Race Report - Kraftloppet 2019

Hemma i Norrland igen och dags för ett av våra lokala race, Kraftloppet. Otroligt skönt att bara ha 10 minuter till starten! Men hur skulle jag hantera banan, som inte direkt passar mig? Mycket av slätdrag och lite av branta backar och stig. Det blev ett riktig slitsam match i 30 graders värme!

Uppladdning

Tränat på bra sedan helgen i Falun, körde ett tömningspass på onsdagen och blev lite cyklande på torsdagen då jag var funktionär på ett lokalt endurorace klubben arrangerar. Sen fredag ett väckningspass med bra feeling, knäppte 2 KOM och jag tror det blev 1 eller 2 på tömningspasset också. Sen såg jag till att äta och dricka mycket dagen innan då det skulle bli mycket varmt. Man är inte precis acklimatiserad till värme efter den här våren.

Energiplan 

Körde som vanligt mina rödbetsshots och koffein innan. Sedan hade jag två 600 ml flaskor med sportdryck där den ena också hade en salttablett för High5 i sig, och så gel i min softflask. Langningen är dock redan efter knappa 40 minuter och det är ganska mycket folk i starten så jag hade ju knappt fått i mig halva flaskan. Inte heller den andra fick jag i mig helt så jag tror det blev nog bara kanske 700 ml på hela loppet. Det är i underkant för nästan 2 timmar i den värmen.

Race

Snacka igenom läget innan start!

Direkt i starten går det snabbt men relativt kontrollerat. Det är ingen som sliter ihjäl sig precis. Det är ungefär 5-6 km eller 15 minuter innan banan bjuder in till lite mer hårdkörning. Det är väldigt många som ska fram och slåss om positionerna, men de brukar ge sig när det blir stig eller uppför. De första kvarten har jag en snittpuls kring 160 slag (85%). När vägen sedan byts mot stig som dessutom går svagt uppför så biter det bättre. Där kör vi på och trots att jag vet om det så hamnar jag väl som 6-7a in på stigen. Men några gör sämre spårval och jag kommer upp som 4:e man efter Henrik Blom, Team Hi5, Viktor Knutsson Team Hi5 och Samuel Brännlund Team UV. Redan efter första stigen som tar 3 minuter får vi 4 en skaplig lucka bakåt. Jag snittar 176 i puls längs stigen, eller 93%. Nu går det hårt! Efter en bit på grusvägen igen ansluter Peter Göransson också Team UV och vi är 5 i täten.

Vid nästa stig ser jag till att vara först och kör på riktigt hårt. När vi kommer ut på andra sidan är det bara jag och Henrik Blom med en lucka ned till resten. Vi kör på efter grusvägen, men han har för hög fart, jag lyckas inte återhämta trots att jag ligger på rulle. Ligger kvar kring 90% och säger att om han sänker farten något kan vi hjälpas åt. De var han inte sugen på utan drog iväg själv. Jag väntar in bakomvarande grupp med Viktor och Peter, där nu Brännlund också fått släppa. Inte helt i ordning från en tids sjukdom. 

Tre man i jagande andra grupp.

När vi väl kommit ut på andra varvet och det blev mer lättåkt igen så var det svårt att få upp farten. Viktor var inte intresserad att bidra till att jaga efter Blom, det är teamkörning och det får man väl räkna med i cykel. Jag förhandlade lite med honom och han tog några milda förningar i alla fall så man fick en chans att försöka återhämta. Peter var inte intresserad av att bidra till farten utan föll igenom sina förningar. Jag visste inte hur långt efter gruppen bakom var men jag ville ju inte att de skulle komma ihop så vi skulle bli någon större grupp igen. Så jag fick ligga mycket i front. På hela loppet blev det bara 7 minuter som var under Zon 4 (hade 54 minuter på Långa Lugnet). Inte direkt några återhämtningsperioder det vill säga. 

När vi kom till banans enda branta backe, den till Rävastugan, så såg jag till att riktigt grilla det som gick och tänkte att Peter skulle trilla av då han inte orkade gå runt och dra. Blev mycket förvånad när han satt som limmad på mitt hjul hela vägen upp. Vi tog in 20 sekunder på Blom bara i den backen som tar 90 sekunder (data från segmentet). Men gruppen var alltså intakt och jag fick fortsätta försöka hålla uppe farten, då det fortsatt saknades intresse att bidra även efter backen. 

Hårdkörning i banans enda branta backe! Foto: David Andersson

När vi vänt längst bort och var på väg tillbaka kommer ytterligare ett stigparti och där fick jag faktiskt en liten lucka, några sekunder, men i efterföljande utförslöpa tryckte de ikapp igen. Nu hade jag snittat tröskelpuls i 60 minuter från dess att hårdkörningen började. 

Sen kommer en uppförsbacke längs grusväg som är längre men inte så brant. Det blev samma sak igen, det stannade av helt när jag inte drog. Jag testade att helt sluta cykla och sätta mig upp men då gick det otroligt sakta. Så jag försökte igen att trycka på uppför i hopp om att nån skulle få släppa. Min styrka är ju uppför då jag är lätt medan både Viktor och Peter är större än mig och har bättre driv på platten. Men inte heller här var de något fel på krafterna utan alla hängde med hela vägen upp och vi rullade in på Lidvägen tillsammans. Här tog faktiskt också de andra några förningar värda namnet. Med ca 10 km kvar gjorde Viktor ett ryck med bra fart på platten. Jag försökte men hade inte mycket kvar att trycka med. Peter däremot laddade på en bryggning och gick ikapp Viktor. De såg att de fick lucka och fortsatte trycka på. Jag var rätt slut och fick bara köra på själv så hårt jag orkade. Jag såg ingen bakåt, men kände mig inte alls trygg. Jag tappade 30 sekunder framåt ner till stigen vid grustäckten, men tog igen 15 sekunder på den stigen och då såg jag dem igen. Slutet av loppet var bara att gneta det sista. Kändes aldrig som jag skulle komma ikapp och jag såg ingen bakåt.

I sista lilla lilla backen på elljusspåret fick jag vansinnig kramp i baksidan låren och parkerade totalt. Tur jag var själv för där tog det stopp. Där märkes det att jag inte druckit tillräckligt. 

Hann kosta på mig ett leende i alla fall!

I mål blev jag alltså 4:a tillslut. Kring 2 minuter efter Blom som vann efter solokörning och ungefär 1 minut efter Viktor och Peter, där Viktor blev 2:a. Placering 5 och 6 var ytterligare 2 minuter efter mig.

Jag är nöjd med prestationen, men inte direkt resultatet. Prestationen då jag fick köra riktigt hårt och att jag satsade på mina styrkor och försökte i backarna. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle gjort på något annat sätt med den frustrerande situationen som blev. Att gå med Blom hade självklart varit idealt, men han var för stark. Precis nog högt tempo för att man inte ska hinna återhämta på rullen innan nästa förning. Hade jag klarat några minuter ytterligare tills vi fått mer lucka hade det kanske varit möjligt. För även han måste ha sänkt tempot eftersom det inte var mer än 2 minuter i mål (varav 30 sekunder var min kramp på elljusspåret). Eller så hade jag totalt brunnit upp efter 60 minuter och sen rasat. Enda andra alternativet hade väl varit att mesköra och låtit gruppen bakom kommit ikapp för att fått lite mer hjälp med farthållningen, men det är ju inte alls säkert att de gett en bättre placering, snarare tvärtom. Svårt det där med det taktiska spelet. 

Nästa år kör nog Sam också

Ljugarbänken!

Analys

Snittpulsen var alltså 166 slag, eller 1 slag under tröskel i 1 h 56 minuter. Med 35 minuter i Zon 5 och endast 7 minuter i Zon 3. Sett både till pulsdata och RPE så var detta klart hårdare än Långa Lugnet! 

Tid i Pulszoner Kraftloppet 2019

Race Report - Långa Lugnet 2019

Helgen i Falun var det dubbelrace! Det var första gången och de skulle bli spännande att se hur kroppen skulle reagera på den belastningen. Skulle jag ta totalslut efter 2 timmar?

Uppladdning

På lördagen körde jag alltså Lugnet XCO (Race Report) och det gick ju strålande, en 2:a plats i H30. Det fina resultatet gjorde att jag var mycket mindre nervös inför söndagen. Känslan var än än hur de slutade så hade helgen varit lyckad då jag fick pokal och allt! Efter det regniga racet på lördagen åkte vi iväg och åt på en italiensk restaurang, en riktigt bra laddning pasta! Däremot blev det tufft för magen då jag inte åt så mycket ordentligt under dagen, mest bars och sportdryck, för att sedan släppa ned en rejäl portion pasta. Men de behövdes såklart, åt även under kvällen mer godis och mackor för att fylla upp.

Det blev relativt sent eftersom allt skulle hängas på tork och allt skulle göras klart för tidig avresa från huset vi bodde i. Men tillslut kom vi i säng. Eftersom XCO är så kort blir man inte så där tom och död i kroppen och den känns rätt pigg, det blir som ett (väl) hårt väckningspass. Jag kände väl av ryggslutet lite granna men körde lite mobilitet där på kvällen för att sträcka ut.

På morgonen kunde jag äta en rätt stadig frukost och var ovanligt lite nervös. Vi var på plats i rätt god tid vid lugnet, jätteskönt att börja fixa med cykeln och se så allt var i ordning.

Mycket prylar i bilen när man reser hela gänget!

Som vanligt vid långloppen så gäller de lägga in cykeln i fållan i god tid för att inte hamna sist så det blev en mycket kort uppvärmning utan intensitet, sen 25 minuter innan start öppnar de fållan och då lade jag dit cykeln, men kom ändå nästan längst bak fålla 2 eftersom jag inte köat. Jag noterade att jag glömt att sätta tillbaka min pump som jag plockat bort för XCO:n. Inte läge att få punka alltså. Men jag hade en patron med mig så vissa möjligheter hade jag.

Mycket fokus i bilden!

Energiplan

• 2 st Beet it shot 3 timmar innan 
• 200 mg koffein 1 timme innan

Sen hade jag min mamma på lagningen vilket gjorde att jag körde 3 stycken 0.6 l flaskor med Umara U Sport 1:08 blandad till 80 g/flaska ungefär. En flaska per loop. Sedan 5 gels med koffein i min "soft flask". Fattar inte att folk kör med lösa gels, de är ju så svåra att hantera, dels att riva av utan att spilla ut halva och sen att inte skräpa ned. Känns som en no brainer med en softflask på 150 ml.

Race

Direkt i starten är det en riktigt bra backe upp för berget. Det passar mig perfekt får dels hinner man bli varm innan de börjar gå snabbt och så sprickor fältet upp så det inte blir så enorma grupper på toppen.

Uppför startbaken finns alla möjligheter att bränna sig! Foto: mtbfoto.se

Jag hade som mest 1 slag under tröskel uppför backen, första 3 km var snittpulsen inte mer än 160 slag. Tog jag det FÖR lugnt?

Väl uppe blev det lättåkt med lite grusväg en bit och där blev vi väl en grupp på 10 personer kanske, som jag bedömer är 4:e klungan just då. Det är några kan känner igen i gruppen som Viktor Knutsson från Team Hi5 och Henrik Mård i H40 som jag följdes med under lördagens XCO. Det går bra för mig att följa gruppen och jag ser till att alltid snabbt trycka upp i rygg och att hålla mig i främre delen av klungan. Är nog aldrig längre bak än plats 5. Vi kommer ikapp en annan jämnstor grupp och blir en klunga på upp mot 20 åkare. Jag har inga problem att gå med i gruppen och håller mig långt fram. Viktor Knutsson gör bra jobb och håller uppe farten, vissa börjar slira i svansen.

Vi kommer ut på en öppen åker och jag tar en hård förning. När jag vinkar fram nästa är det ingen som vill dra, jag fortsätter och förstår snart varför. Jag drar gänget rakt in i första loopens största rejäla backe. Nåväl, ingen fara jag tar täten i backen och kör stadigt tempo. När vi kört en bit ropar publiken att vi är halvvägs. Jaha, tänker jag, det kanske går att krympa den här gruppen?

"Jaha, tänker jag, det kanske går att krympa den här gruppen?"

Jag gör ingen vansinnig satsning, men kör ganska hårt i hopp om att få med några, 3-4 stycken, så får man en bra grupp på 5 som kan samarbeta. När gruppen är mer än 10 blir det alltid några i svansen som bara åker med. Det är i den backen jag får högst pulsnotering både över både 1 och 10 minuter (1 min 170 puls, 10 min 164 puls).  Det biter väl skapligt, men jag blir lite själv med hela gruppen bakom. Ingen vits att köra nån sologrej så tidigt utan jag myser lite på kommande stigparti och låter dem komma ikapp. Förhoppningsvis är några längre bak rätt svettiga i all fall.

Slutet på loop 1 består av den fina leden "Gamla mormor". Foto: cykelkanalen.se

När vi kommer in från första loopen rullar vi genom Gamla mormor. På toppen innan dricker jag en rejäl skvätt sportdryck, och faktum är att det är så många 180 graders kurvor med vallar att jag blir åksjuk! På riktigt, jag får hålla emot för att inte spy mot slutet. Först är jag rädd att kroppen säger ifrån, men så fort vi får cykla rakt så blir jag bra igen. Hehe, inget vanligt problem att ha kanske.
Första 60 minuterna har ändå varit ganska tuffa, framför allt accelerationerna vid tempoväxling från stig till väg och jag börjar fundera om jag ska kunna hänga med den här gruppen i drygt 90 minuter till?

Ut på loop 2 plockar jag en ny flaska och har fått i mig rätt bra ur den första, nu blir det rätt mycket stigar en period, ovanligt nog går det ganska sakta på stigarna. Jag tänker att loppet är långt och gör inget för att själv höja tempot. Här någonstans börjar jag känna att jag är i en bra grupp, bara den får krympa lite. Jag ser det inte som taktiskt smart att försöka lämna gruppen framåt utan satsar på att hålla mig kvar i gruppen så länge som möjligt. Att det går lite lugnare på stigarna gör att jag kan återhämta mig istället.

Tittar bakåt med jämna mellanrum men gruppen är relativt oförändrad, någon enstaka ramlar av nu och då. Jag håller mig fortsatt bland de 3-4 första. De andra som vid det här laget är långt fram är Viktor Knutsson, Henrik Mård och Tommy Hammarström och några fler som jag inte kan namnet på. Tommy som också kör H30 kör på rätt bra i några backar men kommer inte iväg utan vi fortsätter följas.

Foto: Cykelkanalen.se

Det är lite som en dimma eftersom det är så mycket stig är det svårt minnas precis vad som händer när. Men de droppar av folk allt eftersom och när vi är på väg ut på loop 3 är vi kanske 5-6 stycken i gruppen nu. Jag väljer att köra vidare med samma flaska då jag har halva kvar.

Ut på loop 3. Foto: Elin

Henrik Mård är åkstark och håller en bra fart. De börjar kosta att hänga med, men det går bra än om det är jobbigt. Det är inga längre lättåkta partier utan mest stig, uppför eller nedför. Jag är uppe och drar på vissa ställen men Mård ligger oftast i tät. De andra i gruppen är inte framme så mycket.

Loop 3 är mycket backig, det är flera branta backar på varandra och de känns som de aldrig ska ta slut. Jag kan inte banan och vågar inte satsa på att gå ifrån i någon av backarna, då jag inte vet vad som kommer sen. Det börjar hugga i lårframsidan när jag ställer mig upp på stigarna. I backarna har jag kontroll och utnyttjar det för att följa med tryggt istället för att attackera.

Jag försöker fråga Tommy Hammarström om han kör H30, men får inget svar. Jag får veta av de andra att han är döv! Sorry, jag tyckte han verkade tjurig men de var alltså inte så, han var supertrevlig. Han körde också H30. Efter att backarna i loop 3 tagit ut sin rätt var det bara jag, Tommy och Mård kvar i gruppen. Jag hade alltså överlevt och planen hade funkat, ligga med i gruppen tills den krympt. Rent placeringsmässigt i H30 var de bara Tommy jag hade att fightas mot, tänkte av vi låg kring 7-8:a i H30. Men i totalen ville jag givetvis slå Mård också.

Vi är äntligen på toppen och det är mest utför in mot mål.

Dropping in! Foto: Cykelkanalen.se

Jag märker att jag och Mård får lite lucka mot Tommy i de snabba utförslöporna in mot stadion, så jag fortsätter åka aktivt för att öka luckan till Tommy innan stadion. Det funkar och när man börjar se in mot målet så är det några sekunder mellan mig och Tommy.

Håll i nu! Foto: mtbfoto.se

Den sista stigsnutten går jag förbi Mård och kör på så hårt jag kan. Men han hänger med in på stadion ändå. Tommy är en bit efter så H30 placeringen är säker, men spurten blir mot Mård. Hur det slutar ser man bäst i videon nedan.

Jag fick ta hem spurten och trodde alltså att det var en placering kring 7-8:a i H30. När vi sen stått och pratat en stund där i målfållan så förstår jag tillslut också att jag faktiskt vann H30! Jag hade ingen aning att de var segern jag körde för!

Vilken bomb, jag hade aldrig vågat tro att det skulle gå så bra. XCO:n på lördagen var ett skrällresultat i sig, men den banan passade mig verkligen och det är inte så långt race så den kunde jag förstå bättre. Men att vinna H30 i långloppscupen var någon jag aldrig vågat drömma om! Helt överväldigad och svårt att smälta det hela, men mycket mycket glad!

Det är väl ungefär här det går upp för mig att jag faktiskt vann H30!

Tack för fighten Tommy!

Mitt största fan!

Det blev också en 25:e plats totalt, vilket också såklart är mer än jag hade förväntat mig på förhand. Då är man på förstasidan hos neptron!

Jag visste att jag var starkare än i fjol men det här var så stor skillnad. Om jag jämför mot när jag körde Mörksuggan i fjol så slet jag mycket hårdare och var helt död i mål den gången, men kom då 61:a totalt.

Det känns fantastiskt roligt helt enkelt och motivationen är givetvis på topp efter den här helgen.

Jag har redan fått kommentaren att jag borde köra elit. Med all rätt, jag brukar ju själv påpeka att den som vinner H30 borde köra elit, typiskt. Men ett resultat gör ingen till elit och jag tror jag måste ha träffat en riktigt kanonform till helgen i kombination med att banorna verkligen passar mig. SÅ nu ska vi alla ta det väldigt lugnt! Frågan bara hur jag blivit i så bra form, antar det bara är att fortsätta på samma sätt och hoppas de håller i sig.

Analys

Snittpulsen för hela loppet landade på 158 slag, eller 84%. Precis i gränsen mellan Zon 3 och Zon 4. Precis som på XCO:n så blev det väldigt lite tid i Zon 5.

Tid i pulszoner Långa Lugnet 2019.

Jag har också kollat igenom Strava Flyby ganska mycket (med ids inte lägga upp massa kurvor). Där kan jag konstatera att jag gjorde en mycket stark loop 3. Många tappade mycket tid på oss under loop 3. Vi höll jämn fart med många av åkarna framför oss i totalen, med vissa undantag såklart.

Det var nog därför det blev en relativt "behaglig" resa, ett kontrollerat tempo i starten och sedan en stark avslutning. Problemet är att det är svårt att ta så många placeringar om avstånden redan blivit stora. Slutsatsen blir kanske att jag borde riskera ett högre tempo i inledningen för att komma med en ännu starkare grupp och så vara beredd att slita ont i sådär 90 minuter och bara hoppas att man inte klappar igenom totalt utan ändå kan bärga en placering. Det är omöjligt svara på vilket taktik som hade fungerat bäst.

Race Report - Lugnet XCO, SWE Cup XC, 2019

I helgen körde jag min första deltävling i Sverigecupen i XCO. Tävlingen gick i Falun på deras nybyggda XCO-bana och vilken bana det var! Den hade allt, hopp, dropp, stök och riktigt vassa klättringar! Skulle formen från Pearl Izumi MTB för två helger sedan hålla i sig och hur var de med pollen nu igen?

Uppladdning

Vi åkte ned på torsdagen och under fredagen var jag förbi SSAB MTB Arean (Lugnet stadion) för att reka banan. Jag körde 2 hela varv och tryckte på uppför men tog inget helt hårt varv. Ville mest se alla hinder och eventuella svårigheter. Jag hoppade den stora A-linjen på träning, men tog för hög fart och hoppade ur hela linjen, sista hoppet flög jag alltså bredvid landningen och knäckte sadeln som resultat. Tur det inte var värre. Men stress såklart att få tag på en ny sadel till dagen efter. Butiken i stan hade en modell som skulle fungera, även om den var 110 gram tyngre än den jag knäckte. Sen visade det sig att A-linjen med hoppen skulle vara avstängd för vår klass, så jag hoppade den inte mer. Bara bitter att vi inte fick det på film, får ta det nästa gång jag är där.

Banan är otroligt rolig, teknisk både med hopp och stora features men också rötter och sten. Sen både branta och långa klättringar passar ju mig som handen i handsken. Även om vädret inte var bra så blir det rätt kul att racea då det är lite lerigt och så där. Så banan får 5 av 5 pulskurvor. Den är både rolig och passar mig bra!

Vår start gick 15:20 på lördagen, vilket inte var så bra för mig. Det är lite för mycket väntan där på morgonen, låg och var ganska nervös hemma i huset innan vi kom iväg. Men väl på plats och börja greja med cykeln så kändes det bättre.

Värmde upp 15-20 minuter mest zon 3 och några effektpeakar bara. Det var 8 grader och regn så rätt kärva förhållanden. Körde i nya Speedsuiten från Verge med nya designen vilket var väldigt roligt!  

Energiplan

Körde med mitt gamla beprövade recept

• 2 st Beet it shot 3 timmar innan 
• 200 mg koffein 1 timme innan

Eftersom jag hade langning varje varv så hade jag bara 1 dl U Sport blandat i 3 flaskor. Det var i princip bara vid langningen och varvning man kunde dricka så jag han inte ens dricka upp 1 dl per varv. Men det funkade jättebra, sista varvet drack jag bara och körde utan flaskan, vilket man nästan kunnat göra hela racet, eftersom de är så kort.

Race

Eftersom jag inte kört något SWE Cup XC tidigare fick jag starta i 5:e led. De tog 3 från respektive klass H30, H40 och H50 i varje led. Vilket är väldigt rimligt eftersom H40 i många fall är snabbare än H30. Men jag tyckte nästan de var lite skönt, då fick man chansen att köra om några och komma in i loppet. Jag står nästan längst bak i bilden nedan.

Starten-  Jag står i led 5 längst bak i bilden.

Däremot blir banan väldigt svår att köra om på efter startloppen så jag ville ändå framåt där.

Matar mig uppåt under startloppen. Foto. Cykelkanalen.se

Jag blev glatt överraskad att jag utan större bekymmer kunde plocka mycket placeringar direkt i starten. I startloopen var de lite hets om platserna, men ändå rätt lugnt. Någon som passade på att köra utanför banmarkeringen för att plocka två platser innan vi kom in på stigen. Självklart för att sen bli omkörd, tönt.

Jag kom in på stigen kring 7-8 i hela fältet, oklart vilken placering det innebär just i H30. Första stigningen var det bara följa john för de går inte komma om. När vi sedan åkt första utförslöpan börjar nästa backe och där fanns det mer plats att passera.

Trångt på första varvet. Foto: cykelkanalen.se 

Jag började plocka placeringar, låg tillsammans med Tommy Olsson och Gunnar Töjren, som båda syns i bilden ovan.

Jag kommer inte ihåg exakt när jag tog alla placeringar men det var någon som trillade bak med jämna mellanrum.

Passa på att vila medan man samtidigt vill ladda utför för att inte tappa. Foto: Elin

Gnetar mig framåt i ledet, Peder Anderson från CK Uni längst fram där. Foto: Elin

Det är riktigt tuffa stigningar så det gäller att hitta ett tempo man kan hålla och så bara tugga taggtråd. Foto: Elin

Efter ungefär 2 varv hade de kräva förhållandena splittrat grupperna ganska ordentligt. Jag följdes tillsammans med Henrik Mård i H40. Vi fick rapporter om att vi båda låg 2:a i vår respektive klass. Framför oss låg Magnus Palmberg (H40) och John Midelf (H30). Vid varvningen ser man långt bakom sig och jag såg Tomas Karlberg från Team Hi5 kanske 1:30 efter. Jag gillar ju inte att vara jagad så det var skönt att se att de fanns lite buffert, bara jag inte gått ut för hårt? De två maskinerna, Midelf och Palmberg, i täten var kanske kring 1 minut framför utan tecken på att slå av på takten.

På väg uppför den branta klättringen.

Den brantaste klättringen var så där på gränsen att de skulle gå. Man fick både ta i och och köra med jämt tryck för att inte slira.

Jag och Mård var mycket jämna och följdes hela 3:e varvet. Jag körde relativt konservativt utför då jag inte ville krascha, Mård drog ifrån lite där, men det var bra för jag försökte hålla hans rygg, sen uppför hade jag kanske något lättare.

Laddar på utför! Foto cykelkanalen.se

B-linjen var också den rejält stökig! Orka fokusera för att inte ramla. Foto: Krille Eriksson

På sista varvet hade jag och Mård god marginal bakåt i våra respektive klasser och jag tror han tappade motivationen lite så jag gled ifrån honom där på slutet.

Fokus!

Sista gången uppför backen! Foto: cykelkanalen.se

Jag rullade alltså i mål som 2:a i H30, 1:32 efter John Midelf. 3:a blev Tomas Karlberg från Team Hi5.

Jag är såklart jätteglad över det här resultatet! Jag hade varit glad även för topp 5, vilket var de resultatmål jag hade satt upp för 2019. Men att komma på pallen var jätteroligt! Det känns så skönt att allt slit och alla sena kvällar på monarken i vinter verkligen har gett resultat!

Mycket glad 2:a!

En dag jag kommer minnas länge!

Nu var det bara att snabbt få på sig torra kläder och börja ladda för Långa Lugnet som jag skulle köra dagen efter. 

Analys

Snittpulsen för loppet låg på 160 slag eller 85%. Det är relativt lågt med tanke på att loppet inte är så långt i tid. Som bilden nedan visar så hade jag bara 14 sekunder i zon 5! Det är otroligt lite för ett så hårt race. Den låga temperaturen hjälpte såklart till. Men jämfört med tex SM XCO 2018 där jag hade typ 40 minuter i zon 5 så var det märkligt stor skillnad. Att det blir en del zon 3 är naturligt med de långa utförslöporna.

Pulszoner Lugnet XCO

Men jag tycker ändå att de långa klättringarna borde kunnat driva pulsen upp i zon 5 flera gånger om. MEN, det är där jag tror pollen kommer in i spelet. Det känns som pollen blir som en varvtalsstopp på det centrala systemet. Det går bra upp till tröskel men sen blir det inget mer. Som tur är så verkar det ju ändå som jag har rätt bra effekt, även om inte hjärtat riktigt matar på fullt ställt.