Träning in i nya året

Nu när jag inte tränar så "satsigt" längre finns det inte lika mycket att skriva om i bloggen heller. Då jag ändå vill ha det cykel och träningsfokuserat innehållet så blir det helt enkelt mindre innehåll. Det blir lite mindre läsningar då det blir längre med inläggen, det bästa för högt läsaregagemang är frekvent och kontinuerligt nya inlägg. 

När färre läser blir man också mindre motiverad att skriva, så det känns som det är en nedåtgående spiral. Men den får puttra på så sakteliga tills antingen läsarintresset eller mitt eget engagemang självdör. 

Träningsprogression

Sedan senaste inlägget har träningen rullat på ungefär som tidigare, 5-6 timmar i veckan. Ungefär hälften mot förra säsongen. När man inte har något mål eller direkt syfte så blir det ofantligt mycket svårare att få till träningsvolymen. Hade någon lös ambition om att upprätthålla i snitt 7 timmar i veckan träning. Men redan det kräver lite fokus eftersom man behöver ett par pass som är klart längre än 1 timme. 

Det kan jag säga att även om jag inte saknar stressen och slitet med att träna dedikerat, så saknar jag känslan av att vara "en sån" som gör jobbet. Att trots kärva förhållanden, trötthet och tidsbrist - och bara göra jobbet. Känslan efter ett väl genomfört pass och att bygga något långsiktigt, där varje byggsten (träningspass) har sin roll att fylla. Syfte och mål - mäktiga ting!

Efter ett bra pass nu så känner man bara att ja, det var ju bra - men varför då? =)

På julafton gjorde jag längdskidpremiär (tillslut) och de kändes gott. Där har man ju möjlighet att kunna göra lite längre pass, även om jag blir rätt leds på att köra varv på varv. 

Sedan nu till nyår så åkte vi till Lycksele och senare vidare till Dikanäs. Jag gjorde ett skidpass i Lycksele i rejält gnet-före. 8 centimeter nysnö och trögt. Blev typ halva passet låg zon 4. Kändes rätt trög och när jag kom hem blev jag tvärslut. Körde utan både vatten och energi och när jag kom hem fick jag bara sitta och stirra rätt fram innan jag orkade klä av mig. Jag misstänkte då, och fick senare bekräftat, att jag hade något i kroppen. För så tufft var inte passet. Men sedan dagarna över nyår så hade jag en retsam kli-hosta, tjock i halsen, snuva och lätt huvudverk. Klassiska hederlig förkylning. Inte sängliggande, men absolut tillräckligt för att ta bort träningslusten helt. Det var lite passande då det ändå är rätt besvärligt att komma ifrån och träna när man bor hela stor-familjen i stuga så där. Så nu har det blivit några dagar utan träning och med orkeslöshet och den lätta irritation som alltid kommer när träningen uteblir.

Vi hade i alla fall ett fint nyår tillsammans med nästan hela min familj.

Dags för test?

Där någonstans mellan skoterturerna slog mig faktiskt tanken att genomföra ett Padilla-test här snart. jag har enbart kört något enstaka intervallpass på cykeln under hösten. Övervagande intensitet har kommit på squashbanan och så då jag rest i jobbet har de blivit några pass intervaller på löpband på hotellen. Så några cykelben har inte prioriterats. Men att jag fick tanken och att de kändes lite motiverande är ett friskhetstecken, kanske kommer lite driv och förbättringsvilja krypande nu, när man fått släppa det ett bra tag. Det kommer inte bli mäktiga siffror, men intressant att se hur man står sig nästan utan cykelträning och med mindre volym. Jag hoppas innerligt att jag åtminstone kan ta mig TILL 400 watt rampen. Mina bästa resultat så har jag genomfört hela 400 Watt, men det tror jag inte finns en susning på krusning nu. Men nu eftersom jag blev sjuk så kommer jag nog behöva rampa upp lite innan jag drämmer av en max-test. SÅ lite lugna pass, sen något tröskelpass och så ett 4x4 min är nog vettigt för att kroppen ska få känna på max-belastning, och sen ett test. Då får jag också något mer att skriva om när det skett.


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på: