Pulskurvan - Träning och tävling på MTB: Race Report

Säsongen sista race blev klubbmästerskapet för OIK. Tyvärr har jag inga bilder.

Inför

Jag hade velat lite om jag skulle köra. Hade de gått kasst i BikeBoost hade jag nog ställt in, nu gick de ju bra och då blev jag istället lite feg och tänkte de var ju skönt att sluta med vinst och bra känsla i kroppen. Samtidigt vill jag inte bli så att jag är mer rädd att misslyckas, att motiverad av chansen att lyckas (vinna).

Har tagit det lugnt i veckan, ett rullpass, ett hårt pass och 2 vilodagar. Kör ett lätt väckningspass dagen innan. Hårda passet körde jag intervaller på stig och det gick rätt bra, tog mina egna KOM på 2 segment och utan att gå all in.

Haft lite återkommande huvudvärk sedan smällen jag fick i skallen, inget som stört träningen men fått ta lite alvedon och så även på tävlingsmorgonen.

Kände ingen jättepepp när jag satte mig i bilen i regnet och åkte iväg, det kändes mest bara som de skulle genomföras för att få stänga säsongen. Men såklart ville jag bli klubbmästare och få avsluta säsongen på topp!

Värmde upp lugnt, tog två varv på banan (eller barnbanan skulle de visa sig). Kroppen kändes trög och jag hade inte upp pulsen i tröskelpuls på uppvärmningen. Det var också riktigt kallt och blåsigt (men vi slapp regn under loppet). Jag stod och skakade på startlinjen. Körde för första gången i år race med armvärmare och mössa.

Jag tog 50 mg koffein 3 timmar innan (för att hålla mig vaken i bilen) och sedan 250 mg koffein 1 h innan start. Ingen nitratbuffring då jag hade slut.

Banan var lite småblöt, smålerig och halkig, men inga rena vadningar som i BikeBoost. Jag körde Ralph/Ray 2.35" med 1.25 bar bak med korv och 1.17 bar fram utan. Hade nog kunna köra lägre, det är låg fart i allt stök, inga utförsbackar där det smäller och slår.

Race

Racet var upplagt att bli en ren duell mellan mig och Henrik Enberg från teamet. Det var ingen annan anmäld som troligen skulle haka på oss. Och då vi matchade varandra hårt hela loppet för en vecka sen så kändes vi rätt jämna.

Första varvet går mest längs elljusspår och lite sådär halvouppvärmd kändes det tungt att få upp intensiteten, många var ändå med trots jag tyckte de kändes tufft. Men sen när stigarna kom så blev vi snabbt ensamma. När jag rekade var de barnbanans dragning så det var en kurva som jag missade stort och tappade några meter. Henrik körde hårt första 2 varven ungefär. Kändes riktigt tufft och huvudet fick jobba för att inte bara skita i det. Börja liksom skriva race report längs banan, "nej jag hade inte huvudet". Men hade jag nu ändå kört så kunde jag ju inte ge upp. Låg sådär 10 meter bakom Henrik och slet mig med.

Viktor ropade från sidan "häng i, han ger sig snart" och det var en bra wake up att just det, det är inte för evigt. Det var också ungefär som jag tänkt mig, hårt i början sen en mellanperiod där man bara kör på och sen en avgörande avslutning.

Mycket riktigt där kring andra varvet så släppte Henrik fram mig och det var skönt för då fick jag styra tempot och köra hårt där jag själv ville och ta det lugnare där det passar mig. På så vis fördel att va först, när man ligger bakom behöver man vara mer reaktiv och reagera på det den framför gör.

Banan är väldigt "svängig", mycket stig med tvära kurvor med små byggda berms där man får sluta trampa. Det är också många småhinder som större stenar där man får sluta trampa för att hantera. Det är mindre stig där man bara kan mata på och trampa, som det kanske var lite mer av i bikeboost. Jag tror just den där typen där man trampar 2 varv, sedan lyfter över någon grej och sen en tvär berm och så av och på över, passar Henrik väldigt bra, han är effektiv där. Jag saknar väl någon längre backe som tar i alla fall 60-90 sekunder där man får lägga sig på vo2 en liten stund, men inte säkert kroppens nuvarande status hade varit hjälp av det heller.

Då han ligger före ger det små luckor som jag får trampa ikapp när det går trampa och när jag ligger före så kan han få lite vilsammare fart då jag kanske kör mindre effektivt eller hakar upp mig på småhinder. Men jag ville ändå ligga först för att slippa stressen under varv 3 och 4. Det blev en del varvningar då det var så kort varv och ingen 80% regel, men för det mesta utan krångel. Lättare då man bara är 2 som ska förbi. Hade de varit 5+ jämna i front hade man nog fått plocka av folk lite mer aggressivt.

Hände inte så mycket under varv 3-5 vi bara låg som ett tåg och körde våra varv o bra. Första och andra hela riktiga varvet gick på ~12:15, vilket var lite förvånande för varv 3 kändes lugnare, men det kanske var att man kommit upp i arbetstemperatur och hittat rytmen. Sedan låg varv 4 och 5 gick på ca 12:30 så då var det mer marschfart bara. Utan att pratat om det så visste både jag och Henrik var de skulle bli kritiskt moment. Man går från elljusspår in på det allra brötigaste stigen längs banan. Där ville jag vara först in. Problemet är att elljusspåret är helt platt. Jag körde på hårt hela den elljussträckan, på samma sätt som längst "boostrakan" där de avgjordes helgen före, men jag attackerade inte riktigt, vilket var en taktisk miss, för jag körde inte tillräckligt hårt att de inte skulle gå att attackera. Henrik fick upp farten precis på slutet och pep förbi. Dessutom skulle jag hållit innerspåret så Henrik fick runda på utsidan. Två enkla taktiska missar!

Henrik fick till 15-20 meter på den stigsnutten där jag hade haft svårt att hitta något flow och sedan är det en kortare backe på 15 sekunder, det är för kort för att hinna göra något. Sedan är det ytterligare en kort utförssektion följt av en backe på 20 sekunder. När jag inte kommit närmare efter dessa två sprintbackar så har jag svårt att hålla peppen igång. Jag har inte riktigt det där huvudet där man kör "till döden". Kör väl på, men det känns avgjort sånär som på en krasch eller miss från Henrik. Blir lite jag-perspektiv där känslan är att jag inte orkar med. Men Henrik gör det riktigt bra, avgörande drag och kört snabbt och hårt i stöket och skapar segern, den ges inte bort. Så hatten av.

Rullar i mål som tvåa ca 20 sekunder efter en välförtjänt segrare. Lite besviken kanske, det är synd då det i princip är en digital utgång, vinna och lyckas eller bli 2:a vilket då i princip är sämsta utgång. Så man gläds inte för andraplatsen direkt. Men jag var inte bättre än så idag och har ju en bra säsongen i ryggen så får man bara lite distans från loppet så är det helt lugnt. En lättnadskänsla att rulla hemåt med stängd säsong och nu kunna slappna av och tänkta på annat och träna mer blandat.

Analys

Snittpuls 168 precis på tröskel.

Pulszoner

Snitteffekten låga 242 watt! NP var 267 Watt. Det visar på banans karaktär, svårt att verkligen lägga in effekt utan mycket korta trampningar för att stå och parera saker. Och endast 4 backar á 15 sekunder. Alltså 60 watt lägre NP på ungefär samma tävlingstid som på BikeBoost helgen innan. Vilken skillnad! 8% mer rulltid (zon 1) än bikeboost. Och den stora skillnaden är att det är mindre tid i Z5 och uppåt och mer i Z2 och Z3.

Effektzoner

W' balance visar bara det man redan ser i effektprofilen, effektmässigt är detta inte särskilt hårt. Men den tekniska karaktären gör att mycket arbete görs med resten av kroppen, eftersom pulsen ändå var högre i snitt nu än förra helgen.