande varven att jag fick hålla igen lite.

Eftersom prognosen dagarna inför visat regn så valde jag att ta det säkra före det osäkra och körde Ralph/Ray 2.35" som däck. Nu regnade det på morgonen på tävlingsdagen men de torkade upp rätt bra till eftermiddagen så vilket däck som helst hade nog fungerat, men skönt med tryggt kurvgrepp i Ray ändå. Körde 1.22 bar fram och 1.26 bar bak med korv.

Jag var ovanligt lugn hela tiden innan, inte särskilt nervös. Kändes som jag hade inget att förlora eftersom jag skulle starta helt sist. De var sånt väldigt starkt startfält med många internationella toppåkare från danmark, norge och finland så det var liksom bara att försöka komma upp så långt som möjligt givet det. Fanns inte så många scenarion att grubbla på, XCO är mer all out kapacitet hela vägen, inte så mycket taktik och snabba beslut längs vägen som påverkar resultatet. Så det var rätt skönt att kunna tävla utan så mycket nerver.

Värmde upp fram och tillbaka längs en väg där intill och hälsade på de andra åkarna som gjorde samma sak. Mysigt. 

Uppläst till start, mycket riktigt, helt sist. Jag och en kille till stod på sista raden bakom alla andra.

För kontext för dem som inte följer MTB så var detta ett UCI Class 1 race. Det innebär att de 15 första får internationella rankingpoäng som är mycket åtråvärda. Därför var det med ett tiotal utländska åkare också. Med detta i tanken hade jag innan loppet siktat på att kunna kriga kring en topp 25:e placering, och topp 20 bland svenskarna.

Start

Starten gick och ganska direkt blev det mindre krasch framför men eftersom jag var SÅ långt bak så kom jag förbi det utan problem. Det hjälpte mig faktiskt för där kom jag upp många placeringar. Efter startloopen när det började gå utför blev det ytterligare lite tumult framför där några krokade ihop.

Jag syns framför nr 341. Foto: Andreas Joakimsson

Klarade det också med nöd och näppe och sen var det inte på stigarna. Kände där att jag skulle ha kört i full fart innan, för nu låg man hjul att ville inte tappa. Det blev lite köbildning så man fick rulla styrfart in mot de smala tekniska partierna, men de reder ut sig rätt snabbt.

Varje varv har två lite rejälare klättringar, varav en väldigt tuff klättring, lägsta växeln 38-52 och 450 watt för att ta sig upp typ. Som vanligt så känner jag att jag har lite marginal i klättringen, jag börjar inte slita livet ur mig där. Forcerar itne omkörningarna då det krävs en rejäl push för att ta en placering uppför och racet är långt och orden från Risberg och Viggo efter Järfälla 2021 ekar i huvudet, "Håll igen lite uppför för att kunna köra snabbt på resten". 

Foto: @nitro.se

Som vanligt rejält hårt första varven. Jag gick ut på varv 1 som 28:a (startade som 43:a). Men kände mig rätt bra! Gick snarare framåt än bakåt, kunde plocka någon här och där. Vi var fortfarande många åkare tillsammans, 5-6-7 stycken kanske. Faktiskt riktigt kul att man får den där race-känslan, jämfört med tex Järfälla 2021 där jag körde mest själv hela vägen. Nu var det hela tiden någon tillsammans. 

Ut på varv 2 så låg jag 24:a tillsammans med Erik Åkesson, vilket fick mig att fundera om jag gått på för hårt. Men jag tror snarare Erik hade startat lite långsammare än normalt. På varv 2 passerade vi Joel Burman och några fler jag ej vet namnen på. Känner att jag blir betydligt snabbare utför för varje varv. Man lär sig vilka spår man kan släppa på i och hur mycket man ska luta sig i de olika kurvorna.

Race face. Foto: nitro.se

Elin skötte lagningen och det fungerade bra, även om jag var lite dålig på att dricka så mycket som jag planerat. Det är så intensivt på XCO att de är svårt att ens ta små sippar, men de fanns ställen att dricka så jag försökte. Bytte flaska vartannat varv och tog gel vartannat. 

På varv 3 så ställde vi till det Erik och jag. I en av de branta kurvorna så kraschade Erik precis framför mig. Jag hade tidigare kört ett annat spår men valde detta varv att testa Eriks linje. Det är väldigt brant och svänger samtidigt så det fanns ingenstans för mig att ta vägen så jag ramlade också troligen över styret och gjorde som en kullerbytta i landningen. Hade jag tagit det andra spåret hade jag möjligen kunnat reda ut det något bättre, men det rent oflyt bara när man ligger så tight inpå varanndra. Landar på ryggen och kolsyrepatronen slår rätt i ryggslutet och jag liksom tappar luften och börjar hosta våldsamt. 

Kraschar ordentligt. Foto. Andreas Joakimsson

Vrålar ut smärta och en viss frustration.  Foto. Andreas Joakimsson

Börjar liksom hulka som att jag ska spy och det känns rätt otrevligt. Någon bredvid frågar hur jag mår och jag svara att jag mår "sådär". Sitter en stund bredvid banan och känner efter som jag ska kunna fortsätta. 5-6 stycken rullar förbi. Börjar ställa mig upp och komma på cykeln, hulkar något våldsamt, men jag spyr inte. Väldigt märklig känsla om de var smällen eller våldsam hosta som rev upp. Kommer iväg tillslut, känns som en evighet men handlar kanske om 50 sekunder. Hjälmen sitter helt löst, jag frågar någon i publiken om den ser trasig ut, nej. Visar sig sen att inredningen som man spänner åt är av, men jag lyckas ändå dra åt den så den sitter någorlunda. Kommer ikapp Erik som också ramlade. Vi kollar läget lite och försöker komma igång igen. Erik stannar i tekniska och kollar cykeln jag rullar på. 

Foto: @nitro.se

Nu får jag börja om med arbetet att komma förbi de killar jag hade tagit mig om de första 2.5 varven. Men det tar ett tag att komma igång. Kroppen är tagen både av smällen, men också lite skärrad att köra hårt utför. Jag spottar och det är väldigt blodigt slem som kommer ut. Jag blir lite rädd att jag har fått någon intern skada, men varje gång jag spottar blir det mindre blod så jag tror det snarare berodde på den våldsamma hostan och hulkningarna som rev sönder några blodkärl i luftvägarna. Sköljer munnen med sportdryck och fortsätter. 

Jag varvar varv 3, kraschvarvet, som 27:a och tappar kommande varv ytterligare 2 platser och varvar som 29:a med 2 varv, eller ca 30 minuter, kvar.

Som sagt det tar minst 1 varv innan jag liksom hittar in mot den rytm och den mer aggressivitet jag hade innan kraschen. Men det känns bättre och bättre. Det finns flera ryggar framför på dem jag låg framför tidigare. Försöker hålla bra tryck framåt och inte titta bakåt så mycket. Börjar vara rejält krokig ändå! Det sträcks nu ut mer så man ligger en och en med några sekunder mellan, gruppen splittras. Sista varvet ligger jag tillsammans med Adam Pettersen, 16 år yngre mig, rutin (!?) mot unga pigga ben. 

Foto: @nitro.se

Kör på lite i den första backen men inte full ut attack, får inte lucka. I den långa klättringen, som tar 2 minuter, kör jag nu på ordentligt och jag ser faktiskt en bit framför både en Norrman och Joel Burman. Nu får jag lucka till Adam och fokuserar nu på att hålla tryck inne i skogen efteråt. Avstånden står sig mot mål och jag går i mål som 26:a tillslut efter 93 minuter!

Det var 14 sekunder upp till 25:e man och 13 sekunder till Adam bakom mig. Fram till Joel på 24:e har jag 25 sekunder. Nedan kan man se varvtiderna. Man ser att jag tappar typ 1 minut rent på själva kraschen, sen blir jag lite långsammare de sista varven också. Så är det ju alltid i XCO att man är snabbare i början så det är svårt säga hur mycket som beror på kraschen och bara allmän trötthet. 

   

Jag vågar nog säga att hade jag inte ramlat hade jag i alla fall haft god möjlighet att slåss om 24:e plats, då jag nästan han ikapp dem trots kraschen. Sen utöver det är det svårt, Erik hade jag inte tagit, han blev snabbare mot slutet. Men nått sånt "would have, could have, should have". 

Men jag är ändå helt okej nöjd med 26:a. Jag blev 19:e svensk och då var ju de allra flesta på plats och på en bana av internationell kvalité. Varken över eller underleverans, utan ungefär det jag räknar med att kunna prestera.

Vann gjorde en ung Mats Glende från norska landslaget som bland annat blev 35:a i Nove mesto världscup. Han hade sjuka varvtider, alla 6 varvtider var inom 10 sekunder från varandra. Snacka om att bara hålla högt jämt tempo och se de andra falla av.

Lite öm i kroppen dagen efter. Värst egentligen luftvägarna som under hela kvällen var besvärliga och när jag ändrade läge på kroppen behövde jag hosta jobbigt. Måste ha gjort en kullerbytta och landat på ryggen för hjälmen var knölad i nacken, axeln är öm, ont i ryggslutet och litet skrap på benet. Men inga bestående men, som de känns nu.  

Analys

Snittpuls 164 och maxpuls 175. 242 W snitt och 301 W NP. Som man ser i tid i zon nedan blir det väldigt mycket rull i de branta backarna, dock ingen vila då man 100% aktiv och fokuserad.

Wbal stress nedan. Inget anmärkningsvärt eller något som står ut direkt. Kan notera att på Lida lopp hade jag 23 matches/"tändstickor" med minst 2000 kJ arbete över CP i ett svep. Nu här hade jag 28 stycken, fast det är 1 timme kortare tid, säger lite om XCO.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Race report Lida Loop

Jag har ingen cykel, jag tittar på cykeldatorn jag har i handen. 155 puls. Jag har gått snabbt upp för startbacken i Lida några gånger. Ger detta något överhuvudtaget? Nåja, det är något att göra istället för att stå och fundera på allt där nere vid startfållan.

Foton från cykelkanalen.se, mtbfoto.se och happyride.se.

Dagen innan tävlingen blev en lugn dag. Jag var vid Lida kring lunchtid och testkörde Loop 3. Det var inte riktigt färdigpilat så lite svårt hitta ut från stadion, men träffade några arrangörer (och träningsprogramskund!) som hjälpte mig och det slutade med att jag ladda ned gpx och körde med dem. En mycket fin Loop 3, mycket stig. Eftersom jag var själv utan familjen var det lugnare än vanligt runt om kring, nästan väl lugnt stundtals. Man hinner fundera så mycket. Låg på hotellet en bra stund och läste bok och scrollade. Sen åkte jag till centralen och hämtade teamkompisen Eva som också skulle köra (och gjorde det väldigt bra med en 4:e plats i damelit!). Vi käkade en bra portion indiskt sen på kvällen! Roligt att på samma restaurang ramlar northern XC gänget in. Det visar sig sedan att de också bor på samma hotell, i rummet bredvid vårt! Detta utan att vi pratat om det. Var rätt komiskt och trevligt då fick en bra tjötstund i lobbyn på kvällen. Där på kvällen var jag rätt harmonisk faktiskt.

När jag vaknade var det inte samma harmoni. Låg och snurrade i sängen någon timme innan klockan ringde. Var på plats tidigt och hade gott om tid att fixa allt. Eftersom jag stod i fålla 2 kände jag mig tvungen att lägga in cykeln direkt de öppnade fållan, 1 timme innan start. Så jag hade ingen cykel att värma med. Gick några vändor upp och ner i backen för att bli lite varm.

Det jag var mest nervös för innan var att hamna långt bak i startbacken, få svårt att ta mig fram och till slut hamna i fel grupp och köra frustrerad över att inte det blir något tryck i åkningen. Att kallstarta med 30 sek all out gör man inte så ofta heller.

Men jag hade tänkt rätt mycket på att verkligen vara aktiv i början. Att tänka att "det är nu det avgörs", nu inte sen. Så man gör vad man kan i NU, för sen är det för sent.

Start

Kommer iväg bra upp för backen, får bra utrymme och kan avancera lite utan att alldeles förta mig. Är nog kring 12-15 på toppen. Har kring 22 sekunder över 800 watt där uppför.

Bild Happyride.se

In på grusspåren går det faktiskt rätt sansat i några minuter i början. Det var skönt att få rulla benen lite där en stund. Sen börjar de gå snabbare och man får vara väldigt vaken för att inte göra misstag och komma fel i gruppen. Ligger ändå med rätt långt fram, lagom för mig. Där kring 10-20 mest. Är som mest uppe på 7:e plats men det tänker jag är lite väl vilt så jag rasar tillbaka lite. 

Det som sätter press är korta stötbackar med lite lösgrus. Man får ställa sig och trycka in 600-700 watt 10-15 sekunder. Det går bra, men sen måste man komma upp i fart igen och komma in på hjul. Dragspelet gör att det är svårare och svårare längre bak eftersom hastigheten sjunker på dem framför. Efter någon av de senare småkickarna så sliter jag ont med att kunna återhämta trots att man ligger i grupp. Men efter ett tag kommer jag tillbaka. Det börjar spricka upp så sakta bakom. Det är NU det avgörs. Sliter mig med. Luckorna blir lite längre mellan åkare. Man ligger sådär 4 meter bakom den framför och kör så hårt man kan, men orkar inte riktigt trycka det lilla extra för att komma in på hjul. Johan Norén har kört in i ett träd och hamnat en bit bak, han kommer förbi med bra tryck och jag och Öijer försöker väl ta rygg men det går liite för snabbt där. Efter ungefär 35 minuter så är den första striden över. Måste släppa iväg tätgruppen och vi bilder en andragrupp bakom med mig, Öijer, Midelf och Ringvall. Vi är tillsammans på stigen i slutet av Loop 1, inga problem att ligga med här i skogen och jag tror vi är flera som behöver lite reset från inledningen så det går inte stenhårt på vägarna heller. 

Vi följs ut på Loop 2. Hinner tänka att detta blev bra, ett lite mindre andra grupp där vi kan hjälpas åt. Dessutom känner jag mig stark i gruppen. 

Jag får lite lucka i skogen, men inser ju att jag inte kan köra ikapp någon av de framför ensam så låter gruppen gå ihop. I nästa stigparti för jag lucka igen på sådär 20-30 meter. Ser nu att det ansluter ett gäng bakifrån. Öijer och Joel Karlsson ansluter upp till mig och vi tre sätter bra tryck i pedalerna. De andra tappar vi och nu ligger vi på i bra tempo och bra samarbete under Loop 2. Efter en stund kommer vi ikapp en H30 åkare som också hakar på. 

Det går precis lagom hårt. Det är riktigt jobbigt, man får liksom ta i för att komma in på hjul igen. Men det är inte så man håller på att släppa. Vi kör på jämt högt tempo.

Ut på Loop 3, som är den med mest stig, så blir det kanske lite hårdare igen. Här förlorar man inte något på att ligga först och trycka på. Försöker hålla mig längst fram för att få köra egna linjer. I något skeede här får Öijer släppa och vi fortsätter övriga 3 tillsammans. Det är två utförslöpor som är lite mer XCO-karaktär (i hela loppet ej bara Loop 3) och där ser jag till att släppa på ordentligt. Jag är osäker men jag hade 2 segment på strava där jag hade riktigt bra tider, tror det var dessa.

https://www.strava.com/segments/29887955?filter=overall

https://www.strava.com/segments/15668647?filter=overall

Det är många åkare inom några sekunder så exakt vilket tid man får är lite random såklart, men oavsett så går det väl skapligt om man är paritet med de åkarna man ser i listan här ovanför :)

Har som ett litet mål för i år att bli snabbare utför så detta kändes som bra med tanke på det, och hur lite jag hunnit köra stig ännu.

Kilometrarna tickar på och jag drabbas av lite nöjdhet. Förutom uppgivenhet kan nöjdhet vara riktigt farligt på en tävling. Jag vet att jag blir 11:a totalt som sämst om än om jag blir sist i gruppen. Men får jobba med huvudet och hela tiden tänka det är nu det är fight om dessa placeringar. Kom igen nu, bit ihop. Sista 30 minuterna i loppet så hugger det i låren då jag ställer mig och parerar i skogen.

Vi fortsätter hjälpas åt att dra men in på de allra sista stigarna ligger jag först. Är beredd på attacker men inget kommer. Jag går först in i sista lite backen upp på upploppet. Ser inget hjul än, trycker! Det är lös jord och lite guppigt så jag studsar lite och gräver lite i jorden, får inte ned effekten och Joel kommer upp jämsides.  

Orkar inte hålla emot utan tappar några meter till Joel innan målet. Han 9:a och jag 10:a både totalt och elit. Mannen bakom oss vinner H30 på 11:e plats totalt, han visar sig heta Kevin van Hoovels och är jämnårig med mig. Han körde bland annat OS XCO 2012 och blev där 19 man, sooo yeah.

Efter mållinjen lägger jag mig i gräset och dels håller jag på hosta lungorna ut och in, inte hostat under loppet men nu verkligen river det. Måste ligga en stund och hålla i huvudet i händerna, det snurrar lite lätt. Blev riktigt tufft på det hela. Först den inledande fighten att hänga med så länge som möjligt och sedan en lite lugnare period kring växlingen ut på loop 2, sedan när 3 manna gruppen satte sig så var det mer eller mindre högt tempo hela vägen till mål. Otroligt nöjd med hela scenariot. Jag hade verkligen inte kunnat gjort bättre, utom att möjligen sätta spurten då. Att vara med bra i början, verkligen känna snöret gå av på ren kapacitet och sedan få en bra samarbetsvillig grupp med rutinerade killar och bara köra hårt resten. Fick verkligen ta ut mig och fick "betalt" för det också med ett bra resultat. Hade inte kunnat önska mer av varken resultat eller känsla.

Vi tre var i princip 2:a grupp om man ser till tiderna. Det var några i förstagruppen som trillade av någon minut mot slutet, men annars var de vi. 7 minuter efter vinnaren och 5 minuter upp till 8:e plats, så det är som ett steg upp till första gruppen. Sen blev det några minuter till bakom oss till nästa större grupp, med Öijer där i mellan.

 

Analys

Snittpulsen var 163 (167 tröskel). Men när det började gå lite hårdare efter starten så hade jag 24 minuter med snittpuls 171. Snitteffekten var 262 W och 298 NP. Zonfördelning enligt nedan:

Ev får jag justera upp min FTP, för VO2max börjar nu på 347 och det upplever jag väl inte riktigt.

Wbal är alltid intressant, särskilt nu när jag inte riktigt har bra testvärden än, då kan kurvan se om man har vettiga antaganden. 

Man kan se att den bottnar nästan där i inledningen och det var typ så det kändes när man inte riktigt orkade in på hjul. Man ser tydligt kring 40 minuter när snöret går av och det blir lite återhämtning en stund. Sen tuggar det på bra loppet igenom. Eventuellt får ajg öka CP något steg ytterligare. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Ingen cykel i sikte - men nya fina delar

Orbea lyckas inte leverera någon cykel till mig i år. Den blev uppskjuten till Oktober och därmed avbeställd. 

Lite surt men jag har som varit mer och mer inställd på det.

Så nu blir det att rusta upp min nuvarande trotjänare istället! Började med att sätta på en ny kassett från Garbaruk i helsilver, 10-52T. Kommer även börja med helt nya XTR kedjor för i år. Har än inte nött ut någon kedja mer än 0.5% sedan jag började med wax, men känns fint att börja med nya kedjor på ny kassett.

Garbaruk 10-52

Passade också på att byta däcken inför Lida Loop till Pirelli Scorpion XC RC 2.4" som jag fått för test från @cykelgaraget. Det är riktigt snyggt med de gula loggorna på däcken, blir racigt och de väger både mellan 690-700 gram, helt enligt spec.

Jag mätte upp monterad bred och höjd och det var väldigt samma lika som de Ralph/Ray 2.35" som satt på innan. Kör med korv bak. Tror RC blir bra kompromiss till långlopp då det ser ut att rulla lätt.

Jag hade ju tänkt göra "nya" cykeln svart/silver och hade därför köpt nytt drev, men nu sätter jag det på nuvarande cykel istället, blev rätt snyggt att matcha silver/silver mellan kassett och drev. Inspirerat av Dangerholm.

Har beställt ett par silver trissor till bakväxeln också och hade Garbaruk haft en silver cage hade jag nog tagit det med, men fanns ej för XTR 12s.

Sen hade jag plockat ur tokens inför försäljning, så dessa satte jag tillbaka igen. Kör 2 fram och grön token bak (istället för rosa).

Sen ska jag bara på med dropper-posten också, vilket kommer bli största lyftet, ser mycket fram emot emot det!

Slutligen ett litet mästerverk. Jag har nu ett samarbete med Intend BC som skickade deras styrstam Intend Grace XC. Den är 77 mm, -6 grader och väger 77.5 gram. Den känns overklig att hålla i och är, rent objektivt, vansinnigt snygg! 

Kika och köp här:

https://www.intend-bc.com/products/grace-xc/

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Race report Övik XCO

Det regnar hårt mot bilrutan, vindrutetorkaren i högsta läget. Sam meddelar Holly att hon inte får kunna flyga i den här leken, med det oundvikliga resultatet att hon blir ledsen och kallar honom en bajskorv. Jag har fått dispans av Elin och sitter och kör med min noise canceling lurar och hör allt i bakgrunden. Funderar hur bra vinterns träning egentligen varit, tänkt om jag blir avställd direkt?

Jag har inte varit supernervös inför. Dels är det en mindre tävling med mest bara kändisar och dels räknas på något vis inte den första, utan det är först efter den första man kan sätta en förväntan, vilket i sin tur kan skapa mer oro. 

När vi kommer fram till området är det kallt, kanske 6-7 grader och lite blåsigt. Men regnet har upphört! Det passar mig perfekt för att de regnet på morgonen tryckar undan pollen i luften så kan känner inte av det särskilt mycket på plats. 

Jag rullar ett varv tillsammans med Northern XC-killarna. Det är en fin och rolig bana. Två backar, ett lite stökigare parti och sedan mycket flow trail med blandat med mycket häll insprängt. Kör en gång med lite tryck uppför startbacken för att bli lite varm i benen, men de är en försiktig uppvärmning.

Angående detta med inserts som jag skrev sist så när jag var ute och laddade på utför dagen efter inlägget bestämde jag mig direkt för att köra korv. Det är mycket roligare att kunna köra mer aggressivt utan vara rädd för fälgarna! I Övik körde jag 1.25 bar fram och bak.

Tävlingen

Bilder av Oskar Karlsson och Alfons Sundberg.

 

Starten går och det är ingen superhets, och jag stressar inte för att komma först in i backen heller. I mitt scenario så tänkte jag se till att inte släppa tätgruppen de första 2 varven och sedan kunna se om man kunde öka farten i någon backe. Men kanske hellre ligga med och känna på kroppen till att börja med. 

Längst upp i backen är det teamkompisen Henrik Enberg som gör först in på flow trailen med mig på hjul. När vi kommer till botten av utförslöpan så startat direkt banans andra längre stigning. Vi rullar på som på ett snöre hela gänget med små luckor mellan, jag och Henrik först. En bit upp i backen passerar jag Henrik där spåret delar sig. Håller bra tempo då de bakom inte riktigt har kontakt vill jag att de ska få slita för att komma i rygg på Henrik. 

När vi kommer in på den stökiga, brötiga, nästan ofärdiga stigen längst upp så är det rätt jobbigt att hålla tryck. Hela lång backen innan tar ut sin rätt, men jag försöker trycka på rejält. 

Efter det stökiga partiet kommer man ut på ett elljusspår och där har jag fått en lucka även till Henrik. Jag kan inte se någon när jag tittar bakåt. Jag eldar på, tänker man lär köra ett hårt första varv i alla fall innan allt har satt sig. 

Jag ser ingen i skogen heller där spåret går lite omlott och det var lite oväntat att det skulle bli sån lucka direkt. När jag kommer till varvningen förstår jag att Henrik kört fel och nu är ute i tävlingen. Han hänger på mig igen bara för att få racea. Vi följs ungefär samma sträcka som första varvet men uppe i det stökiga delen efter andra backen så får jag lucka igen och kör själv.

När man passerar målområdet så ser jag dem som ligger 2:a och 3:a, Nils Lillpers och Stefan Tengman. Det är en trygg ledning jag har, och den ökar med ungefär 10 sekunder per varv. Så jag fortsätter hålla ungefär samma tempo och kör mitt eget race. Det visar sig att även dem körde lite fel på första varvet, varför ledningen blev så stor där direkt.

Lite svårt att pressa sig sådär maximalt när man har sån trygg ledning, men jag försöker skapa olika scenarion att någon är med. Också lite skönt med en primär där man inte jagar livet ur kroppen, det är ju många helger med tävlingar på rad nu och man vill ha lite hunger efter lidande i reserv.

Prispallen

Efter 5 varv går jag i mål som segrare på tiden 1:12:32. Lillpers 2:a och Tengman 3:a. (Lillpers åkte innan prisutdelningen därav ej med på bild). Jätteroligt att få börja säsongen med en vinst och kändes som precis det som behövdes för att lyfta upp motivationen och få bra inställning för kommande tävlingar, Lida Loop redan på söndag! 

Sen hade jag en våldsam hosta kvällen och natten efter tävlingen, så nog hade man dragit i sig en del pollen på nått sått. Hostade så våldsamt på natten att jag fick gå upp och dricka leta halstabletter och byta rum för att inte väcka de andra. Snart ska de väl börja ge sig, björkarna börjar ha grön blad nu så det borde ju lugna sig.

Analys

Snittpuls 164, tre slag under tröskel. Snitteffekt 240 och NP 300 Watt, rätt beskedligt.

Varvtider

13:46

14:29

14:48

14:41

14:48 

Rätt bra tid i höga effektzoner, men tror jag måste justera upp min FTP-inställning något. Ser lite låg ut.  

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på: