söndag 22 mars 2020

Sneglar mot Zwift

Idag har jag sett på Zwift-tävling med SWEcup finalen och visst, i dessa tider känns det mer intressant än någonsin!

Det är grymt vad de kör och riktigt spännande blev det. Jag tror alltid det är för sent för de som spurtar men Samuel Brännlund timear det så snyggt! Det var också intressant att Mattias Reck berättade att proffsteamet Trek-Segafredo som han tränar fick alla en vecka semester där de inte skulle cykla just något alls nu till följd av corona. För att liksom släppa av lite från den form de var på väg in i. Efter semesterveckan så måste de ju börja förhålla sig, liksom vi alla, till att det kanske blir tävlingar först i höst. Och de kan ju inte vara i form ända tills dess.

Det där väckte lite tankar - Hur ska man hantera detta? Ska man lugna ner sig en period för att senare kunna växla upp igen när man märker att större tävlingar kanske faktiskt blir av? Samtidigt är det ju roligt att va i form om de blir några smårace också. Men det är lite svårt hur man ska ställa om tycker jag. Det som är synd är att så länge jag kör mest inomhus och på kvällstid så är det inte så mycket värre att köra ett hårt pass än en lugnt. Ibland dör man ju tristess-döden redan efter 1 h av rull utan egentligen syfte mer än att fylla på volymen. När det går köra mer ute och även på kvällarna så blir det roligare att hålla volym. Nu skulle man ju då helst kanske öka volymen och dra ned lite på intensiteten. Men att öka volymen är ju värre och kräver mer motivation än att köra hårt för mig när man kör inne. Jag kör hellre 60-70 minuter med intervaller än 2 h lugnt. Kvällarna försvinner ju helt. Så av den anledningen så tror jag att jag rullar på ganska som vanligt med träningen, utan att göra det där lilla extra. Ser till att hålla skaplig volym och i alla fall 2 hårda pass i veckan tills vidare.

Jag hade inte tänkt skaffa Zwift denna vinter utan tänkte spara det till ett kommande år då man behöver en injektion av motivation för att sköta träningen. Det har inte behövts hittills i år, men kanske nu? Idag har jag kollat på DC rainmakers analyser av de "smart bikes" som finns från tex wahoo och Tacx. Men det känns för dyrt och helt bakvänt att skaffa en sån nu när våren äntligen är i antåg. Men det känns som man vill GÖRA NÅGOT. Att bara sitta och vänta och se hur allt ska bli är frustrerande. Att trösthandla lockar.

Sen tror jag inte jag är nå vidare bra på zwift ändå, tycker det verkar svårt och handlar otroligt mycket om spurter, något jag aldrig tränat.

Ett alternativ jag kom på var att köpa en gravelbike + en smart trainer. Då har man dels de digitala men också ett komplement för att få upp längden på distanspassen. Perfekt för att köra "explorer tiling" och träffa av okörda rutor på veloviewer. Min maxruta är 17x17 km idag. Jag har ett flertal rutor som jag sonderat under vintern, men där det inte går att komma åt dem eftersom småvägar och stigar inte är plogade. Alla dessa ska jag hämta in när det torkar upp ute i terrängen. Detta är gamification som kan motivera mig att hålla volym - det är jätteroligt!


Grejen är att det börjar vara ganska långa avstånd bara för att komma ut till de okörda rutorna så det är bara distanspass då man hinner ut och plocka några.

Men ska man väl snacka om att köpa en cykel så skulle jag ju haft en stig eller enduro light också. 130-140 mm slag vore riktigt roligt få stå på lite utför. Sen till vintern skulle jag haft en vintercykel, antingen en hardtail MTB eller en fatbike. Så det är ju mycket på kö i inköpspipen. Då känns en endurocykel roligare än en gravel givetvis även om gravel också innebär möjligheten till Zwift. 

--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följ mig också på:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar