Inför
Alla som läser bloggen vet att jag brottats med förkylningar här på höstkanten. Den senaste hade dock börjat släppa och under veckan kunde jag köra lite trevande intervaller för att testa kroppen. Kändes sådär men ändå helt okej. Vilade fredag och körde en kort väckningspass på monarken på lördagskväll. 40 minuter. 3x3 minuter kring 340 watt och 3x20 sek kring 600 watt. Inte ansträngande men lite stimuli för kroppen att vakna av.
Frun reste med jobbet den helgen men tur så kunde mormor och morfar hjälpa till som barnvakter. Detta är överlägset det lopp jag varit minst nervös på på hela säsongen. Att de inte var så många med plus att jag lite "släppt" den här säsongen gjorde att pressen kändes väldigt lugn. Lite att de får gå som de går. Man kan inte räkna med att vara på topp efter 2 veckor av och till med förkylning. Men samtidigt fanns där en viss hunger efter revansch från WMR där jag inte alls kände mig bra.
Jag hade en "motto" eller en tanke jag ville ta med genom racet och det var: "Är detta ditt max?". En fråga att ställa sig själv flera gånger under ett race, för huvudet kan ibland hitta på dumheter och vika ned sig innan man egentligen behöver. "Är detta ditt max?" ger perspektiv när det är jobbigt och oftast har man en bra bit kvar till max fysiskt.
I övrigt samma uppladdning som alltid med kolhydrater dagarna innan, buffra nitrat. 250 mg koffein 1 h innan start + en gel med 30 mg. Loppet är så kort >70 min så en flaska på cykeln räckte bra. Men jag var rätt dålig på att dricka faktiskt. Dels väldigt få ställen där man kunde dricka och så stressat och så där.
Jag körde 2.35" Ralph bak (1.25 bar med korv) och Ray fram (1.21 bar). Nu på hösten kollar jag dämpartrycket varje gång eftersom temperaturen kan skilja upp mot 10 grader mellan pass vilket motsvarar kring 2-3 PSI, vilket såklart är märkbart! kör med 160 PSI bak och 84 PSI fram. Jag tänkte inte en gång på cykeln under loppet, det bara flöt, riktigt bra setup alltså!
Race
I starten satte Henrik upp ett hårt tempo där de krävdes fokus för att hänga kvar på de knixiga stigarna där han kört några fler värv än en annan. När man ligger bakom blir det ytterligare lite svårare. redan efter startloopen var vi mer eller mindre ensamma jag och Henrik. Viktor Knutsson hade en sämre dag och tog sitt eget tempo.
Jag låg bakom Henrik och det var riktigt rolig racing! Banan helt magisk med mycket blöthål, och leriga partier, men bra soligt väder och varmt (för att va höst). Blev däremot kallt om fötterna som blev genomvåta första 3 minuterna.
Dels är Henrik mer teknisk än mig, dels har han hemmafördel, dels låg jag bakom och såg inte fritt vad som kom. Allt detta gjorde att jag många gånger, titt som tätt, gjorde småmisstag. Det var också en hög fart som gjorde att jag fick pusha mig vilket leder till misstag. Hamnade för långt ut i en kurva, fick bromsa onödigt mycket då man insåg hur tvär en kurva var och så vidare. Valde ett spår som senare visade sig hamna rakt in i nått elände. Det hände säkert 5-10 gånger att jag tappade sådär 10-15 meter som jag sedan fick jaga ikapp när det öppnade upp lite mer.
Där det var mer öppet och mest bara trampa kändes det desto bättre. Gick med utan att plågas och kroppen kände inte alls av de förkylningar jag brottats med, så det var superskönt! Kunde bara fokusera på att gasa.
Det var väldigt få ställen som tillät dricka och jag slarvade något med det, fick inte alls i mig hela den flaska jag hade på cykeln. Däremot hade jag fått i mig bra under uppvärmningen så systemet var rätt fullt.
I slutet på andra varvet (tror jag) så hamnade jag bakom en större sten och fick helstopp. Fick krångla lite för att komma igång och Henrik smet nog iväg 60-70 meter (svårt säga). Kändes surt och jag han tänka att ska jag förlora på detta?
Jag låg på hårt och framför allt på de lättåkta tryckte jag på för jag misstänkte Henrik sparade lite där. Det tog inte så länge förrän jag hade kommit ikapp och det kändes som ett styrkebesked inför resten av loppet.
Någonstans längs det andra varvet passerade jag och tog täten. Min tanke var att dels slippa jaga ikapp luckor hela tiden, men också att kunna sätta press. Jag körde hårt hela tiden, framför allt slog jag inte av när det blev väg, eller elljusspår, utan såg till att hålla så högt tryck att de skulle vara jobbigt även om man ligger på hjul. Tog hellre det att ta den lilla vinden på dessa bitar än att det blev vilsamt. Genom att ligga på tog jag också bort vilan, och tanken där var att göra det svårare att attackera.
Det kommer ett motlut som tar ca 90 sekunder och där gasade jag på hårt, ville köra så hårt att de nästan inte skulle gå att komma förbi. Där skapades en liten lucka på några meter innan toppen. Sedan var de den roliga avslutande delen på ca 2 km kvar. Det är väldigt XCO-karaktär på banans avslutning. Korta branta backar både upp och ned, skarpa kurvor och berms. Jätterolig cykling. Där var inget att fundera på jag bara körde så hårt jag kunde och jag kunde höra på bromsskriken att jag hade en skaplig lucka bakåt. Lyckades hålla den in i mål och vann racet med ca 15 sekunder före Henrik!
Kändes jätteroligt att vinna efter den snöpliga tävlingen på hemmaplan 2 veckor tidigare! Det är verkligen så himla härlig känsla att vinna. Det är som en drog, förstår verkligen att dem som vinner mycket som ungdomar blir fast i det och kan jaga det med väldigt mycket motivation. Själv inte vunnit så där jättemycket, men varje gång man lyckas är otroligt tillfredställande! Önskar det fanns något lättare sätt att må som man gör kvällen när man vunnit ett race =)
Analys
Loppet tog ca 67 minuter. Snittpulsen blev precis på tröskel 167 slag och helt rimligt för den durationen.
Snitteffekten blev 305 watt och NP 330 watt. Detta är siffror som talar om att det gick rejält hårt. Som ren effekt är det kanske inget speciellt. MEN på en bana med så hög andel stig, och teknisk stig, i blöta förhållanden och nästan helt utan backar! Hela loppet hade 185 höjdmeter på min strava (kan diffa en del). Så det finns ingenstans att verkligen trycka in effekt. Effektprofilen nedan är också en av det mest "XCO-style" profilerna jag gjort i sommar. 30% rull och 18% anaeroba över 420 watt. Hela 42% är VO2max eller högre! Fränt!
W' balance visar samma sak. Jag bottnar nästan ur den mot slutet när det ska avgöras. Och man kan se hur hårt det går i inledningen där jag verkligen första 10 minuterna plöjer ut energi ur "batteriet" för arbete över CP. Den här kurvan skiljer sig en hel del från tidigare tävlingar och det beror på att jag har senaste veckorna har dragit ned min CP lite, från 360 W till 350 W. Jag har inte testat fram förändringen utan bara gissat ner den lite med tanke på förkylningar och mindre träning sista veckorna. Sänkningen gör att W' kommer börja förbrukas 10 watt tidigare och de gör markant skillnad på kurvan, som i övrigt har samma kJ som tidigare (24 kJ).
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:
