måndag 31 maj 2021

Race report Lugnet XCO 2021

Helt slut i kroppen! Man blev riktigt mörbultad i hela kroppen av 6 varv på den klass-banan de har på Lugnet! 

Alla foto @dahlgce01 på instagram

Inför

Hade en väldigt bra uppladdning, fick sova bra (mer än vanligt som småbarnsförälder) och kunde äta mycket bra också. Fick nästan hålla igen för att inte äta för mycket. Jag hade också en bra känsla i kroppen, inte trött, inte sliten, utan bara laddad. Det var dock väldigt mycket pollen, bilen blev helt gul efter bara några timmar. Man fick som en rosslig hosta och nysningar nu och då.

Var alltså inte så gräsligt nervös. Att vi startade så sent som kl 15:10 är både bra och dåligt, det är skönt att kunna ta det lugn på förmiddagen och sova ut utan stress och kunna äta bra, men sen blir det lite långa timmar där att bara sitta och vänta. Blev mycket slösurf på mobilen och spela schack och dylikt för att få koncentrera sig på något annat.  

Vi testade banan kvällen innan när vi kom fram, men först fick man först sprätta upp nya teamkitet! De sitter super och härligt med lite mer färg! Jag har i år valt att inte tävla i speedsuit eftersom man har mer användning av bibs + tshirt, och fickorna är väl tighta på speedsuiten så på längre lopp där man har nått med sig är t-shirt bättre. Men tävlar i en meshtröjja som är grym! Men de bästa var byxorna var otroligt sköna, bioracer epic bibs.

Redo för banrek!

Vi körde igenom alla hinder och satte den avslutande hopplinjen så allt kändes lugnt med de tekniska. Det var väldigt stenigt och löst så punkrisken kändes stor. Jag satte i lite högre tryck än vanligt både fram och bak. Prognosen var också att de skulle vara varmt på tävlingsdagen och det är man inte direkt van, har knappt kört ett pass utan mössa!

Uppvärmningen blev relativt lugn, trampade runt 40-50 minuter med lite tryck uppför en backe där för att veva igång systemet. 

Energiplan

Hade laddat otroligt bra inför. Planen var att ha ca 3 dl vatten på cykeln och så byta den vart annat varv. Alltså 3 dl/ 30 min, givet att man får i sig allt vilken man aldrig får. 40 gram kolhydrater i varje flaska skulle ge 120 totalt + lite gel. Sedan vissa varv skulle jag ta vatten och dricka samt hälla över mig och vissa varv ta gel. Det blev inte så mycket tagit ur gelen, kanske 1/5 det var så varmt att det kändes mer värt att plocka vatten även om de bara var för att hälla på sig.

Uppskattningsvis fick jag i mig drygt 100-120 gram kolhydrater på 90 min vilket är helt okej, kring 70 gram/h. Lite i underkant, men den banan är verkligen svår att drick på. Det är några få ställen, mest på stadion, kanske skulle behövt tryck i mig ännu mer just där, passat på. Men på 90 min blir det inte helt kritiskt att nå 90-100 gram/h som på längre lopp.

Start

Juniorerna startar tillsammans med elit i detta race, så vi var drygt 70 på startlinjen! 


Precis som jag gissat hade jag seedning 11 vilket betyder 2:a led (8 på varje led). Detta måste jag dock säga att jag förvaltade hemskt dåligt, där har jag verkligen något jag behöver vässa. Och där kommer ju bristen på färsk tävlingsvana in i bilden. 

PANG



Jag sätter väl igång och trampar iväg i ett skapligt högt tempo, men det jag underskattar är att ALLA kör absolut 100% maxsprint uppför asfaltsbacken i startloopen. Som ni ser i bilden ovan så tappar jag 30 meter på...30 meter (jag är precis längst ut till vänster). Det bara swooshar förbi folk bakifrån både juniorer och elit. Jag inser detta efter 150 meter och därifrån kör jag mer aggressivt, men det är tyvärr redan för sent vid det laget följs hela klungan längst startloopen och de är svårt göra något åt placeringen. Efter startloopen är jag kanske placering 30-35. Jättedumt eftersom den första klättringen är smal och köbildande så tappar man fort mycket tid för varje placering du har framför dig. 


Efter att tagit mig upp första gången, med mycket irritation när folk blockerar varandra och nån sätter ned foten så den efter måste hoppa av osv, så börjar det rulla utför. Redan i början av det tekniska backen så hör jag hur det klingar till från bakfälgen, måtte det inte vara punka tänker jag! När man ligger tight på den framför så hinner man inte se alla vassa stenar och någon av dessa måste jag träffat. Några kurvor senare känner jag precis det jag inte vill känna, däcket kränger. 

Punktering!


Vrålar något i vrede. Jag har insert i bakdäcket och det går förvånansvärt bra att rulla på det, det är i kurvorna man får ta det lugnt så det inte släpper. Samt försöka undvika de värsta stenarna. Jag tappar bara kanske 5-7 placeringar i själva backen, och efter backen kommer teknisk zon, som tur är. Jag har ett bakhjul i zon och vi byter det relativt kvickt, även om det såklart känns som en evighet och adrenalinet pumpar medan jag försöker få loss axeln. Hjulet på och iväg! Det är några få åkare kvar efter mig, men de flesta är långt borta vid det här laget. Jag får en tillfällig dipp och det känns så tråkigt att nu inte kunna få ett bra resultat. Men loppet är långt och utmaningen blir istället att se hur många jag kan hinna ikapp. Att det är många juniorer på banan underlättar faktiskt eftersom man har fler ryggar att jaga. När jag kör om en åkare så ser jag genast en ny rygg en bit fram som jag kan sikta på. Hade de bara varit elit så hade de nog varit ensamt långa perioder.   

Det första varvet från hjulbytet blir väldigt ryckigt. Jag är ivrig och stressad, vill ju om så många som möjligt, men kan samtidigt inte köra allt för hårt och sen tappat på slutet. Och att passera kräver alltid extra energi även om man är snabbare än den man passerar. Det krävs ofta en liten push för att komma om, och hamnar man bakom kan man bli bromsad en stund innan man tar sig förbi. Både utför och uppför i det tekniska är rätt svårt att passera Jag blir väldigt trött av det ryckiga tempot och känner inte att jag hittar mitt eget tempo. Efter 2 varv känns det oklart om jag ska orka hela vägen?
Men där på varv 3 blir det lite glesare med folk och jag kan börja hitta ett bestående tempo, där man faktiskt kan återhämta sig i vissa delar. 




Eftersom banan är så väldigt teknisk utför så kan man inte vila på samma sätt som man gör på andra banor. Utan man måste jobba med hela kroppen hela tiden. Ja, det finns några partier där de är lite plant och man kan rulla några sekunder.

Juniorerna har annan nummer serie än elit så att jaga juniorerna är egentligen ointressant men de hjälper att se en rygg, men då det dyker upp en elit-skylt längre fram så växer motivationen. Okej, kan jag komma ikapp innan det här varvet är slut?




Jag har ingen aning var jag ligger, men tycker inte jag tagit om så många och jag hör hur långt framför täten är från stadion. 

Känner mig ändå rätt bra under loppets andra halva, orkar hålla ungefär samma fart och även om det blir glesare mellan omkörningarna så blir det någon ny placering här och där. 

På näst sista varvet tycker Henrik Jansson upp bakom mig, då han haft eget materialstrul. Jag tänker att detta kan bli en bra rygg att hänga på. Första gången uppför branta backen så drar jag faktiskt ifrån honom lite, däremot kör han ikapp mig igen utför. Sedan orkar jag inte riktigt hänga med honom sista varvet och tappar 14 sekunder. Även Edvin Lindh har haft krångel och kommer om mig på sista varvet, men där går det betydligt snabbare och det är inte på kartan att hänga på, han låg kring 5:a hela loppet fram tills krångel, så det är en annan fart.



På sista varvet kommer jag ikapp och förbi Emil Linde och får faktiskt gasa lite in mot stadion för att han inte ska få känning. Ligger på in mot mål och går i mål som 20:e totalt. Då är det 3 juniorer före mig vilket ger placering 17 i elitklass.

Efter målgång är jag helt slut. Kroppen är som skickad genom en torktumlare. Ryggslutet är rejält stumt (och är fortfarande dagen efter) och det nästan snurrar i huvudet när jag sitter och blundar på asfalten. Nog var de en riktigt premiär alltid!

Såklart tråkigt att klanta till med en punktering, och i så kritiskt läge just i början, sämst i början eftersom det blir inte bara tid utan massor av placeringar! Men givet det utgångsläget är jag ändå helt klart nöjd med 17:e plats! Men det finns hopp om att kunna klämma in några placeringar till om allt stämmer. Chansen finns redan om 5 dagar i Borlänge, där en helt annat bantyp med snabb och lättåkt bana. Tills dess får jag nog tänka till vad de gäller starten också. Jag måste tänka lite mer motocross och lite mindre att "nu sätter vi igång lugnt och fint så kan alla hitta sitt tempo innan vi kommer igång". Där blir det också premiär för XCC Short track, något som troligen passar mig otroligt...nej. Det är ju bara som den värsta delen från ett XCO lopp =)

Dagen efter

Kom i säng kl 02 igår och vaknar upp till en hel familj som är förkylda. Båda barnen hemma och VAB. hela resan hem så hade både jag och Andreas lite sån här tempohosta fast in den torra varianten utan mer rosligt, och jag tyckte de kom när vi passerade löv och sly längs vägen. Jag nös också en del i bilen, så kanske blev de lite pollen chock när värmen slog till och träden släppte allt. Svårt att skilja på pollen eller bara god old vara sliten från race. 

