torsdag 26 mars 2020

Mental karantän Dag 8

8 dagar sedan det gick upp hur allvarligt detta kommer bli. Processorn (skallen) går varm. Det här inlägget blir fullt av tankar och funderingar kring träningsplanering och målsättningar, samt femtioelva andra tankar.

Det är mycket att ta in. Jag är som en svamp efter nyheter nu. Ser alla sändningar med Aktuellt, nyheterna osv. Scrollar igenom Svt nyheters  Senaste nytt om corona massor av gånger varje dagen. Kikar in folkhälsomyndighetens presskonferens kl 14. Kikar på kurvorna på folkhälsomyndigheten, ECDC och så har SAS institute en riktigt läcker dashboard där man kan övervaka det globala läget. På instagram blir det många memes kring covid. Det är allt jag konsumerar mer eller mindre. Sista dagarna har det dock svalnat lite. Det blir ju lite same same efter ett tag. Jag är ju mest ute efter något tecken på att det ska börja lugna sig eller att någon myndighetsperson ska göra bort sig och ge någon form av tidsuppskattning eller prognos för förloppet. Men de är otroligt dåliga på att kommunicera den typen av saker. Även SCF håller tyst som i graven, där har jag ju önskat mig lite kommunikation kring hur man planerar att hantera situationen om restriktionerna kvarstår en längre tid. Men de verkar inte komma något.



Träningen har väl rullat på hyfsat, kört något extra pass styrka som jag inte skulle gjort annars. Jag har försökt slå på autopilot och bara träna på som vanligt tills jag kommer på hur jag ska strukturera det här i huvudet. Jag lyckas inte riktigt driva samma belastning som jag gjort andra "blockveckor". Men jag har ju några dagar kvar, men långpassen i helgen kommer inte i det här tillståndet att innehålla några hårda inslag. Men det är svårt att verkligen pressa sig mot sin gräns nu tycker jag. Jag kan ju köra mina hårda pass på ett trygg effekt man jag har inte skallen för att pusha och försöka slå mina rekord riktigt.

Innan allt detta var jag ganska bra på att fira väl genomförda pass. Att njuta när man kört ett produktivt pass enligt planen. Nu är den känslan mer eller mindre borta och det känns mer som att jag överlevd ytterligare ett pass. Bockat av det i boken, bara för att jag ska. Får inte den där positiva energin. Det är tydligt att det beror på att passens syfte nu är väldigt suddigt och vagt.

Många beskriver att de älskar att träna och skulle träna på samma sätt även om de inte tävlade. Att de tränar för att de mår bra av det osv. Det stämmer inte alls för mig. Att träna för att må bra de kan jag göra på betydligt färre timmar varje vecka. Men då jag ska skruva upp till kring 10-12 timmar så innebär det för mig att flera av passen inte känns särskilt roliga i sig själva. Det som gör att passen ändå känns motiverande att genomföra är det högre syfte de tjänar gentemot målsättningarna. Känslan när man i slutet på veckan kan stänga boken på en väl genomförd vecka trumfar då alla de tyngre stunderna under samma vecka. Men vore det inte för tävlingar och målsättningar mot dessa skulle jag aldrig någonsin träna lika mycket. Stigcykling är nästan lika roligt även om man har en 50 W lägre FTP!

Andra säger att de kör bara det som känns roligt, utan plan. Men april är ju rätt kass period för den typen av upplägg här i norrland tyvärr. Det är isigt, mörkt och kallt på kvällarna. På dagarna blir de visserligen lite varmare, men det är väldigt isigt, eller slaskigt! De fina vintervägarna (grus) kommer bli väldigt otrevliga med mjukt lerigt underlag och stigar finns inte än på ett bra tag. Så det som finns kvar är de större asfalterade vägarna. Det som känns roligt är ju oftast cykla i skogen eller att utforska nya småvägar - men nu kan man alltså välja på asfaltsrally eller monark. Inget av det som direkt är det första jag tänker på när nån säger kör bara det som känns roligt! Min version av det blir att jag hittar på lite udda intervallkombinationer för att de inte ska bli samma samma samma. Som dagens 10-8-6-4-2 minuter på ökande effekt, ingen jätteutmanade effektnivå men en del tid i pulszon 5 fick jag ihop.

Om man bara kunde veta något så skulle man lättare kunna ta fram en plan. Jag har väl nu efter en dryg vecka börjat (försöka) acceptera läget. Det jag skulle vilja komma fram till ganska snart är någon form av beslut om vägen framåt. Om jag kunde besluta HUR jag ska agera framåt så kunde man få en viss trygghet i det, samt mer energi i att genomföra träningen. Visste jag till exempel att det är bra sannolikhet att vi i augusti kan köra tävlingar så då skulle jag kunna bygga träningen mot det. Det är 4 månader kvar till augusti, så i det fallet skulle jag troligen ta ett lugnare block nu i april, skruva av lite intensitet och mest köra längre svängar och styrka för att sedan köra ett bas block och 2 build-block igen.

Det blir som ytterligare en hel vinterträning i tid, fast på sommarn! Men om det (mot förmodan) kommer igång säg i mitten på juni och vi kan köra Obbola Challenge tex så känns det ju dumt att ta ett lugnare block nu. Oavsett så är hög kontinuitet det viktigaste, jag tror om jag håller upp kontinuiteten och volymen så kan man skruva på intensiteten för att styra formen relativt snabbt. Sen är de ju risken att de kommer köras en del smårace här i början av sommaren och då är hjälps det inte, det är kul att ha något att komma med. Frågan är bara om jag orkar träna ytterligare en hel vintersäsong, i tid, med samma fokus? Hade man vetat i december att tävlingarna inte började förrän i slutet av sommaren hade man ju aldrig dragit igång så tidigt.

Förhoppningsvis ger våren lite motivationsinjektion. Att få ta av vinterskorna och komma på någon stig kommer ju bli det man får glädjas åt nu en period. Det kommer nog göra att det känns roligare att träna att att som nu bara gneta vidare i källaren.

Som ni märker har jag inte fått helt klart hur jag ska strukturera mig under de nya förutsättningarna. Men de kanske kommer om det får ta lite tid. Fick en idé att köra ett lågkadensblock. Fokus på muskulär belastning. Köra de flesta passen på helt eller delvis låg kadens kring 50-60. Men man bli nog rätt sliten av att göra det fokuserat och även om de träningsmässigt hade passat rätt bra då de inte spelar roll att vara sliten nu så krävs de en del motivation då den muskulära belastningen blir rätt jobbig mentalt. Så jag har inte kört igång med det än i alla fall.

Hur har ni justerat er träning utifrån krisen?


--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar