English version follows below the swedish version. If you are english speaking and reading the blog please post a comment so I know if there is any point in doing them in english!
-----------------------
Efter WMR så gick luften ur lite, slut på cykeltävlingar brukar innebära lite lugnare träning, men nu är ju maratonet i slutet på oktober så man behöver hålla ut med dedikerad träning. Men jag har tappat lite av drivet på något sätt. Under sommaren var jag motiverad av en kollega som sa att "nej, men du måste ju spänna bågen, du kan nog springa rätt snabbt" Det har varit motiverande att försöka komma ned i snabbare kilometertider även på längre pass och bygga hårdhet. Nu har den jakten svalnat lite mentalt. Dels hinner jag inte bli särskilt mycket snabbare nu längre, utan de mesta handlar om att förvalta det som redan är uppbyggt och att inte bli skadad eller få känningar någonstans.
Sen den erfarne coachen jag pratat med tror definitivt inte det går att springa något snabbt maraton, utan tycker vill man få en bra mara-tid så far man och springer ett vanligt lopp ovan jord nästa år. Sedan hade jag precis nu bara ett samtal med tävlingsarrangörerna och de trycker ju på att det är inte en tävling. (Hej, jag heter Johannes Sikström, jag tror inte du känner mig!?) Det är en community grej där alla ska i mål, får att det ska bli ett Guniess rekord måste faktiskt alla komma i mål. Dessutom kommer vi sitta och vänta in de sista löparna där nere i gruvan så vitsen att springa flera timmar snabbare än sista man har krympt lite för mig. Det kan ju nästan bli lite konstigt om alla springer det som ett event och en upplevelse medan man själv drar iväg på race. Men han sa också att de finns någon som springer ett marathon på 2:30 och en sån person tror jag knappast kommer ta de lugnt heller. Så säg att vi är 4-6 stycken som vill pinna på lite mer.
Jag har ju däremot kännt att jag representerar både teknikavdelningen men även hela Boliden så att såklart vill ha ha en så bra tid som möjligt! De trodde inte man skulle komma ihåg tiden utan bara genemskapen (Hej, jag heter Johannes Sikström, jag tror inte du känner mig!?).
Grekland
Vi gjorde en semestervecka på Grekland med familjen, riktigt härligt att komma iväg här på höstkanten till ett 27-28 grader varmt Rhodos! Varmt i havet och riktigt trevlig resort.
Redan innan första passet lyckades jag sparka stortån i en kakelkant som gjorde fanatiskt ont. Men de blev snabbt bättre så redan samma dag for jag och sprang 11 km i värmen och det gick bra. Men på kvällen fick jag otroligt ont i stortåleden! Fick sova på alvedon och ha foten i högläge. Sedan haltade jag i 2 dagar och hade ont, men det blev bättre. ?å 4:e dagen testade jag springa igen och det gick bra. Den här gången sprang jag på uppför ett 120 hm segment som jag hittat första dagen. Jag såg när jag kom hem att de var ett segment och att jag låg på 4:e plats!
Sagt och gjord, nästa dag tog jag en lite längre runda men förbi samma backe för ett ritkigt försök på segmentet. Körde en maxning upp på 5:27 och var 6 sekunder från KOM på andra plats. Kul! Det var ändå 400+ som sprungit segmentet. Bra få in lite intensitet på ett skonsamt sätt i värmen.
Nu när jag kommit hem från grekland har jag fått lite AC-snuva. Blir lite så av värme, AC och sen resdag på flyg. Jag har kunnat träna lugnt men det är lite irritation i halsen, mild hosta och nysningar. Så jag tar det lite lugnare, ingen fart och någon extra vila här och där nu till detta släpper.
Det är lite skönt att de är så nära att ett pass hit eller dit inte känns helt avgörande.
Däremot skulle jag omkring 2 veckor ut från eventet vilja köra något 30 km pass men en del fart inlagt och full energi-laddning. Jag har nu senast kör tex 25 km varav 15 km gick i 4:25.
Vad tror jag då om tiden på maraton? Jag är säker att jag kan hålla 5:00 fart även i gruvan - det är i alla fall min tanke nu. Så jag kommer att vilja pusha det lite. Men jag är osäker om jag orkar 4:30 då det är 25 grader varmt och väldigt hög luftfuktighet. Så kanske lägger jag mig kring 4:40-4:45 och sen får man gå på lite känsla en bit in i loppet.
English
After WMR, I felt a bit deflated. The end of the cycling season usually means calmer training, but now with the marathon at the end of October, I need to stay committed to dedicated training. Still, I’ve lost a bit of my drive somehow. Over the summer, I was motivated by a colleague who said, “No, but you have to aim high, I think you can run pretty fast.” That was encouraging, trying to hit faster paces even on longer runs and building resilience. Now that chase has cooled off mentally. Partly because I don’t have time to get much faster anymore — it’s mostly about maintaining what I’ve built and avoiding injury or any niggles.
Also, the experienced coach I spoke to definitely doesn’t think it’s possible to run a fast marathon underground. He believes that if you want a good marathon time, you should run a regular race above ground next year. I just had a conversation with the race organizers, and they emphasized that it’s not a competition. (Hi, I’m Johannes Sikström, I don’t think you know me!?) It’s a community event where everyone has to finish — for it to be a Guinness World Record, everyone must cross the finish line. Plus, we’ll be waiting for the last runners down in the mine, so the point of running hours faster than the last person has diminished a bit for me. It might even feel a bit odd if everyone treats it as an experience and I’m out there racing. But they also said there’s someone running a marathon in 2:30, and I doubt that person will take it easy either. So maybe there are 4–6 of us who want to push the pace a bit more.
Still, I feel like I’m representing both the tech department and all of Boliden, so of course I want to get the best time possible! They didn’t think people would remember the time, just the sense of community. (Hi, I’m Johannes Sikström, I don’t think you know me!?)
Greece
We spent a week on vacation in Greece with the family — really lovely to get away in the fall to a warm 27–28°C Rhodes! Warm sea and a really nice resort.
Even before my first run, I managed to kick my big toe against a tile edge, which hurt like crazy. But it got better quickly, so I went for an 11 km run that same day in the heat and it went well. But in the evening, I had intense pain in the big toe joint! Had to sleep with painkillers and my foot elevated. Then I limped for two days and was in pain, but it improved. On the fourth day, I tried running again and it went fine. This time I ran up a 120-meter elevation segment I had found on the first day. When I got home, I saw it was a Strava segment and I was in 4th place!
So the next day I took a longer route that passed the same hill for a proper attempt at the segment. I went all out and ran it in 5:27 — just 6 seconds off the KOM, landing in second place. Fun! Over 400 people had run the segment. Great to get some intensity in a gentle way in the heat.
Back Home
Now that I’m back from Greece, I’ve got a bit of AC-induced sniffles. That tends to happen with heat, air conditioning, and travel days. I’ve been able to train lightly, but there’s some throat irritation, mild coughing, and sneezing. So I’m taking it easy — no speed work and some extra rest until it clears up.
It’s kind of nice that it’s so close now that missing a session here or there doesn’t feel critical.
However, about two weeks before the event, I’d like to do a 30 km run with some speed work included. Most recently, I ran 25 km with 15 km at a 4:25 pace.
So what do I think about marathon time?
I’m confident I can hold a 5:00 pace even in the mine — that’s my current plan. I want to push a bit, but I’m unsure if I can manage 4:30 pace given it’ll be 25°C and very humid. So maybe I’ll aim for around 4:40–4:45 and then go by feel during the race.
.jpg)