Jag är också ordentligt stum i ländryggen idag, klart gå från att mest trampa väg till 90 minuter komplett stök var inte kroppen helt van med. Idag har jag lagat punkan, de var sådär jobbigt både uppe på däcket och nere vid fälgkanten. Har pluggat båda, de svåra med plugg vid fäljkanten är att den i sin tur kan göra att däcken inte tätar. Får se om jag får till det sen. Nu har jag i alla fall bytt till thunder burt bak inför Borlänge, där speed är melodin. 

Brukar gilla att rulla dagen efter tävlingen men velar ännu för idag. Känner mig hängig, känns nått i halsen. Jag kan inte skilja på om det är pollen, sen kväll i bilen, dagen efter race eller om jag i värsta fall håller på att få samma förkylning som övriga familjen brottas med. Försöker inte oroa mig utan tar nog och vilar idag och ger kroppen en chans att absorbera helgens bestyr.  

Analys

Kikar man på mina varvtider så ser man att jag hade en rätt jämn fart ändå.

17:19  15:11  15:06  15:12  15:25  14:56

De sista varvet är faktiskt mitt snabbaste. "Kisar" man lite när man kikar på listan över allas varvtider kan man ana att det finns potential för några placeringar till. Jag tappar ungefär 1:30-2 minuter på punkteringen på första varvet. 

Effekten är typiskt XCO, av eller på. 30% av tiden över CP.

Effektzoner

Polariserade effektzoner


Pulsen var i snitt två slag över tröskel över 90 minuter. 

Pulszoner




--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

fredag 28 maj 2021

Förväntan

Dags för ett lite inför-race inlägg. Relativt lugn i kroppen ännu Det börjar kännas ordentligt i kroppen nu och det kommer troligen eskalera mer under helgen.

Utgångsläget känns bra! Så bra jag hade kunnat räkna med. Jag har kunnat träna hyfsat ohindrat långa perioder. Jag hade ett litet break där kring påsk med stukad fot och lätt förkylning, men det är inget jag tror haft någon större negativ påverkan på kapaciteten nu.

I termer av effektsiffror ligger jag mycket bra till, har med små marginaler slagit mina egna effektrekord på några av min vanligare intervallpass, som både 3-1:or och 1-2:or. Så det känns som att benen finns där. Sen känner jag av pollen just nu, men de tror jag alla gör mer eller mindre. Man känner sig trött och lite trög överlag. 

På så vis känner jag mig nöjd med det arbete jag har lagt ned och jag borde vara redo för race, finns inget direkt kvar i träningsväg jag skulle vilja hinna med. Det enda är såklart att faktiskt tävla och att cykla med andra, där är jag ännu lite "rostig".

Det är skönt i alla fall att vara tillfreds med förberedelserna och om jag slipper material-strul och pollen-chock så borde jag få ett rättvist resultat. Såklart krävs att huvudet är med hela vägen till mål och att man kan hålla skaplig fart i stöket. Det två svåraste A-linjerna (stentrappan och stora hopplinjen) har de stäng för att minimera eventuell belastning på vården och det var faktiskt lite skönt, då slipper jag grubbla över att hantera dem på varv 6 när man helt mos i både huvud och kropp.   

Hur nöjd jag blir kommer jag (försöka) basera mest på känslan i loppet och genomförandet!  

Jag vet inte var jag kommer starta, men hoppas att slippa vara absolut sist! De ska seeda på swecup och jag körde ingen swecup ifjol, men jag har startnummer 11 så möjligen har de vägt in SM också, ah, det är inte så noga. Men första delen på första backen, efter startloopen, är väldigt "one line" och där blir de köer om det är mycket folk. Elit startar tillsammans med junior så det blir 40 elit + 35 juniorer, blir mycket folk på banan! 

Vi fick också våra teamkläder levererat igår, det är vad man inom Lean kallar, "just in time"! Blir roligt att få representera i aktuell färguppsättning! Jag får med min teamkompis Andreas Vikström till tävlingen, blir roligt att följas!




--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

måndag 24 maj 2021

Svårt att hålla igen med träningen

Jag skrev i förra inlägget att jag skulle försöka ta det lite lugnare med träningen. Jag måste säga att det misslyckades jag med. 

Förra veckan, som då skulle "va lugnare" fick jag ändå ihop 10 timmar. Det var inget distanspass över 2:30 men alla dagar var kring 1:30 med bara en vilodag och då får man ändå ihop lite tid. Dessutom blev det 4 intervallpass! 

20 x 1-2:or (475 watt)
5 varv XCO (45 min race pace)
4 x 5 min 30-30 (550 watt)
3 x (10 min SP + 6 min 40-20)

Totaltid på intensitet blev alltså kring 2 timmar eller 20% av totalen, vilket är rätt mycket. 

Så, jag, jag tror jag övergjorde min lugnare vecka rätt rejält mot för det jag hade tänkt. Men däremot har jag oftast vara rätt bra när jag tränat på mycket, så det gör nog inget. MEN, nu sista veckan måste jag lugna mig! Kommer att bli 2 vilodagar i veckan innan tävlingen. Men jag vill ut i skogen och få så mycket stigkänsla jag kan hitta, finns mycket att tjäna på flyt på lugnet.




Jag lyckades få tag på ett reglage och som tur var kunde Patrik på Cykelgaraget  på mycket kort varsel fixa utbyte av mitt strulande reglage. Har inte hört något kring reklamationen än men troligt så tar sånt där tid. Jag hade egentligen vilja lära mig själv att montera, men problemet är att jag alltid är så stressad när jag ska skruva att det är hög risk att något blir fel. Stressad eftersom det ska göras när barnen sover, och det är också när barnen sover all träning på vardagarna ska göras. Och en sån grej som då måste vara klar till dagen efter för att cykeln annars inte är brukbar gör det stressande. Så nu då det dessutom var så nära på tävling såg jag till att ett proffs fick göra det, så hinner jag köra in det lite under veckan. Ska bara byta däck till Racgin ralph och byta klinga till 36t så är cykeln klar sen.

 Vi har fortfarande inte fått våra teamkläder för 2021 så vi får se om de blir att racea i "legacy" kit från ifjol. Hoppas de kommer i slutet på veckan, det är prognosen, men allt går trögare nu post-covid.

Det är 33 anmälda till Lugnet XCO och det ser ut att bli tufft motstånd, som sig bör. Försöker hela tiden tänka att den första tävlingen inte ska bli för stor grej. Mer att det blir kul att komma igång och att för köra ett race och påminna sig om hur det var. Men det kommer nog inte huvudet ställa upp på när det drar ihop sig, men det är ingen vits att försöka påverka hur man upplever det utan bara acceptera och åka med i kropp och knopp.

Kände när jag körde 45 min race pace på stig att jag blev trött i ryggslutet. Det är en del av specificiteten som man får av att köra med riktigt MTB. Benen har ju fått sitt hela vintern med överkroppen är rätt inaktiv både på monakr och på lugna distanspass. Så det blir något att vara beredd på på tävlingen, att ryggslutet kan få en lång dag.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

onsdag 19 maj 2021

Anmäld till första racet, 1-2:or och uppladdning

Nu börjar det verkligen dra ihop sig! Idag anmälde jag mig till Lugnet XCO om 2 veckor!

Jag har ett samarbete med Rudy Project.


Såklart nervös redan vid anmälan =)

Blir roligt och tufft att börja med ett sånt "klass-race" med 175 hm/varv och A-linjer i WC klass. Men det ska bli väldigt kul, lär bli vasst startfält då alla vargar är hungriga att tävla. Redan ett bra gäng snabba as anmälda!

Tuggens kraftstation - POWER

----------------------------
Gillar verkligen min nya shades från Rudy Project, Spinshield. Det har bra attityd och färgen bör enligt mina beräkningar matcha vårt kit rätt bra. Och även de kläderna är något jag ser fram emot att få testa nu!

Rudy project kan man tex köpa hos Bike and Ski center i Umeå.
----------------------------


Träningen

Har senaste veckorna ökat upp antalet anaeroba pass ordentligt. Både tolerans och produktion. En recap av vad jag menar med dessa termer. Tolerans innebär förmågan att upprepade hög effekt utan full vila. Favoritpasset där är 1-2:or. Alltså 1 min HÅRT och så 2 min rull, upprepa efter (o)behag. Produktion handlar istället om förmågan att producera mycket laktat på kort tid, alltså explosivitet. Där är klassiska intervaller tex 8x30 sek på max, med 4-5 minuters vila. 

Senast i måndags körde jag ett riktigt bra pass med 20 stycken 1-2:or, man kör alltså intervaller en hel timme. Mitt rekord på effekten på 20 stycken är från 2020 och låg på 450 W, vilket var ett av de årets prestationsmål för vinterträningen. Nu fixade jag 475 W på 20 stycken! Kändes roligt att få upp det så jämt och fint. Med morgonvikten så gav det kring 7 W/kg. Det händer saker i benen där efter 15 stycken, man blir rätt stum. Men det var inte någon fara för genomförandet. Det är svårt med just 20 för man måste hålla igen i början så de första blir inte så besvärande om man ska orka hela vägen.


Annars har jag velat lite hur jag göra med träningen in mot race här. Men jag bestämde precis nyss att jag måste lugna mig lite, jag kommer hellre på race pigg och taggad än nästan överkokt. Jag tycker jag känner det på hur jobbigt det känns att ge sig iväg när barnen somnat. Kändes verkligen tungt idag, så behöver jag troligen egentligen vila. I vanliga fall så kör jag passet ändå, eftersom kontinuitet och volym över tid ger så bra resultat. Men nu med 2 veckor kvar så spelar det inte varje pass så stor roll, viktigare kroppen känns positiv till att ta i. Därför tog jag idag vilodag trots att jag bara kört 2 pass sedan förra vilodagen. Man kan inte få allt och man måste välja linje. 

Det blir två race nu, 2 helger på rad, och sedan är det inte så många fler race i juni. Därför släpper jag upp lite nu och hoppas på pigga ben och kan sedan under juni trycka till lite mer igen under ett par veckor och bygga mot resten av sommaren. Jag tror pollen påverkar den här perioden också att man känner sig allmänt trött. Sen har jag lite känning i vaden, det gör inte ont men den sträcker och spontanrycker lite när jag bara sitter i soffan eller jobbar. De är säkert någon liten form av överbelastning så bra den får vila lite kanske. Lär ju ändå ha rejält kramp i vaderna 6:e gången upp för Lugnet.

Så det blir nu lite fler vilodagar blandad med hårdare pass ute på stigar så mycket som möjligt. 


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

måndag 17 maj 2021

Komponentbrist och WC analys

För det första måste jag ju reda ut detta med min felvända drev. 

När jag tog loss drevet på alman insåg jag snabbt att den går bara montera rätt. Så då var det tillbaka till OIZ:en och se om den var fel i all fall. Vilket den var! Efter lite funderande insåg jag också felet. Jag hade vänt drevet åt fel håll, alltså sätt insidan utåt. Detta gjorde att istället för maxmoment vid 108 grader så fick jag det kring kanske 80 grader, cs 30 grader fel alltså. Detta har jag alltså kört hela förra säsongen på! Känner man ännu dummare nu än när jag trodde det var Alman som var fel.


Deras instruktion är tvetydig och eftersom den offset jag har på detta drev gör den nästan helt symmetrisk så gick jag faktiskt på utseende, alltså att den frästa profilen ska vara utåt, för så har alla mina andra drev från Garbaruk sett ut. Men med denna offset var det alltså fel.

Självklart borde jag ha noterat att maxmoment ej inträffade vid 108 grader som specat. Men jag var väl stressad som vanligt.  


Nu har jag alltså alla drev åt rätt håll och i rätt vinkel, hoppas få ett par extra watt nu då ;) Inget jag kommer nämna i mitt CV att jag körde en sommar med felmonterat ovalt drev.

Annars så har sommaren både hunnit komma och gå här. Jag var och körde riktiga XC-intervaller på en minibana som en klubbkompis byggt runt sitt hus. Både, hopp drop och berms! Galet kul och till råga på allt var de så varmt att det blev perimär i kort-kort.

Gasade fullt ställ några varv och körde sen lugnare varv mellan, handlar om att få lite volym på stig nu.






Vi var i Lycksele över helgen och under lördagens pass så började växelreglaget krångla, tum-spaken hakade inte i och jag kunde inte växla ned mer än de 3-4 högsta växlarna. Jag la upp en bild på instagram då jag mekade och har fått massor av input från folk som har haft precis samma problem. Att tummen slutar hakar i på XTR. Detta håller jag nu på att reklamera mot Shimano med hjälp av Sambike där jag köpte cykeln. Samtidigt har jag dränkt hela reglaget i WD40 då jag tänker att de säkert torkat/rostat ihop lite extra under vintern. Så jag hoppas de ska funka skapligt nu till jag i så fall kan byta.

Men då det är sån brist på delar vågar jag inte ligga och vänta på hur det går med det ärendet, utan jag damsög internet efter ett reglage och har beställt ett redan. Så jag vet att jag har ett fungerade till tävlingarna om 2 veckor. Det var nog ett av de sista som gick att hitta på internet också, utan att börja ringa butiker.

Det där gjorde mig lite stressad i allmänhet kring känsliga delar, om inte ens handlarna kan få tag på grejer kan man bli stående på allvar. Jag har redan en kassett på hyllan och kedjor har jag massor, men bakväxeln är en väldigt exponerad och känslig detalj. Så för att vara på den säkra sidan har jag beställt en sådan också som reserv. Det var heller INTE enkelt att hitta. Men på en mindre site så lyckades jag hitta en och har den på väg. Så jag investerar i lite "hard assets". Skulle jag inte behöva dem går de nog sälja till nypris nu ändå. 

Jag funderade också på att beställa ett 36t drev att köra XCO med, men där var de också någon månads leveranstid, men jag tror faktiskt jag kan ha något 36t drev i en låda från sist jag beställde. På lugnet XCO är det 175 hm per varv och det är bättre flytta in lite i kasetten och slippa ligga med sned kedja hela loppet. 

Tankar världscupen i Nove Mesto

Bläddrade igenom lite varvtider från världscupen i XCO (tack Öijer för den länken) i helgen. Emil sliter vidare från dålig startplats, och genom att bara köra WC kommer han köra det resten av säsongen tror jag. Kommer man kring 70-plats får man bara något enstaka poäng per race och kan aldrig ta de kliv som behövs i poäng för att få starta säg topp 40. Troligen behöver man köra ett gäng halvstora interantionella UCI race, och köra det bra, för att samla poängen som krävs. Kankse i Tyskland och Spanien och köra en gäng UCI 1:or. SM ger bra poäng men det är bara ett lopp. Så troligen måste man spela spelet fullt ut om man vill få en chans.

Emil har kommit 72:a och 73:a de två race som varit i WC nu. Jag kikar på varvtiderna, och här finns givetvis saker jag inte vet om, som kan ha hänt eller trängsel osv. Jag bara gissar. Men Emils 3 sista varv i Nove Mesto har han varvtider kring 13:50. Han blir sedan avplockad på 80% regeln, men jag antar att under något av dessa tre sista varv har han inte varit hindrad av trafik och trängsel utan har kunnat köra på i den takt fysiken tillåter. De första varven är en annan sak, bryr mig inte om dem. Tittar man då vad varvtiden 13:50 kan göra om en åkare har bra startplats så kan man ju extrapolera möjligheten. 


Den första åkare som har något varv kring 13:50 är Lars Forster som kommer 28:a. Hans sista varv är 13:49 och man ser på tiderna att han kroknar. Sen är det Marotte på 32:a och sedan är det egentligen från åkare över plats 40 där man ser enstaka varv kring 13:50. Jag vill på intet sätt racka ned på Emil utan det visar ju bara hur galet hög nivå det är!

Topp 10 är det ingen åkare som har en enda varvtid över 13 minuter. Placering 20, Blevins, sämsta varvtid är 13:27. Nu sa ju Emil själv att han inte var särskilt nöjd med detta, så kanske kan de vara pollen eller något av hundra andra anledningar varför man ett race inte är 100%. 

Jag tycker ändå Emil gör HELT RÄTT som gör den här satsningen och utmanar sig själv! Det är ju inget intressant i att åka runt i Sverige och vinna samma tävlingar varje år. Det är som när klubbens starkaste vinner klubbtävlingen: "Jaha, wow, ingen bryr sig det visste vi ju redan.". Emil har ju inget att vinna på att tävlingar i sverige. Vinner han blir det bara lättnad och ingen cred utan alla bara "Ja, väntat". Förlorar (alltså placering >=2) så var det ett dåligt race. Så kudos för att ge sig ut och testa mot de bästa! Sen också detta att kunna hjälp en ung talang som Oscar Lind i sin satsning. Det är också viktigt att de som kommer underifrån får nytta av erfarenheter och inte måste göra alla misstag själva. Oscar kom 20:e i U23, från en dålig startposition!    

Men jag hoppas de ser över poängstrategin även för Emil, så han får möjlighet att slåss på någorlunda rättvisa villkor. Detta är det självklart väl medvetna om och inget nån behöver påpeka för dem. Men jag tycker bara det är intressant att resonera kring.



--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

onsdag 12 maj 2021

Ja, nu får jag skämmas

Blev en premiärtur på OIZ:en ikväll! 

Nu när det är mindre än 3 veckor till race så är det väl vettigt att i alla fall ha suttit på tävlingscykeln!





Direkt jag drog iväg kändes trampet jättekonstigt! Jag trodde nästan nått var fel, det blev jätteryckigt. Jag har ju oval klinga på båda cyklarna så det var inte det att nån var rund, de är lika stora också, inte för att de skulle göra någon skillnad. Jag stannade till och med och kollade så klingan satt rätt roterat på vevarmen. Det blev bättre redan efter ett tag då jag vande mig men fortfarande i slutet på turen så kändes det något ovant. 

När jag kom hem så skulle jag kika på ovaliteten på klingorna för att jämföra dem. Jag har Garbaruk på OIZ:en och SRAM på Alman. MEN, och har kommer den del jag kanske inte ens borde berätta. Drevet på Alman var felroterat! Så det är alltså en oval klinga med motsatt effekt! Maximalt motstånd när man är som svagast i trampet och minsta motstånd när man är som starkast. Jag skrattade gott när jag insåg det, men jag borde kanske gråta. Kände mig inte så elit i det läget kan jag säga. Så hela vinterns alla mil har jag kört med motsatsen till oval klinga! 

Inte konstigt att det kändes skillnad med en rättvänd klinga. Mellan rund och oval är det inte så stor skillnad, men såklart mellan fel och rättvänd oval blir det stor skillnad.

Jag tror inte det är någon större fara rent prestationsmässigt, kroppen vänjer om sig snabbt, jag har ju dessutom mest kört zon 2 på Alman. Hade jag legat och kört alla intervaller med felvänt hade jag varit lite mer bekymrad. Så, det blir härligt att komma tillbaka på fördelarna med ovalt igen ;)

Sen har jag nu hittat en stig på ett par hundra meter i en solbacke!



Där kommer jag köra intervaller imorgon för att börja köra in lite timing och flow i kroppen. Mina två största orosmoln för race är dels ovana att plåga sig långt tid i sträck, samt då att hitta flyt i hopp drop och stök!

Lugnet är ju den bana där jag kanske helst hade behövt hoppa en hel del innan för att kunna leverera optimalt. Samt en av få banor där jag gärna haft dropper. Den stora A-linjen utför stentrappan samt den stora hopplinjen med dubblar är två partier som jag grubblar lite över. Skulle haft lite mer tid där innan, när man kommer stressad kvällen innan är det nästan större risk man schablar till det. Som jag gjorde 2019 då jag skulle köra hoppen utför och pajade sadeln. Så det gäller att fokusera på teknik och flyt nu framåt här!  


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:




tisdag 11 maj 2021

Tävlingsplaner

Tro det eller ej, men det börjar vara dags att kika igenom tävlingskalendern och se hur man ska prioritera helgerna under sommarn!

Jag brukar i normala fall ha en plan för vilka race jag ska köra mycket tidigare än så här. Men på grund av anledning har de inte känts värt att lägga massa tid på att göra en perfekt plan som sedan raderas.




Men nu är det dock dags. Svenska cykelspelen, där swecuperna Lugnet XCO och Borlänge Tour ingår, gick nyligen ut med information om att tävlingarna BLIR av för Elit, och de undersöker möjligheten för fler klasser. Inlägget kan man läsa nedan.




Dessa två tävlingar är de första race jag planerar att köra och idag bokade jag boende i Falun! Det är knappt 3 veckor kvar! Wow, nu måste man ju börja bli lite specifik i träningen, blir mycket fokus på tolerans och anaeroba grejer för mig, måste få upp den delen. 

De kommer mer besked om restriktioner 18 maj och de kan fortfarande ställa in, men man får nog ha lite hopp nu. De har redan kört 2 tävlingar, i Varberg och Huskvarna för elitklass, under rådande läge. Jag tror i alla fall inte det kommer bli tuffare restriktioner längre fram. Så jag kommer prioritera att köra dessa två, dels för XCO är mitt favoritformat och sen är det ju relativt nära (för nationella race) med 70 mil enkel. 

Blev nervös bara jag tänkte på det så, det blir nog bra att få komma igång och tävla ur sig lite förväntan.

Sen eftersom de flesta race från maj-juni flyttats mot senare delen av sommaren så kommer det nog bli många dubbelbokningar i kalendern, där man får välja att prioritera bort vissa race. Till exempel såg jag att de nu öppnar anmälan till kraftloppet i Skellefteå som går 28 augusti. Lite synd att de ligger samma helg som Tolvtjärnsloppet, ett annat fint lopp i Norrland. Så där får man ta en funderare. Köra båda funkar kanske, men man kanske inte är kanon dag 2. Tyvärr är Kraftloppet på lördagen, jag skulle nog hellre köra det dagen efter, då det är kortare. Sen passar tolvtjärnsloppets bana mig något bättre med minst en rejält backe och lite mer stig, det saknas i kraftloppet, där det handlar väldigt mycket om slätdrag på grusväg. Men det känns så dumt att inte köra hemmatävlingen den enda dagen på året man slipper resa =) Vi får se, det är ett tag kvar dit, och jag måste också kika på helgerna runt om kring hur det ser ut.

Jag brukar sätta ihop ett dokument där man listar månad för månad och helg för helg vilka race som går, utifrån det kan man börja stryka och prioritera upp dem och på så vis få ihop någon helhet som känns både rolig och genomförbar. De mer långväga racen kombineras med fördel med en längre familjesemester med bil genom landet, så då ska man planera in det också, har man tur kan man få in två race på en sån styrning. 

Jag noterade också idag att jag har UCI-ranking! Jag är rankad 1019 på UCI MTB. Detta eftersom jag fick 5 poäng från 10:e platsen på SM 2020. Det var lite roligt! Jag noterar också att SM ger bra med poäng, 10:a på SM gav 5 poäng och Emil Lindgrens 72:a plats på världscupen i Albstadt i helgen gav 3 poäng. Hårt liv att samla poäng där, hoppas han får ihop lite poäng och kan få starta några rader fram. SM ger 100 poäng, för att få 100 poäng på en Världscup behöver man komma 9:a. Gissa vad som är svårare?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

torsdag 6 maj 2021

Dräpt av 3-1:or stressad tröskel

Förra veckan hade jag en lugnare vecka, det blev bara ett enda pass med intensitet, resten mest cruisa runt.

Jag har ett samarbete med Umara som länkas i inlägget.

Jag behövde det, jag var rätt krokig från 3 veckors-blocket innan. Sista veckan hade jag 3 dagar med tuffa intervaller på varandra och jag var verkligen slut. 

Lite tankar om belastning. Jag tycker det är lättare att ta ikapp missad belastning än att ta ikapp missad återhämtning. Vad jag menar är att om jag är lite osäker på hur sliten jag är, inte alls är sugen på att träna, ja, då kan man ju kvittera ut en extra vilodag, eller kraftigt sänka belastningen (tid el intensitet) för den dagen. Den extra återhämtningen "lagras in" och du kan nu utföra mer eller hårdare arbete längre fram. Särskilt om du också får tillbaka lite av motivationen och vilja att pressa dig! Så om du tog en extra vilodag så kan du nu ta 2-3 dagar där du kör lite mer fokus och lite hårdare. Kör några extra intervaller på intervallpasset och förläng distanspasset med 30-60 min. Vips så har du utnyttjat den extra vilodagen och på så vis inte förlorat något på att du tog den. Om man däremot alltid ska trycka in det där lilla extra och absolut inte vill vila eller sänka belastningen. Ja, då hamnar man i värsta fall där man aldrig riktigt orkar träna bra. Jag tycker det räcker med bara 1-2 veckor av liiiite för hård träning så räcker det inte längre med en extra vilodag för att komma tillbaka till att det känns motiverande och lättsamt att träna hårt igen. Det är något jag funderat en del på på slutet. Hellre vila för tidigt och få igen hungern och drivet, än att vila lite för sent, för att man måste och sen ändå inte riktigt komma tillbaka till 0 med en motivation att driva på.

Nog om det. I måndags så började jag alltså ett nytt block efter min återhämtningsvecka. Jag klev på direkt med favoritpasset inomhus 2x24 minuter 3-1:or (stressad tröskel). Eftersom jag hade några lugna dagar innan så var jag inställd på att verkligen pressa mig och hade tänkt sikta på effektrekord på just det passet. Mitt tidigare PR ligger på 378 watt så 380 kändes som en naturlig, ja nästan magisk, gräns att nå. 4.1 kg i korgen och en snittkadens på 93 ger 381 i snitt och det var där jag la ribban. Inför ett sånt pass tar jag U Intend som innehåller flera aktiva grejer, men framför allt koffein. Under passet använder jag sportdryck, också den från Umara

Kände redan första 3:orna att detta blir jobbigt. Låg ungefär som vanligt i puls men benen hade lite kämpigt. Kändes inte helt som vanligt, i block-vilan fick jag faktiskt gå på toaletten, det har väl typ aldrig hänt! Sen andra blocket så var de riktigt tufft. Började få ont i huvudet. Det brukar jag heller aldrig få oavsett hur hårt jag kör. 

När jag kom till de tre sista 3:orna i blocket så var jag riktigt krokig. Det blev ett par gånger så att jag slutade trampa och fick verkligen ladda om och bita ihop att KÖR NU! Mellan sista 3 så var jag nästan yr och vimsig när jag satte mig upp och släppte styret. Fick hålla i väggen. Jag tappade effekten där och sämsta 3-minutaren blev ~15 watt under målet, sedan lyckades jag slita de två sista. De var fortfarande under målet men bara några watt. Det var inte centralt begränsande, utan det var benen som stumnade. Jag orkade inte ligga kvar med pulsen på samma nivå.  




Puls och kadens 2x24 minuter 3-1:or stressad tröskel


Efter passet rullade jag utan motstånd 20 minuter innan huvudvärken släppte, mådde verkligen inte bra. Som tur var så räckte snitteffekten till ett PR, det blev 379 watt till slut. Ett PR med 1 watt. 380 får finnas kvar som mål framöver. 

Visst ska de vara jobbigt att nå PR, men måndagens pass kändes inte normalt på flera sätt. Jag funderar om det kan ha att göra med pollen eller något sånt. Jag har varit ganska "nysig" senaste dagarna och lite småsnuvig. Skulle kunna vara det, men alla träd ser helt döda ut ännu så jag fattar inte var de kommer ifrån. Är det pollen eller dylikt så har jag nog ett bra PR till i kroppen bara kroppen får va normal.

Tisdagen följde jag upp med 10x4-1 på 60 kadens. Snitteffekten där blev 339 watt och då var jag aldrig uppe i tröskelpuls på hela passet. Snitteffekten på sista intervallen var 7 slag under tröskel. Så det kändes rätt bra att kunna trycka de så obehindrat. Visst benen får slita lite på låg kadens, allt eftersom muskelfibrerna tröttas ut och nya får aktiveras, men centralt under kontroll.

Dagen efter dessa två kvalitéts pass blev det zon 2 rull, där jag var ute och letade efter några ställen där stigar brukar kunna kika fram. Det var fortfarande en bit kvar tills dess man kan cykla stig, men efter lite forcerande kunde jag cykla några meter stig, och visst hade man ett stort leende på den sträckan!





--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på: