Det kryper i kroppen

Long time no skriv. 

Sommaren har gått i flyttens tema. 1 juli flyttade vi och sedan dess har det blivit sporadisk träning. Det har alltid funnits något annat som känts mer prioriterat, och när man då tränar lite blir man heller inte så motiverad att dundra in bra träning ens när man har möjlighet. Har blivit några få ordentliga pass. 

Sedan 1 juli har jag tränat drygt 30 timmar TOTALT, det blir ungefär 3 timmar i veckan i snitt. Ja, ni förstår!

Men nu har de börjat krypa i kroppen. Redan tidigare i år sved det att höra om övriga som körde norrlandsracen. Nu i helgen var det hemmaracet White Mountain Race som också var klubbmästerskap i år. Jag hade anmält mig och tänkt köra ett anspråkslöst race för att ha en tävling på säsongen. Men i veckan innan blev jag förkyld, med ont i halsen flera dagar. Var dessutom iväg på jobb med långa intensiva dagar. Dagen innan race hade jag inte längre ont i halsen så jag åkte ut på ett litet test-pass och trycka på längs stigar. 

Men det kändes inte alls bra i kroppen, huvudvärk som tryckte till i relation till effekt och puls. Att pressa 70 min i 27 graders värme tyckte jag inte kändes värt det, särskilt eftersom jag inte hade tränat för det egentligen heller. Så det blev en DNS.

Henrik Enberg från teamet kom och körde och eftersom tävlingen i år var enbart klubbtävling, dvs för att delta behövde man bli medlem, så lyckades han också bli klubbmästare i Skellefteå AIK Cykel. Det hade han troligen blivit även om jag var med såklart, men här någonstans kände jag att, nej, nu får jag lov att träna igen! 

Så till nästa år kändes just nu som att jag ska försöka komma upp i samma timmar som 2023, vilket var 276 h. Eller varför inte sikta på jämna 300 h. Däromkring kan de ändå kännas kul att tävla! 

Nyckeln blir att dels fixa igång monark-anläggningen i nya tvättstugan så man alltid kan få in lite kvalitespass även om man är själv med barnen osv. Samt att försöka hitta en rutin där jag åtminstone varannan vecka lyckas få till ett 3 h distanspass. Kanske varannan vecka ett 2 h och varannan ett 3 h pass eller nått sånt. 

Sam körde WMR iaf och representerade familjen bra, de kämpar verkligen hårt småttingarna, kul att se!

Man hade ju önskat att de fick komma upp några ungdomar/juniorer som kan börja smiska oss veteraner, iaf första varvet!

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

1 varv WMR: Still got it?

Ville testköra ett varv på WMR-banan (White Mountain Race). Det är en bra värdemätare på MTB-formen eftersom varvet tar drygt 20 minuter och innehåller mycket stig, bra backar och även bra utförslöpor. Man måste vara rätt stark för att köra riktigt fort på den. 

Segmentet:

https://www.strava.com/segments/25298251

Har kört många varv där genom åren, ända sedan jag lade banan. Men den har haft lite variationer genom åren så en hel del snabba tider ligger på andra banor och är alltså svåra att jämföra. Jag har ingen såndär dunder satsning från 2022 när jag var som starkast. Utan KOM är faktiskt andra varvet från själva tävlingen 2022, alltså tävlingsfart snarare än maxvarv. KOM är 21:47.

Jag var ut för en vecka sedan ungefär och skulle köra en snabbt varv och samtidigt filma hela varvt med Gopro. Men jag körde fel! Snacka om trög skalle att köra fel på sin "egen" bana. Dessutom var Gopron något lågt justerad. När man kör tävlingsfart behöver man vinkla upp kameran lite eftersom den aggresiva positionen gör att kroppen lutar mer framåt. Så det blev ett fiasko, som jag ville åtgärda.   

Nytt försök: Det var mycket varmt dagen då jag körde mitt varv, sol och säkert 25-26 grader, men med viss blåst.

Drog iväg hårt, starten är ju hård och går uppför mer eller mindre första 5-6 minuterna, vilket brukar märkas på tävlingen då fältet kan tunnas ut redan där. 

Efter den första utförslöpan kände jag att jag var lite trött när man skulle börja trycka på igen. Det syns ganska tydligt i "Compare" kurvan på segmentet på strava, här jämfört med bästa tid från 2023. 3 km håller jag jämna steg men därefter mjuknar jag och börjar tappa. Jag känner det medans jag kör att jag tappar drivet och mer bara rullar med. Får flera gånger omfokusera och fortsätta driva mig själv. De funkar sådär, men det känns både i bike-handling och spårval att jag börjar va trött.   

Längs den långa traversen tillbaka mot den hårda klättringen så tappar jag 5-6 sekunder. I den branta backen ligger solen på hårt i ryggen och man blir stekt. Kör på hårt och får en maxpuls på 179 bpm och tappar 3-4 sekunder till i backen. Men då jag kommer upp och stigen blir platt igen känner jag att jag kanske gick lite för hårt i backen ändå. Riktigt krokig och närmast staplar fram med cykeln där uppe. Bara på den sista biten innan man kommer ut på asfalten tappar jag 5-6 sekunder till! 

I slutänden blev det 16 sekunder långsammare än min bästa tid från ifjol, och det var nästan exakt samma dag. 29 vs 30 juni. 

Gjorde en snabbkoll av träningmängden i år jämfört med tidigare år. Ser att första halvåret så tränade jag nästan 20% mer timmar ifjol. Och 159% mer 2022 =) Men det är klart 20% är även det ganska mycket och att jag då tappat 16 sekunder på varvet känns rätt väntat, då är det nästan bra istället att jag kan ligga så pass nära. 

Jag filmade hela varvet med gopro och har försökt lägga upp det, men filen är så stor, 20 GB uppdelat på två filer att det har varit svårt att få ihop dem till en film att ladda upp på youtube. Vill helst bara klippa ihop de 2 filerna till 1 utan att gör om hela kompressionen osv. Men det verkar svårt. Får se om jag får till det annars får jag lägga upp den i två delar. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Kyleffekt

Desto mindre hår jag haft kvar desto mer fascinerad har jag blivit över vilken otroligt stor skillnad det gör för avkylningen av huvudet och därgenom hela kroppen.

Nu för tiden rakar jag "helt" dvs rakt på med maskinskären utan någon mm-distans. Och gosse blir skallen avkyld!

Även på sommaren behöver jag ofta ta en tunn merinomössa under hjälmen. Hjälmen från specialized har otroligt bra ventilation så det formligen flödar luft över skallen. Blir kallt redan vid måttliga temperaturer. 

Detta har fått mig att fundera: Varför är det itne fler som tävlar och elitsatsar som nyttjar detta? Att raka skallen inför ett VM eller SM eller sin huvudtävling känns som en liten uppoffring gentemot mycket annat folk är beredda att göra för att förbättra sin prestation?

Folk sitter med isvästar på uppvärmingen samtidigt som de har ett värmade hårsvall under hjälmen!?

Jag tänker att även tjejer har ju en stor värmefatkor i detta. Tänk Jolanda Neffs hår, det lär ju va som att jag kör med pälsmössa under hjälmen i 30 grader värme.

Nu är det väldigt lätt att inte vara sentimental kring hår när genetiken gjort valet åt en, som för mig, Nino, och många andra. Men det är inte bitterhet som fått mig att tänka på detta. Men är lite förvånad att detta inte nyttjas av fler, givet att värmen och förmågan att få bort värme från kroppen är en enorm faktor i prestation!

Jag märker själv en STOR skillnad nu med heltrakad bara från den tiden då jag har jättekort, men ändå hår. Så det där absolut sista gör ju flödet mycket bättre också misstänker jag. 

Tänk på det nästa gång ni är hos frisören! (som dessutom inte behövs, vilket sparar massa pengar till prylar)

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på: