Okej, jag var inte så stressad i början när jag blev sjuk. Timingen på årets är nästa helt perfekt, någon vecka tidigare hade varit bättre, men ändå.
Men nu ska jag säga att när de inte verkar som den här sjukan lämnar kroppen utan bara fortsätter hänga kvar så kryper sig stressen på. På onsdag är det 3 veckor utan ordentlig träning! Sista veckan har jag tränat några pass på 1 timme men jag har fått ta vilodag ungefär varannan dag för kroppen tål verkligen inte alls träningen just nu. Huvudvärk och trött kropp. Och att träna 1 timme zon 2 har ju knappt någon effekt då man inte kan fortsätta rampa upp belastningen. Därför har jag tagit en gäng vilodagar försöka ge kroppen en chans att komma tillbaka.
Ska detta pågå i några veckor nu, ja, då får det effekter på hela säsongen är känslan. Men man blir ju alltid mer stressad än nödvändigt såklart. Om jag jämför med fjolårets utgångsläge ligger jag nu sämre till. Men samtidigt har jag i år ytterligare ett år av bra träning i kroppen samt att jag varit uppe och nosat på den kapacitet jag vill ha, förra året fick jag bryta ny mark ännu mera.
Det är skön vetskap att jag i fjol redan efter typ 1.5 månader bra träning, alltså redan i januari, låg väldigt bra till i syreupptag, så troligen med mitt polariserade upplägg kommer jag rätt snabbt upp i effekt igen.
Det är mer bottenplåten jag är rädd ska bli lite vinglig. Klart när man själv kör 1 h zon 2 varannan dag och man ser konkurrenterna på strava och insta bara ösa distanspass 3-4-5 timmar, jag då är det svårt att inte bli stressad.
En sak är säker, detta har tänt motivationen ordentligt. Jag var innan sjukdomen inte sådär värst supertaggad att börja träna hårt och mycket igen, utan kände mig ändå lite loj trots ett lugnt oktober. Men NU så glöder det. Nu växer viljan att göra det som krävs för varje dag. Just den känslan skulle faktiskt netto kunna gynna mig senare. Det finns en stor risk att jag går ut stenhårt så snart jag blir bättre men jag ska försöka konservera drivkraften att räcka länge och bara mala in bra träning med kontinuitet under våren.
Effektmätare nr 2
Idag fick jag hem en effektmätare som jag köpt till vintercykeln. En gammal teamkompis från ckck som skulle sälja och det var ju en exakt likadan som den jag redan har, vi fick dem samtidigt av stages. Så det kändes skönt när man köper begagnat att man har koll på ursprung och säljare. Nu väntar jag bara på rätt spindel som jag beställt för att den ska passa till mitt vevparti. Först trodde jag att jag skulle behöva köpa nytt vevparti så jag blev väldigt nöjd när jag insåg att rätt spindel för 800 kr skulle lösa steken.
Effektvev till vintercyklen är egentligen inte så kritiskt för mig då jag kör mest lugn distans och jobbar mot puls men samtidigt vill jag kanske kunna göra lite grusintervaller med Alman på sommaren och då är det ju en förutsättning. Så det känns kul att få det klart från start, med den cykeln också. Att kunna följa lite utvecklingen av den aeroba formen i termer av effekt mot puls är ju intressant.